Jag är en IRONMAN!! Rapport från loppet

Jag är en IRONMAN!!!!

Jag tog mig i mål på 12.05 under gårdagens Ironman Kalmar! Nöjd och glad och jag hade så jäkla roligt under tävlingen igår 🙂

Här kommer min rapport från loppet:

Klockan 4 ringde klockan. Jag tror jag var vaken redan innan klockan ringde. Nervös, pirrig och förväntansfull. Vädret såg ut att bli perfekt. Fick i mig lite gröt till frukost. Satte på mig tävlingskläderna, tog med mig våtdräkten och gick sedan ner till växlingsområdet. Där var det full aktivitet när jag kom.

Träffade på Anders, Lisa, Sofie och Joel som fixade det sista med sina cyklar. Sen kom Rickard och vi började fixa med det sista med våra cyklar. Pumpade i luft och kollade så att allt var klart. Lite här och där syntes SPIF-kläder i folkmassan. Det var en skön stämning inne på området…..det verkligen kokade av nervositet men samtidigt ett lugn.

När klockan var 6.15 var det dags att ta sig ner till startområdet. Senast klockan 6.45 skulle vi vara i vattnet. Vid 6.30 tog jag på mig våtdräkten. Smörjde in mig med vaselin och kände mig jäkligt taggad. Nu var det nära. Ruskigt nära. Med nervösa, förväntansfulla steg gick bort till starten. Ställde mig i kön för att få gå ut på bryggan och sedan ut i vattnet. Tempen visade på 19 grader. Hoppade i vattnet……brrrr iskallt.

Minuterna innan starten dånar ” Just idag är jag stark” ut ur högtalarna. Stämningen och spänningen är på topp. Pang – klockan 07 går starten och 1600 triathleter ger sig iväg. 3,86 km simning väntar. Trångt och stressigt i starten. Man får sig en och annan smäll från armar och ben. Försöker komma in i en fin rytm och i ett bra tempo. Simningen flyter på bra. Känner mig riktigt lugn hela tiden. 2 varv på en bana och på sista varvet skulle man vika av bort mot växlingsområdet.

Simningen gick över förväntan bra och efter 1.30.21 var jag uppe ur vattnet. Lagomt snurrig sprang jag mot växlingen för att hämta min blåa påse med cykelgrejerna. In i tältet och försökte snabbt som tusan få av mig våtdräkten. På med hjälm, glasögon och cykelskorna. Dumpade påsen och sprang bort mot cykeln. Sedan var det bara att tuta och köra. 18 mil på cykeln väntade. 10,6 km på Öland och 74 km på Kalmarsidan.

Cyklingen började med att vi skulle över Ölandsbron och sedan cykla ca 10,6 mil ute på Öland. Kände mig riktigt stark och ångade på i ett bra tempo. Fina vindar gjorde att hastigheten var högt. Det kom några regnstänk men i övrigt var det perfekta förhållanden. Mycket folk som hejade efter vägen och det var en skön stämning. Snackade med några cyklister efter vägen – om allt från vädret till hur kroppen kändes.

Innan det var dags för att cykla på Kalmarsidan skulle Ölandsbron passeras en gång till. En lagomt fin backe väntade på sista delen av bron. Det kändes som att bron aldrig skulle ta slut. Väl över cyklade vi ner motväxlingområdet, rundade en rondell och begav sig sedan iväg. 74 km väntade och kroppen kändes fortfarande stark. Åt och drack hela tiden under cyklingen. Precis när jag skulle bege mig iväg på mina sista 7 mil mötte jag ledaren som svischade förbi på andra sidan vägen.

Kände mig lite bekant med banan nu eftersom jag och Rickard var ute och testade den i veckan. Allt flöt på riktigt bra och jag ångade på. Började känna en tendens till att behöva uppsöka en toalett. Men det var bara att försöka hålla igen. Sista milen försökte jag ta det lite lugnare och ladda om för löpningen som väntade. Väl framme vid växlingsområdet hoppade jag av cykeln och sprang bort till min plats. Tiden visade på 5:36:25 för 18 mil på cykeln. Hängde upp cykeln och sprang bort mot toaletterna. Vilken befrielse. Oj oj oj!!! Sedan plockade jag upp min röda säck med löpargrejerna. In i omklädningstältet. Av med cykelskor och hjälm och på med löparskorna och en keps.

Oh la la. Lagomt stela ben och höftböjarna och rumpan gav sig till känna. Men jag sprang iväg och kände mig okej. Nu väntade ett marathon. 42 195 meter löpning. Två varv på 15 km och det sista varvet var på 12 km. Första varvet kändes riktigt bra. Benen kändes pigga och kroppen och knoppen mådde bra. Jag kände mig stark. Hittade sällskap på vägen och sprang med en kille från Värmland. Vi pratade om allt och inget. Skrattade och hade det riktigt trevligt. Det fanns vätskekontrollen efter varannan kilometer. Jag stannade vid varje kontroll och fyllde på kroppen.

Sen började helvetet. Gav mig iväg på andra 15 km varvet och där hände något. Efter 22-23 km började mitt högra knä började göra sjukligt ont. Blev tvungen att gå. Gjorde ett tappert försök till att springa igen. Sprang några hundra meter sen började knäet ge sig till känna igen. Jag kände hur jag blev irriterad. Fan kroppen och knoppen kändes ju så bra i övrigt. Blev tvungen att ta ett toabesök till på andra varvet på löpningen. Magen mår ju inte så jätte bra. Allt man stoppar i sig under dagen är bars, gel, sportdryck, vatten och på löpningen blev det lite chips, saltgurka och ännu mera gels……mumma för magen 🙂

Gjorde sedan försök på försök till att springa men det gick inte. Gissa om jag var irriterad nu. Det var bara till att promenera. Jag ville jag ville så gärna springa. Gjorde några försök till. Kunde springa ca 10 meter sen kom smärtan igen. Så fort jag började springa kom smärtan och jag började halta. Skit!! Ja ja!! Det var bara att gilla läget och promenera. Målet var ju så nära nu!! Men förstå frustrationen när allt känns bra men det inte går att springa hur mycket man än vill.

Sista runda och sista kilometrarna in till målet gick genom Kalmars gator. Vilken stämning. Massor med folk som hejade och klappade händerna. Fick gåshud!! Jag hade bestämt mig för att hur ont det än gjorde skulle jag banne mig springa in på målrakan in till målet. Kom in på upploppet. Längs hela vägen in till målet var det fullt med folk som skrek, tjoade och klappade händerna. Jag hörde speakern ropa upp mitt namn när jag kom in på de sista metrarna. Det var inga snabba steg men ÄNTLIGEN!!!! Tiden visade på 12.05.36.

Känslan när man passerar mållinjen efter en heldag på tävlingbanan är obeskrivlig. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Så mycket känslor.  En tjej kom och tog emot mig och hjälpte mig i målområdet. Där fanns isbad, massage, mat och läkare bland annat. Där träffade jag Rickard, Anders och Sofie som satt och försökte få i sig lite av det som serverade ( pizza, soppa, godis, chips m.m ) Vi satt där och hängde en stund. Sedan kände jag att det var dags att hämta ut cykeln och växlingspåsarna.

Med en trött kropp tog mig ut från målområdet. Där mötte jag upp mina föräldrar som varit med och supportat under hela dagen. Med myrsteg tog jag mig ner till växlingsområdet. Hämtade alla mina grejer och sedan började en långsam promenad hemåt. Nu började kroppen bli hungrig. Stannade till på en pizzeria för att få i mig något mer i magen. En halv pizza med cola slank ner. Så gott!!!!

Väl hemma skulle jag ta mig uppför trappstegen i huset. Gick så där kan jag säga. Sen väntade det bästa. En varm och lång dusch!!!! Kan säga att man inte direkt luktar godis efter en tävlingsdag. Kläderna var fulla i salt och svett. Hela jag var som ett saltkar 🙂 Hade på lite kylgrejer på mitt högra knä. Sen blev det godnatt direkt. Kroppen hade varit igång några timmar. Natten har varit bra. Men jag har sovit, vaknat, sovit och vaknat. Varje gång jag rörde på mig värkte kroppen och mitt knä gav sig till känna.

Imorse hade jag lite svårt att ta mig ur sängen. Tog mig ut på en lugn morgonpromenad. Kroppen och huvudet mår förvånansvärt bra idag! Ingen överdriven träningsvärk ……….än 🙂 Det enda som känns riktigt illa är mitt knä. Okej sitter jag ner alltför länge har jag vissa problem att ställa mig upp.

Nu ska jag packa och sedan blir det hemfärd till Stockholm! Härligt med några timmar stillasittande i bilen. Men sen väntar soffan när jag kommer hem.

Men nu är jag en Ironman!!! Jag är så otroligt nöjd över min prestation. Min första och absolut inte sista Ironmantävling!! Längtar redan tills nästa år!! Och vem vet……det kanske hinner bli någon Ironmantävling innan dess också 🙂

Och tack för all härlig support under dagen!! Det värmer i hjärtat. Det är mycket som pågår i ens lilla hjärnkontor under timmarna på tävlingsbanan. Men inte en enda gång under tävlingen kom tanken att jag skulle ge upp! Jag kände mig så jäkla stark under hela dagen. Och känslan när man är ute på banan och tävlar och ser någon man känner……..den är underbar. Vädret var perfekt – molnigt, lagom temp och knapp någon vind. Träffade på många SPIF:are på tävlingsbanan under dagen. Det är en härlig stämning i klubben. Alla hejar på alla!! I SPIF-tältet var det full aktivitet. Tack Thomas, Thomas och Jessica som hejade friskt! Och tack till mina underbara föräldrar som stöttat mig 🙂

Och GRATTIS alla som körde igår till grymt bra prestationer. Många fina tider och SPIF:arna visade riktigt bra tider och prestationer!! Heja SPIF!!!

Jag hade en otroligt härlig dag!! Jag hade riktigt kul ute på tävlingsbanan och smärtan i kroppen är värd varenda liten meter jag tog igår.

Nu är jag en IRONMAN!!!!! 

3,86 km simning

180,2 km cykel

42, 192 km löpning

16 thoughts on “Jag är en IRONMAN!! Rapport från loppet

  1. Härlig läsning, är så imponerad! Du är grym! Följde er vi nätet hela dagen, hade önskat att jag även varit på plats och hejat.

  2. Starkt jobbat! Tyvärr följde min fru (Rickards syrra) även ditt lopp och kommenterade kallt: ”Kan hon cykla på 5:30 på en linjecykel behöver du ingen tempohoj…” Tack för den… Återigen, starkt!!

    • Tack Johan!! Det var ju en perfekt tävlingsdag!! Linjecykel funkar ju alla tiders det med 😉 Men nästa år blir det en tempohoj för mig. Vi möts väl på tävlingsbanan nästa år…….för jag antar att det blir IM på dig då?! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s