Jag är ju mest van vid att själv tävla när jag är på triathlontävlingar. Stora som små. Men igår var det ombytta roller. Igår skulle jag jobba på Stockholm Triathlon och guida och hjälpa andra triathleter en hel dag. För andra året i rad skulle jag hjälpa till vid växlingsområdet. Det är väldigt nyttigt att få vara med på ”andra sidan” av en tävling. Ta del av den ofantliga organisationen som krävs för att stänga av stora delar av Stockholm och bygga upp växlingsområde, cykelbanor, löparbanor, simbanor bland annat. 4000 personer skulle ställa sig på startlinjen under söndagens tävling och då gällde det att ha koll på läget.
Det blev en tidig morgon. Redan vid 06-tiden var jag på plats nere vid Norr Mälarstrand och det gigantiska växlingsområdet som tagit plats längs med vattnet. Solen började så smått komma fram men det var fortfarande rätt kyligt i luften.
Mötte upp gänget som skulle jobba i växlingsområdet under dagen. Vi gick igenom stängslet runt området och kollade att allt var okej efter natten. Därefter började arbetet med att sätta upp en del skyltar och sedan att starta upp incheckningen!
Första start skulle gå kl 8.00 och redan vid 6.30 började kön ringla lång för att få checka in sin cykel och sina grejer till cykel och löp. Man kunde verkligen känna av nervositeten inne på området. Många kanske skulle göra sin första triahlontävling, andra kanske var mer rutinerade. Men jag tycker inte det spelar någon roll hur rutinerad man än är. Det där tävlingspirret dyker alltid upp…..men det är en härlig känsla på något sätt.
Mer och mer tävlingstaggade människor började fylla upp växlingsområdet. Det började även samlas en hel del åskådare som ville se simstarterna och heja på sina vänner.
Efter fixande med skyltar och liknande blev det dags att ta sig till sin plats. Jag och Tomas skulle hålla koll på övergången där man kom upp från simningen och skulle springa upp mot växlingsområdet. Här över skulle även alla 4000 tävlande passera när dom skulle gå ner till simstarten. Även åskådare och icke åskådare skulle ta sig över vägen.
Här gällde det att hålla fria banor för dom tävlande när dom kom springandes upp från vattnet på väg mot växlingsområdet. Ingen lätt uppgift. Det går med en bra fart och här gällde det att vara kvick när man skulle ta sig över vägen. Luckorna var inte stora. Tävlanden, barnvagnar, cyklar, hundar, åskådare, promenad/joggandes motionärer på väg runt Kungsholmen, alla skulle ta sig över ”vägen”.
Min röst gick på autorepeat! STOP, GÅ, LUCKA, LITEN LUCKA, STOOR LUCKA, FRI PASSAGE. Jag och Tomas kikade på varandra flera gånger och fick oss en skrattattack! Och triathleterna var lika glada dom. Det var en härlig stämning. Det dök upp en hel del frågor från både deltagare och åskådare som skulle besvaras mellan varven. Ibland blev det lite av autobahn över vägen för att sedan försöka pressa undan folket som ville tränga sig fram när vi blev tvungen att stänga av vägen för de som kom upp från vattnet. Simmarna som skulle ner till starten hade givetvis företräde för att komma över vägen.
Det gick starter hela morgonen och förmiddagen. Ibland var det så knökat med folk som skulle försöka ta sig över vägen. Jag och Tomas försökte agera lite ordningspolis för att få koll på läget. Fram mot eftermiddagen började det tunnas ut med folk och när sista starten hade gått på eftermiddagen infann sig ett lugn över området.
Nu var de sista kämparna ute på banan för att cykla och sedan avsluta med löpningen som skulle ta dom till målet inne vid stan. Solen började allt mer försvinna och plötsligt öppnade sig himlen. Regnet började ösa ner. Jag stod nu och dirigerade ut de sista deltagarna som skulle bege sig ut på löpet.
Allt liv och all rörelse som hade ägt rum inne i växlingsområdet var nu helt tömd på människor. Då och då dök det upp några deltagare som skulle hämta sin grejer och checka ut sin cykel från området. Regnet fortsatte falla ner. Men det var ingen återvändo. Nu skulle arbetet påbörjas för att plocka ner hela växlingsområdet. Det gigantiskt stora växlingsområdet som prytt hela Norr Mälarstrand.
Steg 1 – Plocka ner alla drygt 4000 nummerskyltar som visat var man hade sin plats under dagen. Med iskalla fingrar tog vi stång efter stång och plockade ner nummerskyltarna. Ett tag kändes det som ett evighetsprojekt. Men när man väl hittat snitsen gick det utav bara farten. Och lagomt till vi var klara så kom Jens ( som var huvudansvarig för växlingsområdet ) och meddelade att vi var klara för idag. Kvällspasset skulle snart komma och ta över jobbet. Kikade på klockan som visade runt 16.
Med kalla isbitar till fingrar och dyngsura kläder hoppade jag upp på cykeln och begav mig hemåt.
Men vilken dag!!! Helt jäkla grym var den. Att få träffa så många härligt, glada, förväntansfulla människor som vill köra triathlon mitt inne i Stockholm – det är nästan oslagbart! Härligt att se så många glada människor på ett och samma ställe. Härligt att se alla fightface, all kämpaglöd, all nervositet och höra alla hejarropen under dagen.
TACK för en grym dag hörrni!!!
Med ett fantastiskt samarbete från både deltagare och alla som jobbat under helgens tävlingar så går ju allt så himla bra. Växlingsområdet är en del av det hela. Sedan har vi alla som jobbar ute på cykelbanan, löparbanan, vid starten, inne vid målgången, vätskekontroller, domare …..…..det krävs en hel del folk för att hålla igång tävlingen. Man får verkligen en annan bild av det hela när man jobbar på en tävling. Men om alla samarbetar går det ju alla tiders.
Och komihåg! Det finns inga dumma frågor! Man får fråga så mycket man vill och det finns inga dumma frågor. ( Fick x antal frågor under gårdagen som började med: Jag har en dum fråga )
Själv var tanken att köra Tjörn triathlon till helgen. Men efter min vrickade fot på Ångaloppet och en överbelastad höft på det, så är det löpvila som gäller veckan ut. Då är det ju fantastiskt bra att man kan träna desto mer i de två andra grenarna: simning och cykel. Ljuvligt! Imorgon är det hopp i plurret som gäller kl 6.30 på Eriksdalsbadet! Längtar redan! 🙂
Och vill man hänga med för mer bilder så är det instagram som gäller: beamundsson