Jag känner mig som en vinnare just nu!!! Rätt skön känsla faktiskt!

Att efter 50 dagar utan ett endaste löppass (förutom några prova-på-steg för att kolla status vilket inte har blivit mer än 10 meter innan smärtan tog vid ) kunna springa helt smärtfritt och skadefritt – den känslan alltså! Jag känner hur mungiporna nästan går upp till öronen på mig. Receptet har kort och gott varit att vila från löpningen. Det har varit otroligt jobbigt -framförallt eftersom hela min umgängeskrets och hela mitt nyhetsflöde överhopas med löparbilder och löpartider.

Men nu är jag både skadefri och äntligen förkylningsfri och nu har operation uppbyggnad påbörjats! Så jäkla skönt är det att få vara igång igen. Jag mår absolut inte bra om jag inte får träna eller aktivera kroppen. Jag går liksom ner mig helt och hållet. Allt blir en enda ond cirkel. Jag äter sämre, äter betydligt mer godis och skit  – tröstäter och tycker synd om mig själv helt enkelt. Och förra veckans dunderförkylning var ingen lek. Började undra om jag nästan hade fått en sväng av mancold i förra veckan 🙂

Angående helgens Lidingölopp

Efter helgens Lidingölopp hade jag och Emma och snack i söndags. Ju mer vi pratade om helgens tävling och hur allt hanterades ju mer upprörda blev vi. Det var så mycket som var konstigt. Vi kom på fler och fler saker som måste förbättras. Något som vi kom på som var lite märkligt var att funktionären som kom och skulle ”hjälpa oss” tog med sig de två tävlande killarnas nummerlappar när han försvann ( och för övrigt lämnade allt ansvar på mig och Emma ). De två killarna en kille från Kenya och en från Eritrea kunde inte mycket engelska och de var så ”borta och utmattade” att de knappt kunde säga ett ord.

Det kanske hade varit bra om dom hade fått ha på sig sina nummerlappar tills dom kom till sjukvårdstältet. En säkerhet. Namn och startnummer kan ju vara bra för sjukvårdspersonalen att ha när de kommer in för att få hjälp samt även för mig och Emma som nu helt plötsligt fick ta allt ansvar för killarna. På baksidan av nummerlappen skall man alltid skriva upp anhörigas namn och nummer också. En säkerhetsåtgärd ifall något händer.

Så en fråga är: Varför skulle ”funktionären” ta nummerlapparna när han sedan inte stannar kvar? Och en sak till som vi kom på var att när man sedan skall hämta ut sina kläder efter loppet behöver man även sin nummerlapp för att kunna få ut dessa. Det är ditt kvitto.

Jag har en lista med frågor och synpunkter som jag kommer framföra till Lidingöloppet. Det behövs bra säkerhet på tävlingarna. En bra åtgärdsplan för hur saker och ting skall hanteras!

Ny vecka

Nog om Lidingöloppet. Nu har veckan dragit igång. Igår var det full fart – som alltid på måndagar. Det blev jobb både i gymmet och utomhus uppe på Stadion igår. Och vilket fantastiskt väder Stockholm bjöd på. Strålande sol och lite lätt kylig luft. Perfekt löparväder – enligt mitt tyckte. Själv blev det ingen löpning igår. Däremot ett trainerpass och ett simpass. Har inte simmat på nästan två veckor och jag kan lova att det kändes. Herregud! Det kändes som att jag knappt tog mig framåt. Tillbaka på ruta ett igen.

Idag är det löpning på schemat. Skall iväg på ett löparevent nu på morgonkvisten. Testa skor, springa lite lätt och äta frulle med ett gäng sköna träningsmänniskor. Ikväll däremot – då vankas det intervaller på stadion! Jag längtar med skräckblandad förtjusning just nu! Jag kommer ligga ljusår efter gänget – men det får vara så idag. Nu är det mest bara skönt att få komma igång och börja jobba fram lite fart under fötterna. Spring, spring, spring!!!

Tjing!