Ironman Nice – DNF – Kollapsen!!

Vilken dag! Ironman Nice 2013!

Simningen 3,8 km

Klockan ringde vid 3.30 på söndagsmorgonen. Åt frulle och sen var det dags att bege sig ner mot startområdet. Gick in i växlingsområdet och pumpade däckena på cykeln. Tog sen våtdräkten och gick ner mot vattnet. Hoppade och simmade en bit innan det var dags att ställa sig på strandkanten.

6.30 och där gick startskottet! 2800 personer som skall springa i vattnet samtidigt. KAOS!! Det var så jäkla trångt. Fick nästan lite panik där ett tag. Armar och ben till höger och vänster. Vågorna var rätt stora och man såg ingenting. Saltvattenskallsup efter saltvattenskallsup. Försökte simma efter alla andra vilket inte var det lättaste. Såg inte ett skit! Var helt ute och simmade ett tag. Helt felnavigerad. En kille kom och gav mig en sån jäkla armsmäll så brillerna åkte av. Efter 2,4 km skulle man upp på land en runda innan man skulle avsluta med att simma 1,4 km.Dom röda bojarna var inte lätta att se. Efter 1.25 ( har jag sagt att simning inte är min starka gren 😉 ) var jag uppe ur vattnet. Sprang iväg till växlingsområdet och hämtade min cykelpåse.

Cyklingen 180 km i bergen

Upp på cykeln. Nu väntade 18 mil i bergen. Första två milen var det bara att köra på. Sedan kom en rejäl stigning på ca 600m – rakt upp. En jäkligt brant backe. Snacka om möra ben efter den backen. Men det var bara att kötta på. Sen vid ca 50 km in i banan kom nästa backe – som var hela 22 km lång. Förstå! 22 km uppför. Nu var det bara att bita ihop. Men det var tungt, tungt, tungt.

Träffade på ett gäng bekanta i backen. Thomas, Johan, Andreas och Marcus. Låg och snackade en stund med grabbarna. Det kändes som att backen aldrig skulle ta slut. Uppe i bergen var vädret mulet och grått och det var nästan lite kyligt. Åt och drack hela tiden. Fyllde på med energi. Väl uppe på berget var benen helt slut. Finito! Men nu kunde man ialla fall ligga och köra raksträcka. Nu var det bara att börja ladda för nästa tung stigning som var dryga 10 km uppför. Nu började mina växlar att krångla. Jag kunde inte få i mina lättare växlar. Faaan!! Så det blev helt enkelt till att köra backen upp med en lite tyngre växel. Gissa om det var tungt?! Uppe på toppen började det äntligen lätta upp och man kunde få vila benen. Välbehövligt!

Såg många olyckor efter vägen. Usch!! Ingen rolig syn. Kraftiga cykelolyckor och tragiskt nog omkom en person under gårdagens tävling på cykelbanan. Kraschade rakt in i en bergvägg. Vägarna är smala, det är serpentiner, kraftiga svängar och inte alltför bra vägar. Det är branta branta stup nerför där det inte finns något räcke. Efter 18 mil på cykelsadeln var jag rätt seg i huvudet. Kom in på en cykeltid på 6:14 vilket jag känner mig nöjd med om man tänker på vilken bana jag cyklade. Rumpan värkte och jag mådde inte jätte bra när jag kom in för växling. Fick tag i min växlingspåse med löpargrejerna.

Löpningen 42 km – ett marathon på strandpromenaden

Men jag tog mig inte iväg ut på löpningen direkt. Mådde skit. Satt kvar en stund och försökte peppa igång mig själv. Sedan tog jag mig äntligen ut på banan. Solen stekte! Jag kände nästan direkt från löpsteg ett att det här kommer aldrig att gå. Blev helt enkelt tvungen att gå från start. Benen ville inte röra sig, kroppen ville inte fungera. Sprang några steg men blev tvungen att gå igen. Fick håll och stannade till. Började känna mig mer och mer borta. 5 km sträckan bort till flygplatsen kändes som en hel evighet. Det började svartna för ögonen och jag trodde jag skulle svimma. Såg som tur var Alex på sidan som stod och hejade.

Vid det här ögonblicket var jag helt okontaktbar. Alex fick ingen kontakt med mig. Jag var tydligen helt borta. Kunde inte prata utan bara sluddrade. Jag minns att jag bara såg svart framför mig. Alex gick på sidan och försök hålla kontakten med mig hela tiden. Men jag var inte kontaktbar. Stirrig i blicken. Gick 3 km (som jag knappt kommer ihåg ) in till varvningen och fick vård.

Lades in i sjukhustältet. Helt borta. Hade 36 i temp ( jag har normaltemp 37.6 ). Blodtrycket var inte heller det bästa. Jag fick dropp och kommer fortfarande knappt ihåg vad som hände när jag kom in sjukvårdstältet. Alex kom in och skötte snacket med doktorerna. Jag låg bara och stirrade rakt upp i taket. Började må illa. Efter en påse dropp satte dom direkt in en ny. Jag började frysa – Fick en filt för att hålla värmen. Men det hjälpte inte. Fick en till filt men frös fortfarande. Efter över tre timmar i sjukvårdstältet och några påsar dropp i kroppen började jag vakna till liv.

Jag reste mig sakta upp och vi tog oss sakta men säkert ut från sjukvårdsområdet. Tempen låg fortfarande på 36. Hämtade ut min påse med ombyteskläder. Där i låg min telefon. Då hade Rickard hört av sig. Han hade också brutit loppet. Han hade haft stora problem med andningen. Så jag och Alex hängde med Rickard inne i målområdet i väntan på de övriga svenskarna i gänget. Fick i mig lite mat och vatten. Mådde fortfarande inte helt okej.

Sen kom grabbarna in – en efter en i mål!! Träffade på Martin B, Martin R, Martin S, Tobbe, Johan, Erik, Thomas. GRYMT STARKA GRABBAR!!!! STORT GRATTIS TILL ETT BRA LOPP!!! Erik tappade sitt chip under simningen och fick ett nytt på löpningens andra varv då de såg att han hade tappat sitt. Men snacka om bra tid på löpningen 2:18 står det i resultaten…….hahah!! Heja Erik!!

Vi satt och hängde en bra stund inne i målområdet. Inväntade stunden då vi skulle bestiga berget hem med alla grejerna + cykeln. Det gick långsamt hem. Väl hemma mådde jag ännu sämre. Tog en dusch och hoppade i säng på direkten. Kan säga att jag inte hade några problem med att somna.

Min kropp ville helt enkelt inte igår. Den la av! Tyckte jag hade ätit och druckit bra. Men cyklingen tog nog mer än vad jag trodde. Plus en magsjuka två dagar innan tävling var kanske inte heller den bästa uppladdningen för min kropp. Säger kroppen NEJ så säger den NEJ! Då måste man lyssna på den. Men nu är det bara att gilla läget och ladda om! Ironman Kalmar är nästa stora tävling och jag kan säga redan nu att jag är sjukt revanschsugen!!!!!

Känner jag mig besviken? Visst gör jag det. Men faktiskt inte så överdrivet mycket. Jag hade aldrig tagit mig i mål igår. Hade jag fortsatt ute på löparbanan har det kunnat gå riktigt riktigt illa. Det var inte värt att riskera något. Man har bara en kropp! Herregud det kommer fler tävlingar.

Idag mår kroppen hyffsat okej. Har ont i huvudet och lite smärta här och där. Idag ska vi bara chilla vid poolen. Ta det lugnt och inte göra mer än vi måste. SPIF:arna som är på plats ska komma hit och softa med oss idag. Vi ska fira midsommar!! 🙂 Yeeah!!! Vi ligger lite efter här i Frankrike.

Jag hade ialla fall 7:e bästa cykeltid av tjejerna i min grupp!

Ha en fin måndag!!

Inväntar bilder från tävlingen men bjuder på några bilder från sjukstugan!!

bild kopia bild

29 thoughts on “Ironman Nice – DNF – Kollapsen!!

  1. Jag tycker att du gjorde en grym tävling hur som helst. Jag är imponerad! Det är som du säger, ibland vill kroppen och ibland inte och det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra. Helt rätt val att bryta, hälsan kommer ändå först. Då håller jag tummarna för Kalmar och kommer att följa ditt lopp där 🙂

    • Tack Jonas!! Känner att jag tog helt rätt beslut igår. Hälsan kommer först. Jag hade inte tagit mig i mål igår. Nu är det bara att ladda om – efter några dagars vila 🙂 Då kanske vi får köra ngt löppas under sommaren.

  2. Klokt av dig att stiga av i tid. Väldigt imponerande cykling. Nu är det bara att ta nya tag inför Kalmar.

  3. Men nej vad trist! Bra beslut att kliva av, det fanns ju inget annat att göra. Vi ses i Kalmar – eller rättare sagt, jag ser din rygg i alla fall! 🙂

  4. Fy tusan 😦 skönt du mår bättre och att du är taggad att köra igen! Imponerande cykling och simning! Du är grym! Vi ses i kalmar, då ska vi ha det riktigt roligt på banan! 🙂

  5. Grym cykelinsats, förstod av splittiderna att det var riktigt sköna backar 🙂 Skönt att det gick bra trots burdus behandling av den ondskefulla, men ack så berömda, ”väggen”! Hoppas att du kan kicka loss redan i Kalmar, kommer följa dig med nöje och drömma om att kunna göra samma sak i mitt nästa liv. Glad midsommar.

  6. Otäck berättelse! Du är inte bara en bra triatlet, du har också en strålande berättarteknik! Sköt om dig nu!

  7. Beskrivande och vackert, utlämnade men sanningsenligt berättat:-). ”Carl” från Triathlon väst, berättade att han fick se sin fru försöka rädda livet på en cyklist, men att han kände att hon hade rätt när hon menade att han var död…Carl insåg att han aldrig hade sett en död människa tidigare. Han berättade att under hela nästkommande nedförsbacke …i Sverige skulle nog många kalla det ”stup, som avslutas med en nästan 90% kurva”, omfattande en mil…grät han. Själv stannade jag och höll koll på en medtävlande som hade brutet nyckelben och fula skrapsår. Det tog 30 minuter innan ambulansen kom. Ambulanserna hade mycket jobb i bergen. Efter att ha sprungit upp mig under 2,5 mil, var jag säker på att hinna in i mål om jag så skulle hålla mig till långsam promenadfart. Då valde jag att prata med bl.a Carl, som var ca en mil före mig- alltså ett varv. Jag och en norrman och en Irländare samt en grek, slog följe och gick för det mesta sista milen, men kom överens om turordningen när vi närmade oss mål. Det var det mest givande på hela tävlingen. Jag insåg att min engelska räcker till på ett bra sätt. Vi hade trevligt och kommer att försöka att hålla kontakten.
    Det som gör att Tri banan i Nice är farlig, är att på tok för många kraftiga nedförslut, har kraftiga svängar- serpentinvägar. Dessa är ju ett måste för att alla slags fordon ska kunna ta sig upp i bergen, men de flesta som ställde upp i tävlingen, bor och lever inte i Nice. Vi kan helt enkelt inte hantera denna extrema form av nedförsåkning. En och annan menade att Nice är den tuffaste av IM tävlingar i Europa.
    Simning.En grek som bor i Tyskland, menade att till och med simningen är svårare än de flesta andra. Han menar att det dels beror på att så många är i vattnet samtidigt (någon tävling i Europa sägs ha fri start under en timme, det sägs att det var 2800 som var anmälda till Nice). Han menade att vågorna kommer underifrån-från djupet- och att de beter sig annorlunda än vanliga dyningar. Vågorna var svårare att simma i. Jag håller med om att det var tufft att inte kunna simma själv på egna villkor förrän efter ca 1000 meter och att en enda ynka kallsup är läskig. Jag spydde i vattnet och vid varvningen samt direkt på land efter att ha kommit uppå ur vattnet. Att spy tog mig säkert 5-7 minuter. Därefter var det ju en bit att jogga för att springa under tävlingsklockan. Då stod den på 1.31…någonting. Jag blev förvånad att det inte var mer än så. I normala fall efter 3,8 km simning är jag lite stel. Men i Nice var jag inte ens stel. Det får mig att ana att för den som kan simma någolunda ostört, går det att göra snabba simtider i Nice. Jag är partisk…men IM Kalmar är mycket trevligare och vi bjuder på isbad, Pizza och godis efteråt. Vid målgång i Nice fick man inte ens vatten:-) / Kenneth M Forsberg

  8. Trist med din kollaps Bea, men bra att du fick hjälp direkt! Låter hemskt med alla olyckor på cyklingen i Nice. Bra kämpat under simningen och cyklingen iaf. Du kommer vara så stark i Kalmar! Kram på dig och vila upp dig nu!

  9. Hej Bea, grymt bra simning och cykling med tanke på förhållandena, för mig som inte kunde starta känns det som att det nog var bra med tanke på sim och cykelbana… Lycka Till i Kalmar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s