Skulle egentligen varit i Motala och kört tävling förra helgen, men valde istället att köra medeldistans i Halmstad. Körde den tävlingen för två år sedan och gillade den skarpt.

Så förra fredagen bar det iväg neråt landet. Tävlingssugen som aldrig förr. Mötte upp Philip Kellin och Janne Hansson vid Tylösand för middag på kvällen. Trevligt, avslappnat och skönt häng så där kvällen före tävling. Väl hemma började min fantastiskt dumma mage att bråka. Fick ont som tusan i tarmarna. Men tänkte att lite sömn säkert kommer att göra att värken försvinner.

På lördagsmorgonen vaknade jag och var alldeles kallsvettig. Sjukt skumt men kände mig pigg och kry i övrigt förutom att tarmarna fortfarande gjorde ont. Gick upp och därmed försvann både kallsvettningar och krämpor i magen. Några tankar på att inte starta fanns inte i min värld då. Käkade frulle och fixade det sista.

Tog mig ner till växlingsområdet och mötte upp Nelker, Kellin och Janne som höll på och fixa. Kände hur jag blev sjukt nervös. Fixade klart alla grejer inför växlingarna och tog sedan sällskap med min Marina bort mot simstarten. Det vill säga en liten promenad på 1,9 km i våtdräkten. Lite lätt varmt. Hoppade i vattnet som kändes iskallt och simmade in en kort bit. Plötsligt hör jag speakern säga att det är 5 minuter kvar till start. Japp då var det bara till att göra sig redo.

PANG och där gick startskottet, 1,9 km simning inne i centrala Halmstad. Hamnade i ett rätt bra läge och försökte komma igång ordentligt. Låg på ett par fötter en liten stund men blev tvungen att simma förbi. Tyckte ändå att simningen gick hyffsat bra för att vara mig.

Väl uppe vid växlingsområdet kollade jag på klockan som visade 29:20. Fick in världens sämsta T1. Vet inte om det var kylan eller vad det var men hade stora problem att få av mig våtdräkten. Såg hur de tre andra tjejerna som var i växlingsområdet samtidigt som mig var riktigt snabba. Lugn nu sa jag till mig själv. Du tar dom på cykeln.

Efter världens sämsta växling var jag ialla fall uppe på cykeln. Kände mig riktigt stark. Susade förbi en efter en och kroppen levererade riktigt bra. Fyllde på med energi och kände hur kroppen var stark. Benen svarade otroligt fint och jag låg i en helt okej fart. Efter bara några kilometer hade jag passerat alla fyra tjejer som hade simmat snabbare än mig ( var tydligen femte dam upp från vattnet ). Sedan cyklade jag förbi en och annan kille på dischjul och det är ju alltid lika roligt.

90km gick otroligt snabbt och kroppen kändes fortfarande lika pigg och stark. Kom in som första tjej till växlingsområdet. alltid lika härligt att höra att man är nr 1. Lyckades lite bättre med T2 och sprang iväg ut på löpningen. Första 5km gick okej. Sedan började tarmarna att göra nått så sjukt ont igen. No no noooooo!!! Inte nu!!!!! Det känns som kramp i magen fast x8. Försökte tänka på något annat, men det var svårt att undvika smärtan i magen. Jäkla mage alltså. Mötte andra tjej någonstans där ute på banan efter någon kilometer. Gjorde allt i min makt för att bli fri smärtan. Började gå, försökte sträcka på kroppen, krama stenar…you name it. Kände att det inte fanns en chans i världen att jag skulle kunna ta mig springandes i mål.

Så vid 10 km, varv 2 av 4, bröt jag. Då ville inte magen vara med i matchen längre. Så surt!!! Jag var sur. Aldrig kul att köra en DNF. Men med den smärtan i tarmarna gick det inte. Vägrar gå 10 km med en ond mage. Där går min gräns.

Så här i efterhand kan jag nu konstatera att det är något som varit lite galet. Hela veckan har tarmarna gjort sjukt ont stundvis. Nu är dom äntligen bättre ialla fall. Men nu ska jag tillsammans med grabbarna på UMARA försöka reda ut vad det kan bero på med min mage. Mina mage har ju en tendens till att krångla lite titt som tätt. Oavsett om det är träning eller tävling så brukar den bråka med mig. Har gjort så många år. Kosten, stress, gels ?? Ja det får vi se.  Men nu ska vi försöka få ordning på den. Hurra!!!

I övrigt så bjöds det på helt perfekta väderförhållanden för min del på tävlingsdagen. Mulet,   inte för varmt och några små droppar regn. Helt perfekt helt enkelt. Jag har svårt att prestera bra i sol och stekhet värme alltså.

På vägen hem från Halmstad kände jag hur tävlingssuget började komma igen. Det är ju verkligen så roligt att tävla. Har under veckan kört igång med träningen igen. Så nu är det bara till att tuta och köra vidare. Fick in lite sim i Brunnsviken med Oscar bland annat. Sen har veckan bestått av jobb och härligt häng med vänner. 

Nu har jag styrt kosan hem till norr för några dagars ledighet och träning i fjällvärlden. Underbart!!

Hörs!!!