Var uppe i Mora en sväng förra helgen och hejade fram en av mina klienter som körde Tjejvasan. Tycker alltid det är lika härligt att få andas in lite Vasaloppskänsla. Och det var första gången jag besökte Vasaloppsveckan utan att tävla själv. Så klart blandade känslor. Blir otroligt tävlingssugen när jag ser andra åka skidor. Medans min klient skidade sig fram i spåret spenderade jag dagen i Mora tillsammans med Orre. Härligt med kvalitetstid och massa snack. Sprang även på en hel del bekanta ansikten och träningskompisar hemifrån.

Sprang på träningspolare Oscar som var uppe i Mora och jobbade.

Det ser ut att bli ett ruskigt dålig skidföre under Vasaloppet på söndag. Varma grader och tungt före. Tror dom kan få det rätt tufft där ute i spåren om värmen håller i sig. Okej om man kanske är van att åka skidor och har okej teknik. Men är man inte van att stå på skidor, kanske inte är så bra tränad och kanske inte har tekniken tror jag det kan bli tufft i spåret….och framförallt om det fortsätter vara varmt och töföre. 90 km är ändå 90 km.

Norsk seger i tjejvasan

Själv har jag gått in för vila. Börjar bli otroligt frustrerad just nu, men samtidigt har jag varken haft kraften eller orken att träna. Har mest bara orkat med att ligga i soffan och ta det lugnt. Orkat jobba en halv dag sedan har energin och orken tagit slut. Kroppen är trött och har inte mycket energi till träning. Dom här två penicillinkurerna tog verkligen hårt på min kropp. Och infektionen under tanden är fortfarande kvar. Men nu händer det ÄNTLIGEN!!!! Var hos en specialist i veckan. Så den 20 mars blir det operation. Det har visat sig att jag har en kronisk infektion under rötterna på tanden. Den har väl varit där under ca ett års tid sedan den här skiten började.

Så nu kommer dom skära upp i käken, gå in och tydligen skära av rötterna på tanden, skrapa bort infektionen. Jätte mysigt. Men jag gör vad som helst för att blir fri den här skiten nu som har förstört mitt liv senaste året. Tänk känslan att få känna sig pigg, frisk och infektionsfri och inte ha feber varje vecka och känna sig trött och orkeslös var och varannan dag.

Sen påbörjar kampen mot att komma tillbaka och hitta någon typ av bra form. Mentalt har det här varit otroligt påfrestande. Otroligt jobbigt när man inte kan/får träna, känner sig frisk ena dagen och sedan sjuk andra dagen. Provade köra ett lugnare styrkepass i måndags. Det fick jag sota för och blev varm och fick feber på kvällen. Det är lite så det har varit senaste året. Många varma, febernätter. Men jag har mer skitit i det och kört på. Och det har ju mer blivit en vana att ha feber, vara varm och trött under senaste året. Så jag har inte reagerat. Det har blivit en del av min vardag. Jäkligt dumt. Men just nu vågar jag inte ens träna. Känner att kroppen och hjärtat inte mår bra. Har fasiken blivit rädd – det kan ju ge otroliga konsekvenser. Det är inte värt det.

Jag får helt enkelt lyssna på kroppen just nu. Känna dagsform och försöka att inte stressa upp mig för att jag just nu inte kan eller orkar träna. Rätt jobbigt när mitt liv består av så mycket träning, både för egen del och i jobbet. Har ialla fall ätit upp sista penicillinkurerna nu. 8 kurer på 10 månader. Det är sjukt och jäklar vad det bryter ner kroppen. No shit!!

Men snart tar jag nya tag!! Gissa om jag längtar! Det enda jag vill just nu är att få må bra och bli fri den här skiten. Kämpa!!!