Om Beatrice Amundsson

Lic. Personlig Tränare, Gruppträningsinstruktör, Lic. Kostrådgivare, Hälsoinformatör, Triathlet och Livsnjutare. Arbetar heltid som PT och gruppträningsinstruktör med mitt egna företag. Tränar och tävlar i triathlon där favoritdistansen är en Ironman!

3 månader sedan höftoperationerna och jag kan inte gå! Misär!

Ursäkta! Men vad fasiken hände??

Det här med att behöva operera båda sina höfter när man är inställd på att ”bara” operera en höft – det är ingen lätt grej att förlika sig med. Men jag har hela tiden försökt tänka positivt. Planerat in att jag ska börja jobba vissa datum, köra igång med träningen och liksom vara tillbaka i matchen igen. Mitt huvud har sagt en sak…..kroppen tyvärr en annan. Ordinationen har varit att använda kryckorna ca 4 veckor efter varje operation. Så för min del ca 6 veckor totalt. Sedan ska man tydligen kunna gå utan dom.

Från det att min vänstra höft opererades den 14 juni har livet inte varit sig likt. Eller okej….att fortfarande ha en fungerande sida är betydligt enklare än att inte ha någon. Men det blev inte många steg efter den operationen. Tog mig som längst till vårdcentralen för att ta stygnen efter två veckor. Värken i höft och ner i benet gjorde att jag inte kunde göra så mycket. Gick på morfin och massa andra värktabletter vilket var rekommendationen att göra varje dag i två veckor.

30 juni var det alltså dags för operation av min högra höft, som tydligen var i lika dåligt skick som min vänstra. Att behöva operera båda höfterna inom 2,5 vecka var inget jag hade räknat med. Okej en höft, men två!!!! Mentalt var det skitjobbigt då jag nu visste hur fruktansvärt ont det skulle komma att göra. Precis så blev det också! Det gjorde jä*****gt ont!

Skapligt morfinhög efter andra operationen!

Fick order om att i stort sett ligga helt stilla under hela juli! Jippi! Eftersom sängen kändes lite för mjuk blev det soffan som fick agera säng. Minsta lilla rörelse gjorde fruktansvärt ont. Kunde knappt sitta upp. Deppade ihop rejält efter en vecka. Åkte hem till norr i två veckor och la mig i soffan ( eftersom säng var uteslutet ) uppe i vår stuga på Särvfjället. Här kunde jag ialla fall få lite frisk luft mellan varven och lite uppassning från mina föräldrar.

Så fantastiskt härligt att vara uppe i stigan på fjället och vila upp sig!


Bakslag 1
– Ungefär 2 veckor efter andra operationen. Vaknar upp av världens jäkla värk i höfterna en morgon. Skriker och gråter av att det gör så fruktansvärt ont i båda höfterna. Samma smärta som när jag vaknade upp från operationen. Tappar känseln i benen! Trycker i mig morfin och värktabletter. Efter ca 6 timmar släpper värken. Helt slut sover jag sedan resten av dagen.

Bakslag 2 – En vecka senare var det dags igen. Precis samma grej. Olidlig smärta i höfterna. Gråter och skriker av värken. FRUKTANSVÄRT ONT! Precis som vid bakslag 1 så höll värken i sig ca 6 timmar. Jag hade nu slutat äta morfintabletterna (då jag endast skulle äta dessa två veckor efter varje operation) och åt endast alvedon och inflammationshämmande. Så dagen efter när jag mådde någorlunda okej blev det en tur till Fjällhälsan hemma i Hede för att få mer morfin mot smärtan.

Juli blev en soffliggandes månad framför Tour de France och med otaliga sovtimmar. Såg verkligen fram emot att augusti skulle komma så jag fick börja röra mig lite mer. ÄNTLIGEN! Augusti – som jag längtat! Jag och kryckorna tog mig ut på en liten tur här i hemmakrokarna! Det gick varken fort och jag gick inte många steg. Senare på kvällen noterade jag att min vänstra fot var knallblå och svullen Propp tänkte jag direkt!

Bakslag 3 – Tog mig till akuten på St:Görans. Fick komma in direkt! Det konstaterades att jag fått en kraftig blödning i foten…..pga överansträngning!!! Alltså!! Hur är det ens möjligt??? Gick ju inte många steg! Dagarna efter det svullnar båda mina stackars fossingar upp till ballonger och jag kan inte ens gå. Ordinerad högläge vilket inte heller var så bra då det tryckte rejält på höfterna. SUCK!!! Efter några dagar med vila släppte svullnaden äntligen! 

Fick äntligen börja rehabträna lite smått! Små små rörelser och ett första steg var även att börja cykla på en motionscykel utan motstånd. Problem 1 var att bara ens försöka ta sig upp på cykeln. Problem 2 var att jag inte hade varken styrka eller kraft att ens få runt pedalerna på cykeln. MISÄR!! Fick in ca 2×1 minut!

Började gå hos en sjukgymnast för att få hjälp. Problemet är att mina höfter hela tiden har molvärkt. Dygnet runt har dom gjort ont! Kände att det här inte kan vara som det ska. Konstant molvärk i höfterna och jag kunde/fick inte gå utan kryckorna. Så blev soffliggandes igen. Hade varken ork eller energi till att ta mig någonstans. Kontaktade ortopeden och fick en tid inom några dagar. Behövde få veta vad som är fel.

Hos sjukgymnasten med en TENS-maskin.

Bakslag 4 – Ett ultraljud gjordes på höfterna och det konstaterades att de fortfarande var rejält inflammerade och det var fullt med vätska i dom. Så inte undra på att det gjort ont! Fick då ca 1,5 dm långa osköna kortisonsprutor rakt ner i höfterna. Fick dessa några veckor innan mina operationer också så jag visste hur JÄVLA ONT det skulle göra. Tog mig knappt ut därifrån. Ordinerad mer vila. Kom hem…fick feber och sedan blev jag rejält dunderförkyld Helt däckad! Det rann ur ögon, näsa och halsen var som en tjock ballong.

Ultraljud och kortisonspruta i höfterna.

Kände mig så fruktansvärt deppig! Behövde komma bort! Få energi och värme. Så bokade en resa till solen i panik! Smärtan i höfterna kändes inte bättre efter en dryg vecka så bokade in en tid hos läkaren på vårdcentralen innan jag skulle åka…för att kolla att allt var okej. Läkaren blev orolig över min situation. Något är fel!  Skickade en remiss till en annan ortoped för ett andra utlåtande. Fick även mer medicin utskrivet….jippi! Tog mig till apoteket. Passa även på att fråga om dom hade något mot min förkylning och berättade mina symptom jag haft.

Men du har ju fått en allergisk reaktion sa dom apoteket. Ähhh ….jag orkar inte mer. Då plussar vi på allergimedicin också i sjukskåpet. Senare den dagen hoppade jag och mamma på ett plan till solen och värmen! Kan vara det bästa som hänt på länge! En vecka i varmare klimat var helt ljuvligt för mina höfter. Hade fått träningsövningar att köra i vattnet ca 10 min om dagen. Tyvärr går en vecka alldeles för fort. 

Hemma igen var det dags för en träff med sjukgymnasten. Men höfterna har fortsatt gjort ont. I veckan släppte ”förkylningen/allergireaktionen” eller vad det nu var. Då kom febern och frossan som ett brev på posten. Som tillägg även en rejält smärta/värk i höfterna igen. Så nu molvärker det konstant 24/h dygn.

Det har nu gått ca 3 månader sedan min första operation. TRE MÅNADER!!!!!!!! Det är helt galet!

Status i dagsläget TRE MÅNADER efter operation är:

*Jag kan inte gå! Jag får inte gå utan mina kryckor pga överbelastning. Kan inte heller gå utan dessa…endast korta korta sträckor. Har varken kraften eller orken i benen att kunna gå. När jag tar mig framåt är det ministeg….ungefär samma fart som en snigel. Jag skulle alltså kunna gå utan kryckor efter 6 veckor. Nu är vi inne på vecka 13 och jag kan knappt ta mig framåt utan mina kryckor.

*Jag har ont! Konstant! Höfterna värker precis hela tiden! Molande värk! Vänster höft ( den jag opererad först) värker betydligt mer än höger. Men båda gör ont.

*Jag kan i stort sett endast ligga på ryggen. Jag kan inte dra upp benen för då gör det ont. Kan ligga några minuter innan värken tar över. Jag kan inte ligga på sidan – för då gör det ont. Jag kan ligga på magen i några minuter innan det börjar smärta.

*Jag äter fortfarande massa mediciner. Min kropp är helt paj av alla mediciner jag ätit denna sommar. Morfin, starka alvedon, inflammationshämmande, mera morfin, medicin för magen….you name it!

*Jag kan knappt köra mina rehabövningar pga smärta. Ska egentligen vara inne i rehabfas 3 nu men är fortfarande kvar i fas 1. Nu är vi inne på mikromikrorörelser. Exempelvis ligga på rygg med en handduk mellan knäna och försiktigt pressa ihop knäna och släppa upp. Ligga på ryggen och försöka spänna sätesmusklerna som jag inte ens kan få kontakt med i dagsläget. Jag får börja träna i vatten. Problemet är bara att jag inte kan gå ner via stegen. Jag kan inte heller komma i vattnet genom att gå i från kanten eftersom jag inte kan ta mig ner till golvet. Så var finns det en bassäng i Stockholm (gärna nära Kungsholmen) där man kan gå i vattnet via en trappa?? Utan att jag ska behöva gå för långt för det orkar inte mina höfter just nu. Gärna så man kan ta sig dit via buss då t-bana blir lite för övermäktigt att ta sig ner till känns det som. Vill gärna ha energi att orka träna när jag kommer fram och inte vara helt slut av att bara ta sig dit.

*Alla mediciner gör mig så trött. Sover och vilar och sover och vilar. Jag tappar även extremt mycket hår pga alla mediciner. Jag kan inte göra vardaglig sysslor som tex gå och handla mat. Jag får inte bära tunga saker pga belastningen på höfterna.

*Vet inte hur många gånger jag har gråtit denna sommar. Gråtit pga värk, smärta, för att jag deppig, för att jag inte kan eller orka ta mig någonstans, för att jag är frustrerad! Gråtit över den här jävla kroppen som inte vill läka och bli bra.

*Jag har gjort precis allt jag ska och så mycket som jag får/fått göra enligt ordination. Har jag haft ont har jag hellre vilat flera dagar i rad än tagit mig upp för att rehabträna tex. Just pga att jag varit rädd för att överbelasta och åstadkomma mer skada. Har varit otroligt försiktig! Samtidigt har jag behövt komma igång lite smått med rehabträningen för att det inte ska bildas ärr och bli stelt i höfterna…enligt ordination och det enligt det rehabsschema jag fått.

*Väntar nu på en tid hos en annan ortoped för ett andra utlåtande. Jag hoppas hoppas hoppas det blir snart! För något är fel! Riktigt jäkla fel i denna kroppen eftersom det inte läker!

Jag hoppas att den här kroppen och höfterna skärper till sig nu och vill samarbeta och läka så jag kan börja leva normalt igen. Så jag kan börja gå igen. Så jag slipper ha ont hela tiden.

TACK ALLA som hör/hört av sig! Ni anar inte hur mycket det betyder!

TACK ALLA som är/varit förbi och hälsat på! 

TACK ALLA som hjälper mig/hjälpt mig med vardagssysslor som att handla mat mm.

TACK ALLA som kör/kört mig hit och dit när jag behöver hjälp!

NI ÄR BÄST!!!! 

Så fort jag är tillbaka i matchen igen ska vi fira med en stor jäkla fest! Så håll alla tummar för att jag blir bra nu och kan börja gå igen, slipper ha ont och slipper alla mediciner! Efter tre månader är jag så fruktansvärt trött på dessa kryckor! Trött på att inte kunna gå! Trött på att ligga still i soffan! Trött på att ha ont hela tiden! Trött på mediciner! Trött på den här kroppen som inte vill samarbeta! Trött på dessa jäkla höfter!! Trött på att vara trött! Snälla Gode Gud!! Hjälp mig nu!!!

SÅ KÄMPA NU KROPPEN!!!! SKÄRP DIG!!!! JAG VILL HA TILLBAKA MITT LIV!!!!  För det här…….det här är inte jag! Det måste vända nu!! 

 

Att behöva operera en höft……

När det inte finns någon annan utväg än en operation – eller att slippa behöva få en höftprotes innan 40! 

Behöver dokumentera om vad 2017 handlade om. Därav får det bli ett inlägg. Minnet är inte det bästa och man glömmer så lätt. 

Ja herregud!! Mina höfter har varit ett återkommande problemtema under många, många år. Krångel hit och dit. Ont omvartannat i både höger och vänster. Men under vintern blev det riktigt katastrofdåligt med framförallt min vänstra höft. Springa var i stort sett uteslutet då varje steg gjorde ont….eller rättare sagt varje stöt när jag satte ner foten under löpsteget gjorde ont. Vissa dagar kunde jag knappt sätta på mig strumpan eller skorna på morgonen då det gjorde ont varje gång jag lyfte upp benet. Höll mig lugn och vilade några dagar och då blev det bättre, men lyckan var kortvarig och det var lika snabbt tillbaka igen så fort jag började aktivera mig. Nu behövde jag inte ens springa utan att smärtan skulle komma. Började på något sätt halta när jag gick. Skapade mig ett nytt gångmönster. Mitt vänstra ben ville liksom inte riktigt hänga med. Men livet rullade på som vanligt och jag körde på med tanken om att det kommer att gå över. 

Ny raket och allt inför året!

Crosstrainer blev alternativet istället för löpning och det har sedan dess blivit många timmar på crosstrainern på gymmet denna vinter/vår. Cykla har gått bra då det varit en mjukare rörelse och även att simma har gått fint. Men lusten och viljan att tävla i triathlon denna säsongen försvann liksom när jag själv insåg att det inte skulle kunna gå att springa någon längre distans med den här höften. Planen och målet under hela träningsvintern var att jag skulle köra Ironman Lanzarote i maj. Men den var bara att glömma. Bye bye!! 

Satte även tidigt i vintras upp ett skidmål inför 2018 och har dundrat på med en hel del stakträning och rullskidor under våren inför min Vasaloppssatsning ( som jag kommer berätta om i ett annat inlägg ). Men jag säger bara XC STHLM POW! Det kommer bli grymt. Starkt lag och stark uppbackning!

Stakpass både på SkiErgen och på rullskidorna har funkat bra för höften och inte gett några smärtor. Vad vore livet utan att sätta upp mål? För mig vore det ialla fall väldigt tråkigt. 

Precis avslutat ett bra stakpass på SkiErgen med Freddan.

Vägen mot en höftoperation

Ialla fall så gick till en naprapat i mitten på mars som undersökte mig och insåg ganska snabbt att denne inte kunde göra något då det verkade som att det inte var musklerna det var något fel på, utan att problemet satt i skelettet. Naprapaten skickade mig direkt vidare till en ortoped för undersökning. Fick tid hos ortopeden drygt en månad senare, runt slutet av april. Kände att det bara var att gilla läget trots att det var lång väntetid. Så i slutet av april träffade jag ortopeden som gjorde en undersökning av höften. Han anade oråd och skickade iväg remiss för röntgen och därefter ultraljud. Två veckor senare ( nu är vi inne i mitten på maj ) så var det dags för röntgen och en vecka efter det var det dags för ultraljud.

Så en vacker morgon i början av juni, precis efter att jag och polare Fredrik hade kört ett ”sjuhelsikes” bra stakpass på SkiErgen så ringer ortopeden.

”Det ser inte bra ut! Vi måste operera din höft ……….och vi har en tid den 14 juni. Det ser tyvärr inte heller så bra ut med din högra höft så vi kommer behöva operera den också framöver, men det kan vi prata om senare”

Jahapp……Lite så där lagomt förvirrad vände jag tillbaka till Freddan och sa att det skulle bli operation. Det blir perfekt…en liten operation av höften och så blir allt bra. Började redan planera för jobbprojekten dagen och dagarna efter operationen. Senare under dagen började googla lite mer på vad som skulle ske under operationen. Insåg då att det inte var någon liten operation utan att dom skulle in och ”fräsa” i skelettet. Insåg även att det skulle komma att bli kryckor, sjukgymnastik, rehab och sjukskrivning. FANTASTISK SOMMAR!!!!! I denna ljuva sommartid ………

Vad är problemet?

Vad är det för fel på höften egentligen? Förklaringen kort och gott är att det är för trångt i höften. Ben slår mot ben och klämmer just nu sönder mjukdelarna i höften. Det gör ont som f******n kan jag meddela. Det blir en krock mellan ledpannan och lårbenshalsen. Lägg till att jag är överrörlig vilket även det skapar problem då jag liksom inte känner när det tar stop. Detta är en stor nackdel. Det här med skelettetproblemet är tydligen något som är medfött hos mig och det har uppenbarligen inte blivit bättre med åren. Trodde allt blev bättre med åren 😉

Innan operationen passade jag på att köra så mycket ”köttaträning” som möjligt på SkiErgen, rullskidorna och på cykeln innan det skulle bli försent. Två fantastiska träningsveckor med riktigt fina träningspass och bra träningssällskap.

Nämen!! Karlsson och jag köttar på med fina stakpass! Här blev det 4×10 min tröskelpass

Rullskidpass hemma i byn.

Rullskidpass hemma i Härjedalen med skaplig utsikt mot fjället.

Dags för operation

Operationen skulle ske i Eskilstuna på Specialistcenter Scandinavia. Ortopeden var densamma som jag fick träffa redan under våren och som skickade iväg mig på röntgen och ultraljud. Träffade han senast då jag gjorde mitt ultraljud. Så kände mig i trygga händer.

Dagen O – Onsdagsoperation! Jag och min underbara mamma som nu fick agera hjälpreda, chaufför – you name it var startklara. Var jäkligt nervös. Sov som en kratta. Vaknade supertidigt och skulle inte opereras förrän kl 9 (verkligen jätte sent). Gick på fasta innan operationen så fick varken äta eller dricka, så det var bara att rulla tummarna och titta i taket. Vid 7.30 ringer en sköterska och frågar om jag har möjlighet att komma dit tidigare då dom fått en avbokning kl 8. JAG KOMMER DIREKT!!!! Lika bra att få detta överstökat.

Mötte sköterskan som direkt visade mig vidare till omklädningsrummet där jag fick dressa om till operationskläderna. Sen var det bara att hoppa upp på operationsbänken. Vänsterfoten låstes fast i någon form av sko och benet lades upp på någon rulle. Fick några sprutor och stick och det sista jag kommer ihåg var att sköterskan frågade om jag började känna mig trött…..svarade att jag inte kände av något ännu……….zzzzzzzzz

Nämen hallå där!! Dags att vakna nu!

Vaknade upp ur narkosen och undrade vart jag var någonstans?! Hela vänsterbenet värkte något så fruktansvärt och gick inte att röra en ynka millimiter. Tro på tusan det när dom hade varit inne och fräst i skelettet. Kunde inte röra varken tårna eller benet. Kollade på klockan som visade runt 11. En sköterska kom förbi och frågade hur jag mådde Fick en dos morfin mot smärtan. Kändes inte bättre. Fick en dos till. Kändes lite bättre. Fick en tredje dos och nu började äntligen värken försvinna. Fick efter en stund kaffe och en macka men kan inte direkt påstå att jag var så hungrig. Låg kvar i sängen till klockan var runt 14. Då började jag äntligen känna mig någorlunda pigg. Fick hjälp att ta mig ur sängen ( lättare sagt än gjort ) och sen var det bara att börja använda sina nya kompisar kryckorna.

Väl hemma i Stockholm var det bara att hämta ut alla mediciner. Morfin, diverse värktabletter och även en spruta med blodförtunnande som jag skulle ge mig själv i magen varje kväll i 7 dagar!! Redan där dök problem upp.

Så fort medicinen slutade att värka under kvällen kom smärtan tillbaka. Helskottan vad ont det gjorde. Benet var väldigt svullet och fyllt med vätska så när jag skulle försöka lyfta upp benet kände jag inte ens att jag rörde vid det. Det var helt bortdomnat. Blev liggandes i soffan. Tog mig inte ens upp i sängen. Det gjorde för ont att lyfta benet upp dit. Första nätterna blev det inte mycket sömn. Värken tog över trots medicinerna. Att ta sig upp till toa eller köket var ett stort projekt, så det gällde att planera lite för varje gång jag skulle ta mig upp. Låg i soffan och laddade ett bra tag innan det var dags att försöka ta sig i kragen. .

Inte varje dag man får ha en blöja på låret 🙂 Det gäller att prova nya saker hela tiden.

Runt fyra dagar efter operationen började jag äntligen kunna röra på tårna och få tillbaka någon form av känsel. Även svullnaden på benet började gå ner en aning och även där började jag nu äntligen kunna känna av när jag rörde vid benet. Väldigt skön känsla kan jag upplysa om. Kanske nu även kunde börja göra mina rehabövningar som jag skrattade åt  när jag såg dom INNAN OPERATIONEN!!!!! 

Rehabövningar som ser avancerade ut!

Skrattade lagomt nu. Var inte lika kaxig. Så dom första två veckorna skulle jag alltså lära mig att vicka på foten, dra benet/foten ut i sidan och in mot sätet samt spänna låret och magen. Min träningsdos har sjunkit en aning. Fixar i dagsläget allt utom att kunna dra benet/foten mot sätet. Smärtan är så ond så det går helt enkelt inte. Skall även försöka ta en promenad runt kvarteret dagligen för att skapa aktivitet i höften. Det går framåt men det går fasiken inte snabbt alltså. Men det är otroligt skönt att komma ut i friska luften. Har varit så trött av alla mediciner så har helst velat sova bort hela dagarna. Minst två ”powernaps” på dagarna. Powernaps på ca två timmar vardera. Väldigt korta!

Uppe och ”hoppar”

Sen var det den där jäkla blodförtunnande sprutan. Jag är en mes! En fegis. Jag vågade inte sticka mig själv i magen. Fick akut ringa till vårdcentralen och fråga om de kunde komma förbi och ge mig sprutan. Var som sagt rätt så orörlig så att ta sig dit var uteslutet. Det skulle innebära en promenad på ca 400-450mm enkel väg. Lite för mastigt för mig de första dagarna. Så under de två första dagarna ( torsdag och fredag ) kom det två sköterskor och gav mig sprutan. TACK!!!! Men sen kom helgen och då jobbade inte personalen på vårdcentralen. Jag var ju tyvärr inte i mindre behov av min spruta för det och hade tyvärr inte hunnit bli tuffare under dessa dagar. Så jag frågade snällt polare Freddan om han skulle kunna tänka sig att komma förbi mig under helgen för att göra detta. Han hade då aldrig tidigare gett någon en spruta men vad fasiken.

Syster Karlsson är fokuserad och jag är en stel pinne!

”Inga problem” sa ”sjuksyrra Karlsson”. Vet inte riktigt vem av oss som var mest nervös när sprutan skulle ges. Jag var som en stel pinne och jag undrar om inte sjuksyrra Karlsson var lite nervös också. Jag kollade bort och blundande. Aj aj aj!!! Och vips så var det över. Gick kanonbra så Karlsson fick förtroendet att ge mig fler sprutor. TUSEN TACK!!!! 

Har tydligen blivit tablettmissbrukare ett par veckor!

Dagarna rullar på

Det har nu gått 11 dagar sedan operationen av vänstra höften. Jag behöver inte längre ta sprutorna i magen. Skönt! Magen har fått en härligt blå och fin färg av sprutorna – en riktig blåmage! Riktigt snyggt! Jag har bytt förband på såret och jag börjar känna mig piggare. Men värken kommer och går. Framförallt är det ont på morgonen och mot kvällen. Tar mina dagliga promenader runt kvarteret för att skapa aktivitet i höften med hjälp av kryckorna. Men….så fort jag tar ett för stort steg gör det ont. Efter promenaden är jag helt slut. Äter mina mediciner och börjar sakta men säkert att ladda om batterierna.

För…….på fredag dvs den 30/6 är det dags IGEN!!!  Ska alltså behöva gå igenom samma jäkla operation igen men nu på den högra höften.

Jag har vetat om att min högra höft inte heller varit i någon toppform. Den har bråkat och gjort ont från och till. Men hade tankar om att jag kanske skulle operera den längre fram. Kanske om 1-2 år, nästa sommar eller ännu längre fram. Redan innan jag hoppade upp på operationsbänken den där onsdagen den 14 juni, hade jag ett samtal med ortopeden där vi gick igenom vad som skulle ske under operationen. Han nämnde då även att han ansåg att min högra höft var i behov av samma operation eftersom dom sett samma problem där. Den var inte i bra form och om vi inte gjorde något åt den inom en snar framtid fanns risken för att det skulle bildas artros. Att behöva få en höftprotes innan 40 var jag inte så sugen på.

Saker jag inte klarar mig utan! Best friends!

Efter operationen hade vi ett samtal om hur operationen hade gått. Han tyckte den hade gått riktigt bra vilket var skönt att höra. Jag frågade ivrigt när jag skulle börja få köra sjukgymnastik. Då kom den där oundvikliga frågan upp: Högra höften! -”Vad säger du?” Hade gråten i halsen och en klump i magen. Ångest och panik på samma gång. Hög på morfin och där kom tårarna. Hör hur jag säger – ”Vi kör!”  Vad bra säger ortopeden. Då är det ingen idé att du börjar med någon sjukgymnastik förrän vi opererat den andra höften.

Då bokar vi in dig inom några veckor för operation av höger höft. Lite så där lagomt förvirrad och trött visste jag nog inte där och då vad jag sagt JA till. Så i veckan kom kallelsen. Så på fredag 30/6 kl 9.00 kör vi igen då. Det var så roligt så vi gör detta igenom. Två höftoperationer inom cirka två veckor. Mentalt är det jäkligt tufft. Tycker det har varit extremt tufft med denna operationen. Smärta, mediciner, spruta, värk, inte kunna röra sig normalt, tröttheten, kryckor, tårar, fix med allt från mat, slänga sopor till att vakna varje natt av det rycker i benet och gör ont.

Äh fy faaaaan! Tycker faktiskt synd om mig själv just nu. Okej en höft. Men två!! Blir spännande att se hur jag ska ta mig fram de första veckorna. Gissar på rätt mycket soffläge och sömn. Sen blir det ju samma jäkla sprutor i magen sju dagar till så jag hoppas att ”syster Karlsson” är redo. Äta samma medicinkur en gång till vilket tar enormt på kroppen. Köra samma fina rehabövningar. Visst – bra att göra allt på en gång. Nu blir det ju två rehabperioder i en. Vilket är bra. Slipper ju göra detta nästa sommar igen (eller när nu operationen hade blivit av)  och slänga bort en sommar till på att vicka på foten och släpa benet. Men – det är inte så bara. Kroppen får utstå med extremt mycket med alla mediciner, illamående, trötthet, smärta, värken you name it!  Det är en hel del som ska roddas med för att jag ska få vardagen att kunna fungera på ett någorlunda sätt. Bara det här med att ha mat hemma, planera. Det är inte så att man bara ”springer” iväg till ICA just nu om man inte har något hemma.

Har man lite att göra denna sommar är man hjärtligt välkommen på en fika. Man kanske eventuellt får fixa kaffet själv när man hälsar på mig. Om jag sedan blinkar snällt med ögonen kanske man även kan ta med sig en påse med sopor ner för att slänga i sopnedkastet på vägen ut. Har insett att det inte är så lätt att göra med kryckorna nämligen.

Nu är det bara att ladda batterierna för kommande vecka!! Den kommer att bli tuff på alla sätt och vis. Men tänk sen när jag förhoppningsvis ( Gode Gud ) kommer kunna använda båda min ben utan att ha ont. Då snackar vi LYCKA!!!!! Ren och skär jäkla lycka!!! Längtar efter ”köttaträning, svettdroppar och att få ta ut sig till max på träningspass. Men – rehabträning och att lära sig att gå igen kommer att bli roligt det också. Kommer nog att få kämpa rejält. På onsdag skall ialla fall stygnen tas från första operationen.

Och STORT TACK till alla som hört av sig och hälsat på! Det betyder mer än vad ni tror.

Hörs efter operation nummer två!!

Kom förbi på en kaffe vettja!

TAAAACK!!!!

Ja fy fan!!! Tack TT och puss på er också!

Cykelvecka på Rhodos med Terrible Tuesdays Cycling

IMG_0939Rhodos! Går det att cykla där? Hade egentligen ingen koll på hur landskapet såg ut när jag och sju TT-grabbar hoppade på planet för en träningsvecka med fokus cykel i soliga Grekland. Med på resan var förutom jag: Gustav, Johan, Mikael, Tobbe, Viktor, Petter och Jonas. Starka cyklister hela bunten. Visste att det skulle bli en vecka med många timmar utanför den komfortabla zonen. Hade ialla fall planen att försöka hänga på grabbarna så gott jag kunde. IMG_0440

Väl framme på Apollos hotell: Mythos Beach Resort ( som ligger rätt högt på högersidan av kartan, ca 25km från Rhodos Stad ) var det bara till att sätta ihop cykeln och bege sig ut på ett första träningspass…..en så kallad ”lugn rull” – Ut och bekanta sig med den grekiska naturen.
IMG_0451IMG_0460IMG_0463

Vi drog iväg under ledning av vår eminenta coach Johan Nyman! Lugnt och fint…..i några kilometer innan hetsen började. Det var bara till att försöka hänga i. Det lugna och fina passet efter resan var som bortblåst. Men vilken natur vi möttes av. Fina vägar, fina berg och getter lite varstans som man fick hålla lite koll på. Mjölksyran sprutade ut ur benen och kroppen var inte riktigt med i matchen. På vägen tillbaka mot hotellet blev det två grupperingar. Mitt gäng cyklade lite vilse. Mörkret föll och när vi äntligen hittade hem så var det svart ute. Gissa om det var gott att äta mat efter det lilla lugna passet.

DCIM100GOPROGOPR0458.

Måndag: Eftersom det låg en fin 25m bassäng rakt utanför fönstret fanns det perfekt tillfälle för att få in lite simning. Så på måndagen startade jag och Gustav upp med ett simpass innan frukosten. Hade hela bassängen för oss själv så det fanns ingen anledning att klaga mer än att kroppen var morgontrött och inte riktigt vaken. IMG_0473 IMG_0475IMG_0971

På dagens schema stod tempointervaller. Kl 10 möttes vi upp och begav oss söderut denna dagen. Min plan var att vara med och köra några stycken 5km intervaller ialla fall. Fina vägar längs med havet, men även några berg mötte oss på vägen. Efter dryga 45-50 min uppvärmning i varierad terräng så var vi igång och det var bara att köra på så gott det gick. Fick in dryga tre stycken intervaller innan min kropp inte ville mer. Hade noll energi. Släppte gänget och fick med mig Jonas som också tog det lite lugnare denna dagen. Vi stannade till, fyllde på med vätska och köpte en liten java innan vi cyklade tillbaka mot hotellet, som skulle ta dryga 90minuter. IMG_0494 IMG_0504

But first.....some java!

But first…..some java!

Precis när jag och Jonas närmar oss hotellet kommer det en taxibil och börjar tuta och vi hör hur någon sitter och ropar på oss. Vi vänder oss om och där sitter Tobbe. Vi möts upp vid hotellet där det visar sig att Tobbes hjul tydligen fastnat i ett hål i vägen, nästan där vi lämnade resten av gänget. Han har verkligen haft tur i oturen. Han var hel men hjulet var helt förstört.

Illa illa!!

Illa illa!!

IMG_0525

Så nu började jakten efter nya hjul. Och vips så satt jag och Tobbe på en hyrd moppe på väg mot Rhodos Stad för att hyra hjul som han kunde ha under resten av lägret. Jag skulle agera kartläsare vilket är min sämsta gren. Noll koll. Så vi fick oss en liten sightseeing inne i stan innan vi hittade cykelaffären. Och sedan var det bara sitta med ett hjul i varje arm på en moppe i 25km. IMG_0547 IMG_0564

Tisdag: Fram med våtdräkten för ett OW-pass. Jag och Gustav var taggade till tusen. Lika bra att passa på när man äntligen får simma i havet. Helt perfekt temp i vattnet ( om man hade våtdräkt ). Så vi simmade iväg och fick in dryga 45 min fin simning i väldigt fint och salt vatten. Vi hade dock glömt bort hur jobbigt sim i öppet vatten är om man inte gjort det på ett tag. IMG_1404

DCIM100GOPROGOPR0491.

Gustav chillar efter ett fint simpass
IMG_0866

Under eftermiddagen var det inplanerat ett backpass på schemat. Så vid 15-tiden cyklade vi iväg mot bergen för att träna. Johan hade spanat in bra backar som vi skulle cykla i. Upp till toppen från ena hållet och sedan ner på andra sidan för att sedan bestiga berget från det hållet….och eftersom Rhodos inte är platt får man cykla berg innan man når själva berget. Uppför = är jag en bergsget….nerför = är jag en mespropp. Fattar fan inte vad det är för spärr, men är som en mes nerför backarna och framförallt när det är serpentinvägar. Hur som haver blev det ialla fall ett jäkligt bra backpass uppför! IMG_0678 2 IMG_0626

På kvällen blev det chill med skitsnack om ditt och datt ute på balkongen. Rätt najs efter en redig middag från hotellets grymma matbuffé. Riktigt bra mat och mycket att välja på. Maten är extremt viktig när man åker på såna här träningsresor. Att kroppen kan få i sig bra mat och energi.

Balkonghäng

Balkonghäng

Onsdag: Planerad vilodag på schemat och eftersom det skulle komma in regn på förmiddagen var det lika bra att sova ut. Åt en frukost i snigelfart och väntade ut det dåliga vädret. Snackade med Petter och Jonas som var sugen på ett lugnare cykelpass under eftermiddagen. Var sugen på att cykla så bestämde mig för att hänga på. Fick in ett bra och lugnt ( första lugna ) pass med grabbarna. Men…..vinden var inte att leka med denna dagen. Jäklar vad jag fick kämpa i motvinden och sidvinden. Men man ska inte klaga. IMG_0609

DCIM100GOPROG0050373.

Torsdag: På träningsschemat var det planerat distanspass. Startade dagen med en lugn morgon och stretchade nere vid ” vuxenpoolen” på hotellet. Var lite mer morgonpigg än övriga gänget om man säger så. Cykelbenen började kännas av lite lätt. Efter stretch blev det en redig frukost för att orka med dagens pass. Frukosten i gänget kunde se lite olika ut, men bara lite olika.  Själv behöver jag alltid en kopp java innan jag ens kan äta något. IMG_0810 IMG_0793 IMG_0811

Sedvanligt samling kl 10 för att bege sig ut på Rhodos vägar. Solen stekte rätt bra tidigt på morgonen. Det bjöds på fin asfalt, bilfria vägar, grymma uppförsbackar, hemska nedförsbackar, fantastiska vyer och sällskapet var prima!!! Hängde med grabbarna så gott det gick…..och det var inte direkt någon ”lugn fart”på detta distanspasset. Fick slita rejält vissa partier. Fick punktering, men precis lagomt till där vi skulle stanna och fylla på med energi och vätska, så tur i oturen.IMG_0828 IMG_0822
IMG_0830 IMG_0940

Efter ett litet stop blev det dags att cykla vidare. Varmt, varmt, varmt. Fyllde på med vätska och energi för att inte gå tom. Otaliga mängder coca cola gick ner i denna kropp. Johan körde spexartimme och visade konster på cykeln.

Flying Johan.

Flying Johan.

Efter dryga 4h 30 min på cykeln sa kroppen NO NO!! Hade precis innan snackat med Tobbe om att vika av och cykla närmsta vägen hemåt. Men blev övertalad att hänga på….det var ju bara ett litet berg till vi skulle över. BIG MISTAKE! Redan i början av backen blev jag avhängd. Musklerna krampade och jag hade inte en suck att hänga på. Slet som ett djur helt alena ute på vägen. Såg inte skymten av de andra. Så där var jag…..eller jag hade egentligen ingen aning om var jag var någonstans. Lite lätt förvirrad, helt tom på energi och kände mig lite lätt dum i huvudet. Tog fram mobilen och började spela in när jag cyklade där i min ensamhet. Tyckte synd om mig själv. Skulle jag ens hitta hem nu? Jag som har sämst lokalsinne. Men som en strimma ljus mötte Viktor och Petter upp mig…..i några minuter innan dom cyklade vidare igen. Cyklade och cyklade på helt ensliga vägar uppe i bergen. Inte en kotte, knappt en bergsget som rörde sig. Tyckte mig sedan se ett gäng cyklar och ett gäng killar sitta vid en kiosk, mitt i ingenstans……och jippi! Grabbarna! Lyckan av att se dom. Fick en läsk och vips så var energin tillbaka.

Lyckan över att få sitta på en väg och dricka läsk med grabbarna. Foto: Viktor

Lyckan över att få sitta på en väg och dricka läsk med grabbarna.
Foto: Viktor

Tog det sedan väldigt lugnt tillbaka till hotellet. Dagen pass innehöll det mesta: punktering, fetbonk, många höjdmeter, många svettdroppar, mycket mjölksyra, många svordomar, skratt, magiska vyer, dryga 6 timmar på cykeln och grymmaste sällskapet. GRYM DAG!!!!! På alla sätt och vis! Var rätt mör på kvällen. Men så värt det! IMG_0813Fredag: Vilken morgon! Långfrulle, skitsnack, chill vid poolen och en lugn start på dagen inför dagens träning. På schemat stod även idag ett längre distanspass med lite fartinslag. IMG_0700 2 IMG_0720 IMG_0703 Nu gick allt på autorutin. Samling kl 10 för att snacka lite innan vi drog iväg. Benen var inte pigga denna dagen. Seg som cola och det tog bra många mil innan dom vaknade till liv. Vips så var vi uppe i bergen igen. Så det var bara till att bita ihop och skita i att kroppen värkte. Jag och Jonas bestämde oss för att korta av rundan och tog en annan väg hem mot vad de andra skulle göra. Vi stannade till i Lindos och tog en kaffe innan vi cyklade vidare hemåt. Sen blev det poolhägn resten av dagen för min del. Rätt gött det också.

Påfyllning av vätska uppe i bergen

Påfyllning av vätska uppe i bergen

IMG_0862 IMG_0979 IMG_0709

Lördag: Sista träningsdagen. Buuuu!!! Idag var planen att vi skulle cykla Rhodos runt som är dryga 17,5 mil runt hela ön bilvägen. Ville njuta samtidigt som jag ville få in ett bra, sista träningspass. IMG_0882

Vi skulle börja cykla uppåt landet längs med kusten för att sedan vika över mot västra sidan och ner hela kustremsan och sedan tillbaka upp mot hotellet Mythos. Medvind till en början och jag tjuvåkte på rulle längst bak. Kände hur den ”lugna farten” byttes ut mot en högre växel. Det var bara att försöka hålla i. Hade ingen lust att tappa grabbarna idag. IMG_1004

Men vilken natur det bjöds på. Fantastisk!! Och framförallt så var det otroligt lugnt med trafiken. Och den lilla trafiken som fanns tutade mest för att sträcka ut armarna och heja. Precis som hemma i Sverige. NOT!!!! Micke fick punka så det blev ett litet stop efter vägen och se och lär för ”någon” i gruppen 🙂

Få se nu....hur gör man??

Få se nu….hur gör man??

IMG_0922

Är dom inte klara snart??

Är dom inte klara snart??

IMG_0992

Medvinden byttes ut till mot-och sidvind. Ljuvliga raksträckor byttes ut mot uppför och serpentinvägar. Solen gassade och flaskorna gick åt snabbt. Stannade till i någon by och köpte cola, juice och vatten. Efter påfyllning av energi blev det tydligen dags att börja trycka på rejält. Försökte ligga på rulle så gott det gick. Benen började skrika AJ….men vad tusan. Ville inte ge mig. Efter dryga 13 mil ropade jag till grabbarna och jag tänkte cykla lite lugnare hem dom sista 45 km. Fick sällskap av Gustav. Så vi passade på att ”njuta” av dom sista cykelmilen. 17,5 mil senare var dagens pass avklarat och Rhodos Runt var finito! Ännu en GRYM dag på cykeln! IMG_0989

Hur är då Rhodos anpassat för träningsläger på cykeln?? 

Svaret är: HELT JÄKLA GRYMT! Svårslaget! Fina vägar, grym natur, fantastiska berg, lugna bilister, trevliga människor och gästvänligheten var helt magnifik. Hotellet Mythos Beach Resort från Apollo var riktigt bra. Där bjöds det på fräscha rum, grym mat, 25m bassäng, närhet till havet, gym på hotellet och närhet att direkt komma ut på fina vägar på cykeln.

Sen kan jag inte klaga på mitt träningssällskap under veckan. Sju starka cykelkillar som verkligen har peppat mig. Allt cykelsnack under veckan med så mycket tips och råd från dessa gamla tävlingscyklister. Det är värt GULD!!!!!

Så tack gänget för en grym vecka!!!! Johan, Petter, Gustav, Tobbe, Viktor, Mikael och Jonas!!! Mycket skratt, sovlaki, mjölksyra, cola, cykelfix och träningstimmar.

Bjuder på några fler bilder längre ner från denna fantastiska vecka. Och Rhodos kommer jag garanterat att återvända till för att cykla.

Johan

Johan

Mikael

Mikael

Viktor

Viktor

Jonas

Jonas

Tobbe

Tobbe

Petter

Petter

Gustav

Gustav

 

 

 

Tobbe hoppar på cykeln uppför trapporna!

Tobbe hoppar på cykeln uppför trapporna!

IMG_0694 IMG_0696 IMG_0706 IMG_0735 IMG_0819 IMG_0821 IMG_0829 IMG_0868 IMG_0997 IMG_0714 IMG_0695 IMG_0731 IMG_0777

Johan Nyman i egen hög person!

Johan Nyman i egen hög person!

 

 

Dags att tagga träningsläger!

Long time!!!

Men det har varit lite väl mycket på alla fronter senaste månaderna. Men……..Lycka är när man kan springa utan att det smärtar i hamstrings. Hade problem med fästet på hamstrings en tid efter Dubai. Löpvilade i cirka 1,5 månad. Tränade knappt alls under den perioden i och för sig, då träningsmotivationen inte var på topp samt att den hemska influensan slog till med dunder och brak och jag låg med feber i drygt 2,5 vecka. Kroppen var trött och sliten. Den ville hellre ligga hemma i soffan och vila än att träna. Så fokus på att vila istället för att pressa kroppen till träning. Så soffan har varit använd riktigt mycket under första delen av detta året kan man säga. Nu börjar äntligen träningsmotivationen komma tillbaka.

img_8103

Och löpningen …….Jag kan springa utan det minsta smärta i baksidan. Så fantastiskt. Så har trappat upp löpningen lite försiktigt nu. Men fasiken vad man saknar att springa när man inte kan göra det. Det är som att det är något som saknas i ens liv. Ser fram emot att få börja köra tuffa intervaller igen.

Innan påsken hann jag få in fina lördagsträningar i bassängen tillsammans med klubbkompis Gustav. Ångestfyllda Vo2max pass. Överjävligt jobbigt och ångest deluxe innan det är dags att hoppa i bassängen. Men siffrorna går åt rätt håll. Har fått in bla 6x100m i zon5 två lördagar på raken där tiderna visat:

1,23, 1:23, 1:25, 1:24, 1: 27, 1:27 första lördagen. Veckan efter såg tiderna ut så här:

1:20, 1:21, 1:21, 1:22, 1:22, 1:24

Detta är en klar förbättring för mig på simningen.

img_8061img_8144 IMG_8583

Har även simmat en del sena måndagspass med klubben då vi haft Gabriella Fagundez som tränare på sidan. Alltid bra att få lite feedback och någon som håller koll på en hur man simmar.

IMG_8801

Påsken spenderades hemma i Härjedalen. Fick en ynka dag med sol och fint väder. Lyckan var att jag den dagen tog längdskidorna och åkte upp på Särvfjället. Svårslagen dag om ni frågar mig! Ensam på fjället. Fick in minst ett pass längdskidor varje dag och sedan lite löpning på det. Däremellan blev det kokkaffe, kolbulle och slappande i soffan. Så påsken var riktigt superb!!! Men nu har skidorna åkt in på viloläge tills nästa skidsäsong IMG_8726 IMG_9005 IMG_9022

Väl tillbaka i Stockholm efter påsken blev det dags för linjecykelpremiär och första passet med min nya Canyon Aeroad. Den gick som en KUNG! Blev ett pass ute på Lidingö där jag mötte upp Chrille, Olle och Philip för att cykla några varv på Elfviksrundan. Sopade och fina vägar. Man tackar!!! Andra passet med *kungen” blev ute på Ekerö. Kallt som f….n var det! Hade sällskap av Johan detta passet och vårsolen lyste med sin frånvaro. Blev även en liten blåsig runda till Adelsö nu i veckan. Eftersom jag tydligen inte kommer ihåg hur det är vara ute och cykla i vind och i flera timmar blev det en liten lätt bonk. IMG_9233 IMG_9242 IMG_9262 IMG_9465 FullSizeRender

På agendan framöver ska jag köra Halvvättern i juni tillsammans med Team Stadium. I veckan var det dags för Kaknäsintervaller. Cykla!! Svårt att hitta något som är roligare än det alltså. Och om dryga veckan, närmare bestämt nästa söndag 24/4 är det dags för årets första träningsläger. Fokus är cykel och platsen är Rhodos tillsammans med sju starka grabbar. Ska försöka hänga på dom några minuter ialla fall 🙂 Det ska ialla fall bli jäkligt gött att få cykla i varmare klimat och intressant att se vad Rhodos bjuder på för cykling. Mellan 23-26 timmar cykel på agendan och däremellan lite sim och löp också!

Träningsplanen inför Rhodos!

Cykelplanen inför Rhodos!

IMG_0049

Team Stadium och första träningen tillsammans!

IMG_0142

I övrigt går jag min massageutbildning varannan helg ( 9-17 ) sam även halva fredagar vissa veckor. Så man är lite lätt sliten på måndagarna ibland när man inte fått in helgvilan och det blir tyvärr inte mycket träning dessa helger då kroppen och knoppen är lite väl sliten när jag kommer hem. Oftast kör vi praktiskt på eftermiddagen vilket innebär att man får en hel del massage och blir som en mosig potatis när man går därifrån. Hade även teoritenta förra veckan. Plugga!!?? Nästan så jag hade glömt bort hur man gjorde. Men det är ialla fall riktigt roligt och ser fram mot att börja jobba med massagen framöver.

På jobbfronten har jag haft föreläsningar, företagsevent ute på Lidingö tillsammans med sköna gänget på ABG Sundal Collier, ökat upp och kör ett pass till på Skanska varje vecka ( kör nu tre stycken pass där/vecka ), börjat köra lunchspinning och core på Actic Elite varje onsdag, tränat en gäng fotbollstjejer varje onsdagkväll i några veckor, sprungit intervaller på Stadion med Nordea och dundrat in med fantastiska backpass med ett härligt gäng, startat varje tisdagsmorgon på TV4 med att köra muskelpass med morgonpigga gänget.

IMG_9292 IMG_8476 img_7599 img_7825 img_7962 img_7923IMG_9917 IMG_9634 IMG_9727 IMG_0152

Och nu är det äntligen fredag! Dags att tagga till för helgen. Den kommer bjuda på cykel, cykel, cykel, sim och löp. Häng med sköna människor och börja fixa lite inför träningslägret nästa helg.

Och by the way!!! Mitt godisvad med polare Tobbe är slut. Han kunde inte hålla sig efter ca 4,5 månad utan godis. Så GRATTIS Tobbe som nu ska springa 105,5 varv på Stadion – en härlig mara! Och GRATTIS till mig som vann!! Promenadseger! Ser fram mot att räkna alla varv och vara en god supporter!!!

Puss

IMG_8541

Canyon Aeroad, Tripodden och längdskidor inne i Stockholm!

Nu är han är!! Min nya, riktigt snygga Canyon Aeroad!! Så våren!!! Det är dags att dyka fram nu. Jag är sjukligt sugen på att cykla!! So Bring it!!!!!

IMG_7051

Hello Darling!

Det är ju lite si och så med vädret här i Stockholm. Ena dagen är det minusgrader och snö, för att sedan övergå till plusgrader och regn. Innan jag åkte till Dubai körde jag ett teknikpass på längdskidorna med Aktieinvest på Stockholms Stadion. Det bjöds på riktigt fina spår trots det varma vädret. Måste ge en stor eloge till spårkillarna som kämpar för att ge oss så fina spår som möjligt inne i stan. Och gänget i Aktieinvest kämpade på riktigt bra runt 400m banan inne på Stadion. Dom laddar för fullt för att köra Stafettvasan som går av stapeln om några veckor. Efter en timmes tekniknötande avslutade vi givetvis med en stafett.

"Johaug!

Bea ”Johaug” Amundsson


IMG_5178

På väg till Stadion var det gröna fina gräsmattor.


IMG_5196

Gänget från Aktieinvest som laddar för att köra Stafettvasan!


IMG_5198

Fullt fokus när det var dags för att köra stafett!

Och nu är jag igång med mina löpgrupper med Nordea. På måndagarna kör vi inne i city och på torsdagarna vid Lindhagen. Det har verkligen varit varierande löparväder och underlag. Djurgården har visat upp både ”vårkänslopass” och ”mittivinternpass” och på Lindhagen har det varit rena rama ”regnochruskpassen”. IMG_6282 IMG_6291 IMG_6834 IMG_6529

Var och kikade på Stockholm Royal Sprint som gick av stapeln förra veckan. Tycker det är rätt häftigt att dom kan fixa spår mitt inne i stan och runt slottet. Hängde med Sanna Hallberg och Teodor Peterson en sväng. Tyvärr åkte Teodor ut tidigt denna tävlingen. Men det var kul att hinna ses och snacka lite skit. IMG_6535IMG_6540

Den norske Köööngen!!

Den norske Köööngen!!

Jag försöker hela tiden vidareutbilda mig ( vilket jag tycker är jätte viktigt ) och gå någon typ av utbildning varje år. Det händer så mycket inom träningsbranschen ( som är enormt stor ) och det gäller att hänga med i svängarna. Detta året har jag valt att utbilda mig till massör och kommer vara uppbokad med utbildning i stort sett varannan helg under hela våren. Måste säga att det är riktigt sköj och vi är ett bra gäng som går utbildningen tillsammans. Ihelgen är det dags igen att aktivera hjärnan. Förmiddagarna ägnas åt teori och eftermiddagarna åt praktik.

FullSizeRender 2

Efter Dubai har det varit lite si och så med min egen träning. Tappade all lust och motivation när jag kom hem. Trött och less på det mesta. Sedan kom lusten tillbaka …..hann träna några få pass och sedan dundrade jag in med feber och huvudvärk och har nu legat hemma sedan i tisdags. Hoppas vara på träningsbanan till nästa vecka. Träningslusten är tillbaka så nu är det dags att bli frisk och kry och börja kötta träning igen och ta sikte mot tävlingssäsongen 2016!

Bästa grabbarna på UMARA!!!! Skickade en fin present när jag kom hem!!

Bästa grabbarna på UMARA!!!! Skickade en fin present när jag kom hem!!

IMG_6394IMG_6840

Jag vill avsluta med att promota mitt gästspel i Tripodden!! Där pratar jag om allt ifrån mitt härliga tävlingsäventyr i Dubai, ekonomiutbildning, Vasaloppet och hur det är att arbeta med träning på heltid. För att lyssna KLICKA IN HÄR! 

Så fram med kaffeköppen och sätt dig mjukt på röven! Är det något jag kan så är det tydligen att prata oavbrutet i typ 1 timme och  27 minuter! Pär på Tripodden fick inte många sylar i vädret!

Hepp hepp!!! 

Unknown

FullSizeRender

Ironman 70.3 Dubai – En historia om när precis allt gick åt H….te!!!

Formen var god och jag var riktigt taggad för att köra Ironman Dubai 70.3. Målet var att komma top 3 i min AG. Kände mig stark både fysiskt och psykiskt. Så glad i vågen åkte jag ut till Arlanda förra onsdagen ( efter att ha sovit minimalt lite och dåligt under natten – 4 timmar). Redo att hoppa på flyget mot Dubai och starta upp tävlingssäsongen 2016. Lagt ner massa träningstimmar under vintern och massa pengar på att få en bra tävling och upplevelse i Dubai! Med på samma flyg var även mina klubbkompisar Mattias och Love som också skulle tävla. Nelker skulle också köra men han hade åkt ner dagen innan. Hade även sett att Nelkers cykel inte hade kommit fram till Dubai! Tyckte riktigt synd om honom och hoppas på att den skulle hinna komma fram i tid.

IMG_5202

Redan på Arlanda började problemen. Min kompis Helena hade fått sitt mellannamn felskrivet på sin biljett vilket gjorde att hon inte fick checka in Oh no!! Ringde i panik till Daniel på Apollo!! Daniel skulle försöka fixa problemet. Klockan tickade och fortfarande inget som hände. Sen ringde Daniel och sa att det skulle vara fixat. Vi provade checka in igen. Men icke! Det stod fortfarande fel! PANIK!!! Ringde till Daniel igen. Hans kollegor fick nog hoppa över lunchen den här dagen. Jag började bli jäkligt nervos nu. 15 min till incheckningen skulle stänga. Helt tyst!! Phuuu……Sedan händer det! 2 min innan incheckningen stänger ropar dom upp Helenas riktiga namn!!! Pulshöjare nummer ett på den här resan!

Jag skulle sedan checka in min cykelväska. Istället för att lägga väskan på bandet vid specialbagagen så skulle jag sätta in min i hissen för att dom skulle köra ner väskan den vägen. Sa till tjejen som tog hand om väskan att ” Det här känns inte bra att lämna in den i hissen” . Ja men det är ingen fara svarade hon tillbaka. Kände hur pulsen steg! Ah ja!! Då får jag väl lita på henne då! Lämnade väskan i hissen och gick mot gaten!IMG_5205

ÄNTLIGEN!!! På planet! Mot Dubai! Vi landade någon gång runt 23 lokal tid! Gick med raska steg mot väskutlämningen. Drog iväg ett sms till Nelker och frågade om han hade fått sin cykelväska eller om vi skulle kolla efter den. Han hade inte fått sin, men jag skulle kolla efter den ”in case of”. Dom skulle skicka den direkt till hans hotell när den anlände. Loves cykelväska kom på direkten. Jag och min klubbkompis Mattias väntade och väntade. Och vips så kommer det en cykelväska på bandet. Men det var varken min eller Mattias cykel som kom utan Nelkers cykel. Men herregud tänkte jag! Ringde till Nelker och sa att vi hade hans cykel i säkert förvar. Men fortfarande dök varken min eller Mattias cykel upp. Tiden gick! Fick mer och mer ont i magen. Ville inte ens tänka tanken att cykeln inte skulle vara med på planet.IMG_5207

Nelkers cykel på vift!

Nelkers cykel på vift!

Mattias gick bort till ”Luggage Service” och kollade. Jag stod kvar med Nelkers cykel…..mitt i natten på flygplatsen i Dubai! Kände att jag också behövde gå bort och kolla vad som hände, så hejarklacken som var med fick passa Nelkers cykel. Gick bort till ”Luggage” Service” och frågar vad som händer. Ser på Mattias ansiktsuttryck att det inte ser ut att vara goda nyheter.

”Det kommer inga cyklar säger han! Dom har inte ens varit med på planet! Cyklarna är kvar på Arlanda” Jag kände hur jag sjönk genom jorden! Tappade all lust! VAAAAAAAA!!!!!! Skriker jag rakt ut! Det här är faaaaaaan inte sant!!!!! Det här händer inte. PANIK!!!! Kaos i hjärnan!! Känslostormarna i kroppen rusade runt! Arg, ledsen, gråtfärdig, uppgiven, förbannad, hur blir det med tävlingen?! Hur är det ens möjligt?? Tre cyklar inom ett dygn som inte kommer fram i tid! Inte acceptabelt! Försökte lugna ner mig men jag kan säga att det inte var det lättaste i denna stunden. I cykelväskan låg även våtdräkt och simglasögon, lite löpargrejer och cykelgrejer.IMG_5217

Fick försöka lugna ner mig och fick sätta mig ner och fylla i någon blankett om att cykeln var försvunnen. Personalen började fråga hur väskan såg ut, storlek mm! Ehhhhh…….jo det är en liten jäkla miniväska som inte syns som ni har tappat bort!  Den är bara någon meter hög och lång. Klockan tickade och efter att vi hade fyllt i alla papper skulle vi nu försöka ta oss till hotellet. UTAN CYKLAR!!!!! Men först skulle vi försöka få Nelkers cykel till hans hotell. Det var inte heller det lättaste! Vi fick en fin liten utskällning av personalen för att vi hade tagit hand om hans cykel. Helt otroligt! Hade inte vi tagit hand om den har den stått där ensammen kvar på bagagebandet. Ringde till Nelker igen som fick prata ( läs skälla ut ) med personalen och be dom skicka cykeln till hans hotell. Efter mycket om och men skulle dom nu köra cykeln i en taxi till honom. Fick ont i magen när jag skulle lämna cykeln. Litade inte på någon i detta läge.

Men vi lämnade den till personalen och sprang sedan bort mot vår buss som tänkte åka ifrån oss. Kom fram till hoteller runt kl 02 lokal tid. Hungriga som vi var satte vi oss och tryckte i oss lite nattamat vid 2.30. Sen var det bara att försöka sova. Vilket inte var det lättaste.

Sura och jävligt griniga!! UTAN CYKLAR!!!!!!

Sura och jävligt griniga tröstetår vi nattamat!! UTAN CYKLAR!!!!!!

Låg vaken länge länge, Tankarna snurrade. Hur blir det med tävlingen? Kommer cykeln? Var arg och ledsen på samma gång. Det här händer inte! Hoppades på att allt skulle vara en dröm när jag vaknade upp.

Vaknade upp runt kl 9 på morgonen efter att ha sovit kanske 4 timmar. Bra Bea!!! 8 timmars sömn på två dygn! Jätte bra! Verkligen! Direkt när jag slog upp ögonen började tankarna snurra igen. Visste att den här dagen skulle komma kräva en hel del för att få ordning på allt. Gick ner och åt frukost för att få energi och träffade Mattias! Vi bestämde oss för att ses kl 11 och ta tag i allt.

Tre kannor kaffe - minst!!!

Tre kannor kaffe – minst!!!

Dagen innan tävling brukar man simma lite på morgonen, packa sina racepåsar och sedan  skall man checka in alla grejerna på eftermiddagen. Sedan brukar det bara vara till att ladda, ladda, ladda!!!! Den viktiga mentala uppladdningen! Brukar alltid lägga mig raklång på sängen och gå igenom banan, loppet, min egen prestation om och om och om igen!!! Allt för att få en bra känsla!!!

Vid 11-tiden mötte jag upp Mattias! Nu var det bara att gilla läget och styra upp allt på bästa sätt. Samtidigt började det hagla in sms och meddelanden från alla underbara människor jag känner som kom med förslag på var jag kunde hyra cykel mm. Hade inte tid att svara på alla dessa meddelande ( förlåt!!!! ) då jag hade fullt upp med alla ringa, sms:a och greja med Apollo, Emirates mm. Och samtidigt var jag inte direkt i det stadiet i mitt huvud att tanken fanns att jag skulle hyra grejer. I min värld ville jag köra tävlingen på min cykel, i min våtdräkt och alla mina grejer. 1. Jag hade ingen lust att åka till Dubai för att tävla i DYR hyrd utrustning. 2. Det är inte bara att åka och hyra grejer. Det är så mycket runtomkring som skall fixas också. Nelker hade lyckats fixa så att vi skulle få checka in våra grejer kl 04:45 på morgonen tävlingsdagen om grejerna skulle komma.

Just nu visste jag inte om jag skulle ladda för tävling eller ladda för att vara hejarklack. Visste ingenting! Kände mig så förvirrad. Energin i kroppen var slut redan innan kändes det som. Blir det tävling? Blir det ingen tävling? Vem vet?!

Apollos personal på plats i Dubai ringde. Emirates ringde. Daniel på Apollo sms:ade. Nelker sms:ade. Telefonen gick varm. Mattias och jag hade bestämt oss för att åka in och hämta ut nummerlappen mm. Samtidigt fick vi meddelande om att våra cyklar som nu hade lokaliserats STOD KVAR i HISSEN PÅ ARLANDA!!!! Helt jävla otroligt!!! Ursäkta språket!! Men hur i H……… kan man bara skita i att trycka ner hissen??? Tjejen som jobbade där ska få sig en uppläxning av mig. Det var inte direkt så att hon hade mycket att göra ( ingenting när jag skulle lämna cykeln ).

Vi åkte ialla fall in till Dubai och tävlingsområdet som tog ca 30 min med taxi från vårt hotell. IMG_5254

Okej! Nu visste vi ialla fall var cyklarna var. Dom skulle nu skickas med nästa flyg som skulle landa kl 23 lokal tid. Jätte bra!!!! Tävlingen skulle starta 8 timmar senare dvs vid klockan 7. Nu krävdes det planering in i minsta detalj. Efter att ha hämtat tävlingsgrejerna och kollat in växlingsområdet åkte vi tillbaka till hotellet. Men nu var jag så förvirrad och tom så knoppen orkade knappt tänka. Hade knappt fått i oss någon mat på hela dagen eftersom allt tid bara gått åt till fix så vi hade glömt bort att både äta och dricka. Bästa tävlingsuppladdningen alltså! IMG_5305IMG_5297

Väl på hotellet la jag mig på sängen och bara försöka rensa skallen! Åt lite bars för att få energi! Började kolla in flyget som var på väg med svåra cyklar. Jippi! Försenat. Johan från Apollo ringde mig vid 21-tiden ( hela dagen hade gått så otroligt fort i massa fixande ) och vi började diskutera hur vi enklast skulle få våra cykelväskor nu. Det hela resulterade i att jag och Mattias nu fick åka ut själva till flygplatsen och hämta cyklarna. Eftersom det var ca 45 min resväg enkel väg så skulle det alltså ta minst 90 min att resa.

IMG_5296Mattias och började fundera på bästa lösningen. Vi insåg att det inte skulle finnas tid att åka tillbaka till hotellet efter att vi hämtat cyklarna. Det skulle ta alldeles för lång tid…och skulle planet komma i tid? Skulle cyklarna vara med?? Allt var oklart! Men klockan 22 började jag packa ihop mina racepåsar. Eftersom planet från Stockholm var försenat fick vi rikta in oss på att åka mot flygplatsen lite senare. Klockan 23:30 åkte jag, Mattias och min kompis Helena ut mot flygplatsen. Helena skulle följa med för att sedan kunna ta en taxi tillbaka till hotellet med våra cykelväskor. IMG_5304IMG_5326

Runt 00:15 var vi på flygplatsen. Mötte upp Apollos personal som skulle hjälpa oss. Planet hade landat! Mattias och jag gick nu till Left Luggage för att kolla vad som hände. Killen bakom disken skämtade och tjoade. Jag kände mig måttligt road. Kommer det några cyklar?? Killen svarade: I have som good news and some bad news! Ahhh nu orkade jag inte mer. Okej! Cyklarna hade kommit fram till Dubai men nu visste dom inte var cyklarna var på själva flygplatsen. Hur är det ens möjligt?? En kollega till mannen bakom disken började ta över hans jobb. Klockan passerade 01. Ingenting. Det var alltså fortfarande oklart om det skulle bli någon tävling!IMG_0001

Klocka 01:30 – CYKLARNA ANLÄNDER PÅ EN VAGN!!!!!!!! 

Jag var trött och lycklig. Jag trodde inte att det var sant. Okej! Nu är cyklarna här! Fick fylla i massa papper för att få ut dom! IMG_6109 Vad gör vi nu? Vi bestämde oss för att ta en fika för att få energi. Så där satt vi med våra isärskruvade cyklar på Dubais flygplats klockan 02:00 och tog en fika. 5 timmar till tävlingsstart!! Min hjärna hade slutat fungera! Jag var trött, skrattade oavbrutet åt allt och behövde samtidigt ladda om för tävling. Efter vår fika skulle vi ta en taxi till växlingsområdet för att börja montera ihop cyklarna. Pratade med två taxichaffisar.” Come here” sa en av dom. Haha…..nu fick vi en helt egen buss! Kunde inte sluta skratta åt allt. Så i en egen buss åkte vi nu med våra cyklar till växlingsområdet.

Vår egen privatchartrade buss! :)

Vår egen privatchartrade buss! 🙂

IMG_5336

IMG_5346

Ute blåste det storm. Vi hoppade av bussen med våra cyklar och tävlingsgrejer. Hittade en kiosk där det var någorlunda lä. Kallt, mörkt och klockan var nu 03:30. Jippi!!! Dags att skruva ihop cykeln i stormens öga och i mörkret. Jag var så trött…….men försökte samtidigt ladda för tävlingen. Såg att cykeln även fått en skada från flyget!!! Nääääähhhh nu orkade jag inte mer!!! IMG_0016 IMG_5411Det strulade med mitt styre som inte ville sitta still. Jag frös!!! Skruvade lite till. Jag var trött, jag var hungrig, jag var törstig! Hade ju knappt ätit eller druckit på hela dagen. När klockan började närma sit 04:30 började folk anlända till växlingsområdet. Jag var fortfarande inte klar med cykeln. En engelsman dök upp och var snäll och hjälpte mig med styret! Klockan 04:45 var cykeln ihopmonterad. Påsarna packade. Det blåste otroligt mycket! Vid 5-tiden checkade jag in cykeln och mina tävlingspåsar. En lättnad! Samtidigt kändes det som att allt var en dröm. Vad var det som hände egentligen? Vi skulle få startchipet vid simstarten. OK!!?? Det var fortfarande inte helt klart än! IMG_5408 IMG_5410 IMG_5362 IMG_5365

Starten skulle gå kl 7.15. Då det blåste så otroligt mycket skulle simningen kortas ner och starten skulle gå kl 7:30. Rullande start med hopp från land ner i vattnet och sedan springa 800m i sand till växlingsområdet. Min kropp och knopp var inte på hugget. Kände mig lam. Men tänkte att jag ger det en chans.

Har ingen aning om vad jag gjorde mellan kl 5 och 7. Väl borta vid simstarten försökte jag få tag i chipet. Vilket inte var det lättaste. Blev skickad hit och dit! Klocka 7.10 fick jag chipet i min hand. Mötte upp Nelker, polare Rickard och Johanna vid simstarten. Jag gäspade, gäspade, gäspade och gäspade. Hade inte ätit mycket ( ingen frukost )  och inte sovit något på ca 24 timmar nu.

Starten gick! Kände allt jag hade noll energi i kroppen. Simningen funkade inte. Jag var överlycklig att det bara var 600m denna morgon. Löpning på sanden bort mot växlingsområdet kändes som en evighet.IMG_6102 IMG_6103 IMG_0025

Ryckte tag i cykelpåsen. På med hjälmen och ut på cykeln. 90 km i öknen! 45 km medvind och 45 km i stormens motvind. Cyklade förbi ett bra gäng i medvinden. Åt och drack för att försöka få energi i kroppen. Efter vändningen började kampen mot vinden. Kände mig ändå hyfsat stark och cyklade förbi bra många. Men jäklar vad det blåste. Aldrig var med om en sådan motvind! Sanden yrde och ett tag såg jag ingenting. Kisade för att hålla koll på vägen. Det yrde och for grejer omkring på vägarna. Ser en liten sten som kommer över asfalten och jag hade inte en chans att vejja för den. PANG!!!!! En smäll och jag inser att jag har fått punktering. Det här händer inte tänker jag! Har aldrig tidigare fått punktering på tävling. Rullade in mot kanten mitt ute på motorvägen i stormen. Hoppade av cykeln och min hjärna fungerade inte som den skulle just nu.IMG_5463 (1)

Fipplade fram grejerna och försökte byta slang. En motorcyklistdomare kom fram och frågade om allt var ok och sa att jag behövde flytta cykeln. Inte så lätt när man står vid mittlinjen på en motorväg, sanden yr och ögonen var fulla av sand. Kisade för att se något. Jag frågade hur långt det var in till växlingsområdet. Ca 10 km fick jag till svar. Kände mig stressad. Folk jag cyklat förbi cyklade nu förbi mig och jag fick inte till slangen. Äntligen! Stoppade i en patron som visade sig inte fungera. Hade en till med mig. Jippi!!! Fick i luft i däcket. Hade nu stått där i minst 10 minuter och jävlats!

Upp på cykeln och iväg. Inte det lättaste att starta upp i motvinden. Just nu var jag bara så less. Hade ingen lust att fortsätta tävlingen. Kom fram till växlingsområdet och drog på mig löparskorna. Benen kändes superpigga och lätta. Sprang iväg på toa innan jag tog mig ut på banan. Lätta lätta ben. Det här går ju fint tänkte jag! Tills det bara sa PANG i baksidan. Kunde inte springa en meter utan att det högg till i min gamla skada. Nu fick jag nog! Promenerade runt  haltandes på 7km varvet på banan och bröt sedan tävling. Något skit på baksidan ( troligen fästet ) som krånglar! IMG_5393

Sur och grining, trött och deppig, hungrig och uppgiven! Känslorna i kroppen var många. Gick in i tältet för att meddela att jag brutit. Fick samtidigt med mig en Finisherväst!! Haha…..kände mig som en finisher trots att jag inte gått i mål. Gick och satte mig utanför kiosken där jag under natten satt ihop cykeln. Somnade sittandes på röven! Vaknade till med ett ryck.

Skönt att sitta här och sova mitt på blanka dagen! Hallå! Pågår det någon typ av tävling här eller?? :)

Skönt att sitta här och sova mitt på blanka dagen! Hallå! Pågår det någon typ av tävling här eller?? 🙂

Frös som bara den ute i värmen. Fick på mig en dunjacka! Väntade på att få hämta ut cykeln och ville nu bara åka tillbaka till hotellet och sova.

Efter att ha varit vaken i 32 timmar kröp jag ner under täcket och somnade. En kort sovtimme för att sedan gå ner till restaurangen för att få i sig mat. Därefter blev det en tidig kväll!

Vilken resa!!! Vilken tävling! Känner mig fortfarande lite förvirrad över vad som hände. Nu väntade ialla fall några dagars vila och ledighet ( som visade sig även skulle innehålla en hel del grejer som kommer i ett senare inlägg). Mattias var en kämpe och tog sig i mål! Riktigt starkt!!!

Vad säger man!!!??? Ja jag vet faktiskt inte! Allt som kunde gå åt helvete gick åt helvete denna resan! Kan inte annat än skratta åt allt, men samtidigt är jag väldigt tom och vet inte vart jag ska börja ta tag i saker och ting som måste ordnas upp!

Men men…..nya tag! Och stort tack till Helena som ställde upp under hela resan! Hade inte gått utan dig! 

Skål!

FullSizeRender

IMG_5201

 

 

 

 

IM 70.3 Dubai närmar sig med stormsteg!

Ironman 70.3 Dubai närmar sig med stormsteg. Det ska bli skönt att lämna kylan och bege sig mot solen och värmen! Nästa fredag är det dags att dra på sig tävlingskläderna för första gången 2016! Börjar helt ärligt bli riktigt jäv…….a taggad! Träningen och uppladdningen har rullat på riktigt bra. 

img_4587

Cykelformen kan jag inte klaga på. Fina watt på träningarna och kroppen känns stark. Ser fram mot att susa fram ute i öknen där nere. Det verkar bli blåsigt, men det tror jag absolut inte är till någon nackdel för min del ialla fall. Då kanske jag kan cykla ännu snabbare än mina konkurrenter under våra 90km på cykeln som ska avverkas 😉

Måste säga att det är riktigt härligt att känna sig stark på cykeln så här i januari. Tyckte därför att jag var värd en ny cykel! Så om några veckor kommer denna sköna pärla i mina ägor! En Canyon Aeroad! Så nu är min absolut högsta önskan att vintern och snön/isen försvinner fort som tusan så man kan börja cykla utomhus snart! Jag är ialla fall klar med vintern!!!

Hello Darling!!!

Hello Darling!!!

Jag, Nelker, Martin och Mattias ( några i gänget som ska köra Dubai ) körde ett pass med våtdräkten på i onsdagskväll. Varmt? Ehhh Ja!! Tror min kropp nådde kokpunkten! Vi körde 200m insim, följt av 3×400 + 4×100. Det kändes riktigt fint och det går inte att klaga på simformen heller. Har verkligen tagit min simning till en ny nivå under hösten. Väldigt skönt när man ser att det ger resultat. Och en sak som är riktigt bra är att Kronobergsbadet är öppet igen. Väldigt smidigt att kunna smita iväg dit på några minuter.

Foto: Mikael Nelker!

Pappa Nelker och dom tre små fiskarna Mattias, Martin och jag! Foto: Mikael Nelker!

img_4949

Simning på Kronoberg med Erika Rosenbaum

Simning på Kronoberg med Erika Rosenbaum

Min kropp gillar inte kyla. Det är konstaterat och klart. Så fort kylan kom fick min högra rumphalva och baksida lår för sig att börja ge sig till känna. Har därför sprungit minimalt de senaste tre veckorna. Har istället åkt som en jojjo mellan Stockholm och Ljusdal till min moster som jobbar mycket med idrottsskador för akutbehandling med lite specialapparater. Har även kört några pass bikramyoga i värmen och när jag har varit i värmen har problemen blivit bättre. Fyra resor har det ialla fall blivit upp till norr på några veckor. Körde sista behandlingen i tisdags. Behandlingen har hjälpt och löpningen har under den senaste veckan känts väldigt lätt. Har aldrig varit orolig och har inte ens fokuserat på problemet. Ingen idé att stressa upp sig liksom. Nu är jag back on track och fokuserar framåt. Längtar efter att få springa 21 km inne i Dubai 😉 img_4877

Förutom en jäkla massa träningstimmar så har januari mest handlat om jobb, jobb och jobb. Komma in i vardagsrutinerna igen. På måndagarna är det fullt ös på Skanska! Vi har toppat med 44 personer än så länge. Mitt mål är att ha minst 50 pers med på ett pass under våren! Dock har dom satt 30 som gräns på bokningarna ( men det skiter jag i ). Alla ska få vara med och träna. Det är främst för att materialet tar slut så det inte räcker till alla. Då är det ju inte värre än att vi får köra övningar med egna kroppen och köra parövningar! Det finns så mååååånga bra övningar man kan göra. Det här gänget alltså – mina små gullefjun som jag brukar kalla dom!

Händerna upp i luften!!!

Händerna upp i luften!!!

På tisdagsmorgon är det rivstart på TV4 klockan 7:15. Då är det dags att väcka kroppen till liv! Också ett otroligt skönt och roligt gäng som brukar vara med och svettas på morgonkvisten! Kommer nu även att börja jobba som PT på TV4.

img_4603

På fredagarna kör jag lunchspinning på Skanska kl 11.15. En klassiker som jag kört i många, många år nu! Och när jag kommer tillbaka från Dubai är det dags att starta upp mina löpgrupper med Nordea! På måndagarna kör vi i city och på torsdagarna kör vi i Lindhagen!

Har även varit och jobbat en del på Santander Consumer Bank senaste veckorna och även varit på JM och World Class Slussen och kört träningspass. Känns som att man har besökt ett och annat gym i den här stan nu! Men det är kul! Man träffar otroligt många härliga människor på dagarna.

Lite kallt i spinningsalen på Skanska härom veckan.

Lite kallt i spinningsalen på Skanska häromveckan. 

IMG_4959

img_4626

World Class Slussen

img_4995-1

Morgongympa på Santander

På söndag ska jag hålla i två stycken workshops på Bosön i samarbete med Rehband! Så just nu är det en del förberedelser inför det. Det ser jag fram emot. Att prata brukar vara det minsta problemet när man ska göra såna här grejer. Det största problemet däremot är oftast att tiden går så fort när man är igång.

Och på tisdag ska jag hålla i ett teknikpass på längdskidorna för Aktieinvest som laddar för att köra Stafettvasan! Har lagt upp ett gäng bra teknikövningar som vi ska gå igenom och sedan kommer dom att få avsluta med att köra en liten ministafett mot varandra. img_4704 img_4977

Och i veckan damp det ner en leverans ifrån UMARA!! Äntligen har dom fått in sina nyproducerade bars. Dom kommer få åka med i väskan ner till Dubai. Kommer även att köra med deras sportdryck!! Det blir kanon och jag vet att min kropp fixar den utan några som helst problem.

Fredagsgodis

Fredagsgodis

Det är som sagt full fart och när jag inte hänger ute på olika företag och jobbar så är jag mest på Central Gym och jobbar….eller kör egen träning. Har blivit en hel del styrka och jag gillar känslan av att känna mig stark i kroppen. Det blir även där jag springer på löpbandet eller kör en hel del av mina cykelpass. Mest för att jag är lat….men det känns rätt jobbigt och väldigt onödigt att gå iväg till något annat gym och träna när man ändå har allt på jobbet. img_4545 img_3892

Och nu börjar det bli dags att ta sig i kragen och styra upp inför nästa veckas tävling. Cykelfix ( min paradgren….eller inte ), leta fram tävlingskläder och allt annat smått och gott som ska med ner till Dubai! Sen har jag en hel del jobb som ska vara klart innan avresan.

Men nu är det som sagt fullt fokus mot fredagen den 29/1! Jag är taggad, jag känner mig redo och jag ser verkligen fram mot att få tävla! Som belöning får jag sedan fyra dagar med sol, bad och ledighet! Känns som ett bra sätt att börja februari på!

Nu laddar vi för Rock´n´roll i Dubai!

Game on!

img_5012

Stockholm

img_5047 img_5048

Game on!

Game on!!

FullSizeRender