Jag är en riktig asfaltslöpare. Det blir inte alltför många pass i skog och mark för min del. Men ihelgen så var planen att lägga distanspasset på Sörmlandsleden tillsammans med min polare Jonas. Nationaldag, sportdryck, gels och bars och två glada härjedalingar – vilken lördagsfest!

Vi sprang iväg från Gullmarsplan och vidare ut på leden. Sörmlandsleden är hela 100 mil lång och uppdelad i olika etapper. Lera, vattenhål, geggamojja, miljontals med rötter och fantastiska vyer. Mycket snack, skratt och pigga ben till en början. Men ju längre vi sprang desto tystare blev vi och jag kan inte direkt skryta med att fossingarna studsade över rötterna och stenarna mot slutet. Det var lite mer känslan av att släpa fötterna över stock och sten för att ta sig framåt.

Några mil senare sprang vi in mot Handen och tog pendeltåget tillbaka till Stockholm. Men jag kan varmt rekommendera att springa på Sörmlandsleden. Otroligt fin natur, varierad terräng och perfekt lördagsnöje. Och för mina stackars ben som inte var van vid den här terrängen så bjöds det på en sjukligt träningsvärk i benen under gårdagen. Det var knappt så det gick att ta sig framåt. Lite bättre idag men fortfarande en ruskig träningsvärk.

Och det gick inte att hålla sig längre. I torsdagmorse blev det utomhuspremiär och dags att hoppa i våtdräkten. Vid 7-tiden på morgonkvisten hoppade jag och Sara i Brunnsviken för ett simpass. Tempen i vattnet visade på runt 14 grader. Det tog ett tag innan kroppen hann få upp värmen och till en början försvann känseln i både fingrar, tår och i läpparna. Det enda sättet att få upp värmen i kroppen var att simma i en raketfart. Efteråt kände man sig jäkligt nöjd. Den känslan varade i ungefär 10 minuter innan det kom en kille och hoppade i vattnet – utan våtdräkt och endast iförd badkallingar. Herregud!! Tydligen simmar han i Brunnsviken året runt och alltid i bara badkallingar. Där kan vi snacka hardcore!

Jätte varmt och skönt i vattnet!

Var på Actic och körde lunchspinning i onsdags. Fick dagen till ära med mig Calle Norell på spinningpasset. Inte varje dag man får den stora äran att ha denna Ironmangubbe med på en lunchklass. Calle som bland annat är sjukgymnast har hjälpt mig med min kropp när den har varit skadad och behövt hjälp för att bygga upp den igen. Och i höst kommer jag att starta upp ett samarbete med Calle och Konditionsidrott. Det ser jag verkligen fram mot. Efter lunchspinningen behövde jag fylla på med energi och som av en händelse hade junior kocklandslagets bakat och lämnat en otroligt smarrig rabarber- och jordgubbspaj med maräng i personalrummet som gick väldigt lätt ner i magen. Såååå god!!! Den smakade sommar!

Irongubben Calle!

Smälte i munnen!!! Sååååå god!!

Cykelpassen är ett riktigt slitgöra för tillfället. Det blåser varje dag och man får kämpa mot vinden. Till det bjuds det alltsom oftast på någon liten regnskur. Men det får ses som bra träning. Den svenska sommaren lyser med sin frånvaro – men den måste ju dyka upp  snart. Men rätt som det är bjuds det upp till otroligt fina morgonpass i solsken, så då gäller det att njuta.

Nu är det dags att starta upp veckans alla projekt. Vet att slutet av veckan kommer bjuda på rejäla pulshöjare ialla fall.

Hepp hepp!!