Tog några dagars ledigt förra veckan och tog med mig Cervélon, löparskorna och simgrejerna och åkte hem till byn, Hede, Härjedalen, mitt ute i skogen. Det bjöds på strålande sommarväder, mygg, attackerad av både får och renar, hjälteinsats, backträning och ett och annat kafferep.
Första dagen blev det ett cykelpass från Hede till Klövsjö tur-och-retur. Från Hede cyklar man förbi Hedeviken, vidare mot Vemdalen och Vemdalsskalet. Där blev det en rejäl stigning på cykeln upp till toppen av skalet. Härligt!! Älskar att cykla uppför – dock inte lika förtjust i nedförskörning eftersom jag är en fegskit och har svårt att släppa på. Vidare mot Klövsjö var vägen fin. Mötte inte många bilar på min tur. När jag väl hade kommit till Klövsjö blev jag tvungen att cykla genom hela byn, det vill säga upp till toppen. Sedan blev det halvvägs till Åsarna innan jag vände. Vad gör man inte för att få cykla i backar. I Klövsjö blev det vätskepåfyllning på Bageriet, där även en av min släktingar jobbar. Riktigt roligt att ses Anna-Lena!

Uppför mot Vemdalsskalet. Skylten som denna har jag aldrig ens reagerat på när jag har åkt bil. På cykel får man enhet annan känsla och syn.
På vägen hem tillbaka började det med en segdragen uppförsbacke på många kilometer., närmare bestämt 5-6 km tror jag backen var. Men jag hade ju dock haft ” det susar i säven” nedför på vägen till Klövsjö. Trodde aldrig att backen skulle ta slut. Samtidigt bjöds det på en rejäl motvind. Men det var bara att köra på. Det går ju inte att stanna för man vet ju inte om det står en Björn eller en Älg och lurar i skogen. Väl hemma i Hede igen hade jag fått in dryga 12 mil på cykeln med riktigt fin och varierad terräng. Me like!!
På kvällen blev det ett simpass i bassängen nere på Hede Camping. Helt perfekt och skönt att få simma efter en varm dag på cykeln.
På fredagmorgon blev det ett löppass nere på klassisk mark hemma i byn, Söderåsens IP. Dom slitna gamla löparbanorna var nu utbytta till sprillans nya och utsikten var det inget fel på. Körde ett pass med kortare intervaller på banan.
Efter mitt morgonpass blev det dags att bege sig ut på tur med mor och far. Lite kvalitetstid med päronen är inte fel. Vi satte oss i bilen och åkte först upp till våran stuga som ligger upp mor Särvfjället. Tystnaden där uppe på fjället är oslagbar. Ljuvligt. Synd bara att jag inte hinner vara där så ofta.
Sedan åkte vi upp mot Messlingen och Flatruet. Så härlig miljö och fjällen var helt snöklädda. Svårt att beskriva i bilder. Man måste nästan vara på plats och uppleva miljön. Kan verkligen rekommendera er att åka dit. Det blev våffellunch på Kappruet. Stannade till en sväng i Messlingen. Där har man tydligen ”vaktrenar” istället för ”vakthundar” vid dörren. Väl uppe på Flatruet blåste det rejäla vindar. Men omringad av snöklädda fjäll glömde man nästan bort vinden.
Efter att ha lekt färdigt i snön fortsatte vi ner mot Ljungdalen och Storsjö. Mysiga små byar som verkligen ligger mitt ute i ingenstans känns det som. På vägen hem kan man svänga av en liten skogsbilväg som går mot ett Naturreservat som heter Henvålen. En gård som ligger mitt ute på kalfjället. Närmsta by ligger ett par mil bort, och nås enklast om man traskar över fjället. Henvålen ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Där har jag mina rötter. Min farmor växte nämligen upp på den gården.
Dom var dom sista permanenta boende på gården. Barnen fick gå ensamma över fjället för att ta sig till skolan. Vinter som sommar. Vintertid kan det inte ha varit speciellt roligt att traska ute på fjället som barn utan någon vuxen i sällskap. All mat och liknande fångade och jagade dom själva ute på fjället. Tyvärr så lever inte min farmor och inte någon av hennes syskon heller idag. Nu när man är äldre har man så många frågor som man skulle vilja få svar på. Jag kan verkligen fascineras av hur dom levde där ute på fjället. För det blåser inte direkt lite och vintertid måste det ha varit tufft. Då mamman i familjen dog tidigt ( min gammelfarmor ) fick barnen själva ta hand om varandra.
Gården blev senare uppköpt och har det har tydligen rustats upp för miljoner. Fruktansvärt tråkigt enligt mig. Men det är tydligen viktigt att man har en ”lyxig” jaktstuga för miljoner ute på fjället. Läs här ->
Ja ja -så är livet!
Eftersom det tar på krafterna att åka bil och vara lite av en turist på hemmaplan ( rena rama träningspasset ) blev det grillat kött och jordgubbar med grädde ( och en liten kladdkakebit ) till efterrätt när vi kom hem till Hede igen.
Satt som en smäck i magen kan jag lova!
Pingback: På tempocykeln över fjället – Funäsdalen-Röros | BEATRICE AMUNDSSON