Det var ju perfekta väderförhållanden när jag mötte upp min polare Jonas imorse. Han hade rest från Umeå och var riktigt sugen på att springa Vintermaran. Vi hämtade ut nummerlappen och träffade samtidigt på SPIF:arna Erik och Kristoffer.

Vi promenerade bort mot starten och jag blev som alltid tvungen att ställa mig i bajjamajjakön……som var oändligt lång. Fyra bajjamajjor på ca 1000 pers. Efter dryga 30 minuter i kö och ett toabesök blev det tydligen dags att ställa sig i nästa kö – väskinlämningskön. Även den var ruskigt lång. Eftersom det nog var mer människor än vad dom hade räknat med fick dom skjuta fram starten några minuter.

Kände mig jäkligt taggad inför dagens lopp. PANG!! Där gick startskottet. 6 varv runt en bana. Sprang tillsammans med Jonas och Kristoffer. Vi hade planerat att hålla 5-fart. Första varvet kändes ruskigt bra. Andra varvet kändes även det riktigt bra. Jag tror till och med att jag log när jag fick hejarrop från några bekanta. Mot slutet av tredje varvet började mitt vänstra knä att spöka. Samma knä som jag tidigare haft problem med. Som bland annat kraschade rejält på Ironman i Kalmar förra året ( när jag hade två knän i ett knä ) 🙂

Men jag fortsatte springa på. In på varv nummer fyra. Mitt knä började göra ännu mera ont. Faaaaan!! Började springa mer och mer haltandes. Det här hade jag absolut inte räknat med. Började kompromissa med mig själv. Ska jag fortsätta springa/gå eller ska jag bryta? För mig kändes valet väldigt enkelt idag. Jag bryter. Det är absolut inte värt att springa med smärta och halt och inte kunna gå på för fullt. Jag har gjort det misstaget en gång tidigare vilket resulterade i att jag inte kunde träna på tre veckor. Nej nu har jag tydligen blivit gammal och klok och fattar bra beslut. …….och så var det ju inte direkt någon A-tävling heller utan mer en trevlig sällskapstävling.

Men jag kände mig ändå vid gott mod. Inga sura miner för det. Det kändes faktiskt som det bästa valet idag. Jag hade en riktigt fin tur ute på löparbanan. Och precis när jag bestämde mig för att bryta och promenera tillbaka till målet dök Göran upp. En trevlig man som brukar gå på mina klasser. Träffade på massa bekanta som hejade. Blev även glad när min granne Pär kom och mötte mig ute på banan. Han hade börjat undra var jag höll hus 🙂 Tillsammans med Göran och Pär fick jag en riktigt trevlig och lite smått haltandes promenad tillbaka. Det gick absolut ingen nöd på mig.

Hämtade ut mina grejer och tog en haltandes promenad tillsammans med Pär bort mot stadion och tunnelbanan. Kände mig ändå nöjd med dagen. Jag hade skoj på banan och jag fick ialla fall in dryga 27,5 km löpning innan jag la ner. Det kan man ju inte klaga på. Och mitt knä – ja det kommer att få vila nu några dagar och det kommer bli ett besök hos min kiropraktor Niklas som brukar hitta små grejer som gör att allt blir bättre. Sist var det piriformis som spökade när jag hade knäproblem. Anar att det är samma sak den här gången. Precis samma smärta. Jag är rätt sned i min höft vilket gör att jag gärna överbelastar och jag brukar därför få gå och knäcka mig lite titt som tätt vilket gör att mina problem försvinner. Nu har jag varit extremt slarvig med det senaste tiden. Skärpning liksom!! Ta hand om kroppen!!!!

Och det härliga idag var att magen höll sig så bra hela tiden. Inga smärtor. Magsmärtorna som dök upp där i somras vet jag precis vad dom berodde på. Händer det mycket i livet som kanske inte är så bra och som gör att jag inte mår bra så lägger det sig i magen på mig. Känslor, oro, stress….you name it. Nu är det löst och därav försvann mina krampande magsmärtor. Så är det här i livet och så funkar det i mitt liv. Vissa saker kan man inte hjälpa att det blir som det blir.

Nu stänger jag locket för tävlingssäsongen tillika en riktig skitsäsong  2013!! Tack och adjö!!! Nu är det nya tag och dags att blicka fram mot 2014!! Det tror jag kommer bli en jäkligt bra säsong – om jag får bestämma!!!!

Men nu tror jag bestämt att det bli pizza, cola och soffläge!!! Inte det sämsta en regnig lördag som denna.