Biff 19:58

Efter några fantastiskt fina dagar ( läs skitdagar ) med cykelmisär så tror jag att kroppen behövde få springa av sig ordentligt. Och vips så händer det. Jag lyckas springa fort! 5 km på 19 minuter och 58 sekunder. Hepp hepp!!

Kan inte direkt säga att det var någon njutning dessa 5 km. Nej det var snarare blod, svett och tårar. Aj aj aj!!! Men det var värt varenda svordom under dessa 19:58.

Jag sa till benen att springa fort som tusan igår. Och tänk!! Dom lyssnade.

Jag sa till benen att springa fort som tusan igår. Och tänk!! Dom lyssnade.

bild 3

Jag har ju inte direkt någon löparkropp. Det känns som att överkroppen mer ser ut som att jag tävlar i bodyfitness ( mina vänner kallar mig för biffen ). Jag har inte heller några dunlätta ben som flyger fram. Snarare tvärtom. Stora tunga cykellår som helst vill sitta på en cykel och trampa. Men uppenbarligen så går det rätt bra att springa bra med den här kroppen. Och vilken start på veckan. Hepp hepp!

20140228-163544.jpg

Bea -även kallad biffen

Bea -även kallad biffen

Nu är det ju inte 5 km som är min distans. Jag ska ju försöka springa snabbt på 21 km denna säsongen. Det är några kilometer längre. Men det är ju alltid kul att få bra tider.

Och det gäller ju att ta hand om kroppen som får kämpa och slita och stå ut med mycket skit under veckorna. Så idag var det dags för ben/sätesbehandling hos min kollega Deivid. Men satan i gatan. Den smärtan när armbågen trycks ner på dessa onda punkter på röven och starka nypor trycker till musklerna ordentligt på benen. Jag ville bara skrika rakt ut. ANDAS – hör jag Deivid säga. Phuuuuuu – glömmer helt bort den lilla detaljen när jag får mina behandlingar.

Och som alltid efter en timmes smärta går jag därifrån med ett par byxor som känns lite större än när jag gick dit. Gissa om det släpper mycket skit och slagg i musklerna. Sen kändes det nästan som att jag traskade hem lite smått berusad från gymmet. Det var lite rajtan tajtan över promenaden hem. Ett steg fram och två steg tillbaka. Foxtrot och bugg i ett liksom. Nej så illa var det kanske inte men jag kände mig helt borta. Det är mycket som händer i kroppen. Nu har jag pimplat massa vatten och tagit igen mig en stund. Blir nästan alltid illamående efter en sån här genomkörare.

bild kopia

Och idag hade vi finbesök på jobbet. Lilla gubben alias Raketen fick följa med mig på jobbet en stund idag. Istället för att vara hemma och köra ”VASC” ( vård av sjuk cykel ) fick han följa med mig på gymmet innan han skulle lämnas vidare för service. Var och lämnade in Cervélon på CykelCity i eftermiddags. Jag hoppas att det bli någon ordning på cykeln nu. Jag vill cykla, cykla, cykla. Får hålla till godo med linjecykeln på morgondagens pass istället.

I övrigt så kan jag bara säga att morgonstund har guld i mun. Vilka fantastiska morgontimmar det är ute nu innan Stockholm har vaknat upp. Cykelturen till Eriksdalsbadet på morgonen kan vara det mest rogivande i mannaminne. Lugnt och stilla, knappt någon trafik och solen som är på väg upp över stan. Fantastiskt. Det enda skulle väl vara att Pär K försöker spurta ifrån mig med cykeln över Västerbron och ut med årstaviken……eller så är det tvärtom?!

Idag cyklar vi lugnt säger vi alltid. Det går jätte bra…..Fleminggatan bort. Sen kommer man fram till Eriksdalsbadet och är helt dyblöt i svett, men rejält uppvärmd för att hoppa i bassängen vid 6.30.

Hepp Hepp 🙂

// Bea Biff 19:58

Snacka om finbesök på gymmet idag.

Snacka om finbesök på gymmet idag.

bild kopia 3

20140315-080551.jpg 20140401-085743.jpg

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s