Det går inte att klaga på höstvädret i år! Det är riktigt friskt i luften på morgonkvisten. Sedan spricker det upp och det blir otroligt fina dagar och perfekt väder för utomhusträning och jobb.

Koster Swimrun gick inte riktigt som tänkt. Jag och min lagkamrat Daniel åkte ner mot Strömstad på fredagen, för att sedan ta båten över till Koster. Mötte upp övriga Addnatureligan nere i Strömstad! Vilket gäng!!!

Väl ute på Koster blev det raceinfo och uppladdning på bästa sätt med att se vilka av oss som var snabb som en makrill. Blev även tvungen att känna på vattnet som inte var så kallt som jag trodde. Helt okej faktiskt. 

Sedan blev det lördag och dags för race. Vi åkte alla ut med färjan och sedan var det alltså start därifrån. Startskottet gick och det var bara att hoppa i vattnet och försöka simma in till land så snabbt som möjligt. Där väntade sedan en första löpning på dryga 3,5 km. Kände redan från första löpningen att pulsen låg på max och ville inte sjunka. Ju längre in i tävlingen vi kom desto mer förvirrad blev jag och mitt förstånd. Tillslut fattade min hjärna inte ens hur jag skulle göra för att kunna ta ett steg framåt. Det var ”inte alla hästar hemma” just där och då. Kunde inte ens stå på benen. Noll koll på kroppen och ramlade som en sten mot klipporna hela tiden.Att hoppa från en klippa till en annan klippa gick liksom inte in i skallen.

”Passa för taggbusken” – ropade Daniel som sprang före. Ja säger jag och ramlar rakt in i taggbusken. Gjorde bara ”lite” ont. Det var lite på den nivån hela tävlingen. Riktigt läskigt. Kroppen och knoppen var helt borta. Sa till min lagkamrat Daniel att det inte kändes ok. Då var jag rätt blek i ansiktet och blicken var tydligen rätt tom. Det hela slutade med en båtresa tillbaka för min del och 5h nonstop sömn….zzzzzzzz. Ja ja! Hade något skit i kroppen. Vilopulsen låg bra högt över min normala under hela eftermiddagen när jag sussade så sött. Sjukvårdarna kollade till mig titt som tätt. 

Men Koster……vilken fantastiskt trevlig plats på jorden. Och tack till ADDNATURE och hela gänget för en riktigt grym helg. Kan säga att det var väldigt längesen jag skrattade så mycket som jag gjorde denna helgen. Bra träningshelg för skrattmusklerna om inte annat.

På måndagen tyckte jag att ena armen gjorde ont som tusan. Kikade och såg att jag uppenbarligen tagit emot mig på ena armen när jag ramlade på tävlingen. Skapligt svullen och blåslagen. Smällar man får ta när man inte kan stå på benen. Från att ha varit en morgonfisk i vattnet har jag nu blivit en kvällsfisk. Jag känner att kroppen presterar mycket bättre i bassängen på kvällsträningarna….eller så är det bara inbillning. Två dagar i veckan blir det kvällsträning med TT-gänget på Eriksdalsbadet. Bra sparring och sedan är det ju så roligt gäng att hänga med, vilket gör träningen lättare. På måndagarna kör vi främst teknikpass och i måndags blev det ett bra pass med Josefin Lillhage som coach på sidan. Som alltid bra att få feedback på tekniken. Har en tendens att vara som en rörlig ål och ”ner med huvudet” säger Jossan åt mig varje gång vi ses. Har lite att jobba på teknikmässigt. Men jag måste säga att det känns som att simformen är hyffsat god just nu.  På onsdagarna kör vi mer fartpass. Gårdagens pass såg bland annat ut på följande sätt:

2*300m insim, 2*(frisim/ryggsim/frisim) inom 300:ing, vila 20s

5*100 Zon2/Zon3 inom 100:ing, vila 10s

Vette tusan vart tiden försvinner?! Känns som att september bara susade förbi. Det blev inte många cykelpass utomhus, desto fler pass på cykeln på gymmet. Men fick ialla fall in ett fint distanspass med Anna ut mot Adelsö i en hemsk vind. Bra träning tyckte vi. Under det träningspasset kunde vi även konstatera att vi verkar ha dålig koll på vilken riktning vi cyklar mot.

Från att ha varit en riktig morgonsimmare har jag tydligen gått och blivit en kvällssimmare. Vad är det som händer liksom?! Trodde det skulle vara svårt att orka hålla sig vaken till kl 21 på kvällarna för att invänta att få åka till Ebay och simma med TT. Men det visade sig vara precis tvärtom. Och det känns som att kroppen mer gillar att simma sent på kvällen än i tidig otta. Sen är det ju sköj att få hänga med alla klubbkompisar också.

Springer både på löpband och utomhus. Haft en hel del ”osköna” 2km intervaller på schemat senaste tiden. Löpningen har funkat riktigt bra senaste veckorna, med undantag från i tisdags när det skulle springas intervaller på Stadion. Igårkväll fick jag och Pär Kristoffersson in ett riktigt fint distanspass ut mot Brommahållet. Och vilken himmel som mötte oss på vägen. Magiskt!!

Mellan jobb och träning har det varit köksrenovering på schemat. MISÄR skulle man kunna säga att det har varit och fortfarande är. Orre och jag tömde ut köket på allt som gick och fyllde bilen till max kan man säga. Fick helt enkelt åka framstupa billäge ut till Återvinningscentralen i Bromma förra veckan. Hade såna skrattattacker så det var svårt att sitta still i bilen. Och som av en slump så bjöds det på kaffe där ute hela den dagen. Tur att vi fick åka tre vändor med grejer. Jag drack kaffe och Orre bar grejer! ……haha nääää då! Vi slet båda två! 

Sen fick min kära pappa komma ner och hjälpa till. Och tusan vad vi har slitit. Allt som kunde gå fel gick fel….dock kan man säga att det inte var vårt fel utan stället där jag köpt nya köket ifrån. Skandal!!! Ja ja….nu är det som det är. Bara att gilla läget just nu. Man kan säga att utan kök blir det väldigt mycket skitmat och snabbmat i magen. Kan även vara så att det slinker ner en och annan godisbit. Fick in två timmars träning totalt förra veckan! Det fanns helt enkelt ingen tid till träning. Men så är det ibland. Fick istället träna på att lyfta och bära kartonger och skruva ihop lådor. Kan vara något av det tråkigaste man kan göra faktiskt. 

Var ute och kikade på Lidingöloppet förra helgen. Strålande sol och snabba löpare. Blev riktig sugen på att springa själv. Har skaffat mig en ny polare vid namn Reidar. Reidar jobbar som kock och springer en del. Nu är han sugen på att testa swimrun. Så nästa år ska vi teama upp på någon tävling. Kommer bli riktigt kul! Fram tills dess får han både laga min mat och träna hårt 😉 Han bjöd på riktigt god lunch i veckan. Man tackar!!!!

Och nu skiter jag i alla vad köksrenovering heter och drar till Koster för att tävla under helgen. Fick ett samtal under onsdagen om att hoppa in och köra tävling för Addnature. Så ihelgen kör jag och Daniel Koster Swimrun. Tror det kommer vara en riktigt fin tävling. Det är första gången den anordnas och bakom arrangörsdörrarna är det Petter som fixar och donar. Tempen i vattnet verkar visa på ca 13 grader. Kallt som f….n! Men det är bara att bita ihop. 50 lag totalt som får köra tävlingen. För mer info om tävlingen kan man KIKA IN HÄR: Så nu är det dags att bege sig ner mot Strömstad för att möta upp resten av gänget för att sedan åka en gemensam båt ut mot Koster!

Vi hörs därifrån!

Bjussar på några fler bilder från Lidingöloppet!

I måndags hade Konditionsidrott Talks premiär. Fem föreläsningar med olika teman. Jag, Calle och Jakob var där och fixade iordning inför eventet. Det började fyllas på med människor och vid kl 17.00 drog vi igång. Först ut var Malin Ewerlöf som pratade om att Våga sätta mål och att hitta sin trigger.

  

Efter Malin var det dags för Doktor Maria Ahlsén att prata om Stress och träning. Hur påverkar stress vår prestation? Var kommer stressen ifrån? Vad händer med kroppen och vår stress under vårt träningspass? 

Näst på tur var allas vår Greger Sundin. Mannen som har kört 30 Ironman på raken. Han berättade lite om sig själv och sina tävlingar. Hur han hittat nya utmaningar att genomföra hela tiden. Han pratade även om vikten av energi under tävling Vad händer när kroppen inte får i sig tillräckligt med energi?   

Sedan blev det dags för Jakob Richloow. Han pratade om vikten av styrketräning för idrottare och med fokus på hur viktig knäböjen är för cyklister. Han gick igenom teknik och hur man kan bli en starkare cyklist genom att träna rätt med rätt teknik. 

Sist ut att föreläsa var Calle som pratade om Hållning vid löpning. Hur påverkar höft/bäckenhålllning vår löpning.

Vi avslutade med att köra wattbiketävling uppe på scenen. 1000 meter på snabbast tid. Fina priser väntade som en Suuntoklocka och presentkort hos Konditionsidrott på 2500kr. Med under kvällen fanns även Wolff-Wear på plats som hade med sig allt från våtdräkter till skor och simgrejer till riktigt fina priser.

Tack alla som var där under kvällen! Nu laddar vi om för nästa föreläsningsevent. Håll ögonen öppna inför nästa Konditionsidrott Talks.

Mellan jobbvarven har det mest varit flyttprojekt för min del. Det har tagit massor av träningstid, men att lyfta kartonger är rätt så jobbigt det också. Det har fått bli väldigt tidig morgonträning och sedan pusslande av tider hit och dit. Men så är det här i livet. Sömnen har blivit lidande, maten blir skit. Ätit alldeles för mycket smågodis i brist på att kroppen har fått för lite och för dålig mat. Allt hänger liksom ihop. Har hamnat i en dålig spiral. Men det är ju ingen annan än jag som kan bryta den här spiralen. Dags att bryta mönster och komma tillbaka i matchen igen nu! Hej då pizza, cola och smågodis! Hej bra mat och mer sömn. Men……någon sjusovare kommer jag aldrig att bli. Att sova bort halva morgonen är inte min grej. Däremot ska jag bli bättre på att lägga mig i tid på kvällarna. 
Börjar ialla fall få ordning i nya hemmet vilket känns bra. Har till och med hunnit njuta av en kopp kaffe i eftermiddagssolen på balkongen. Inte helt fel alltså. Och vad gjorde jag utan mina föräldrar som ställer upp i ur och skur?!  Puss på er!! Love you!!!
Hittade en skön gammal bild från 1996. USM i skidskytte i Värmlandsskogarna. Pösmunkskidkläderna var kanske inte helt optimala. Pagefrissan var ett faktum och jag kan inte tänka mig att det blev någon straffrunda. En bronspeng fick vi alla fall med oss hem – Yvonne, Paula och jag. Atomicskidorna kör jag på än idag. Mina guldskidor. Vägrar göra mig av med dom.

Kikade på Stockholm Halvmarathon som gick av stapeln igår. Tog mig ner till 10 km-passeringen nere vid Norr Mälarstrand. Ledarduon passerade på runt 32:54. Många bekanta ansikten på banan. Vädret var blåsigt och grått men solen kikade fram lite titt som tätt. Stor eloge till mina vänner som genomförde sin allra första halvmara!!! GRYMT!!!!

  
  

I fredags fyllde en av mina absolut bästa vänner år. Bästa Oscar Jöback dundrade in med 40 år. Det skulle så klart firas. Tidigt på fredagsmorgonen ringde Peter mig i ottan och planeringen var igång för ett överraskningsfirande på kvällen för dom närmsta vännerna. HURRA HURRA HURRA för världens bästa Oscar!!!! Det blev en fantastiskt mysig kväll med nära och kära vänner!!! 

Nu åker Polarklockan på! Bästa dunderhonungen Intend från UmaraSports är uppdrucken. Dags att bryta mönster. Tuffa träningspass kombinerat med lugna distanspass, bra sömn och vila, bra mat som gör att kroppen ska orka bättre, jobb och sedan hinna hänga med polarna. En härlig kombination av livet och dags att komma på banan igen.

It´s time to rock n roll!!! Yiiiihaaa!!!

 

 

 

Var det bättre förr? Var man snyggare förr? Var modet bättre förr? Det vette tusan! Flyttrensade i lådorna och hittade några extremt snygga bilder från 1995. Tävlade ju en hel del redan då. Vintertid i längdspåret och under sommaråret blev det mycket löpning och rullskidor. 1995 – då var det inte så noga hur man såg ut när man sprang. Jag var en liten fjortis, brunett och sprang med vita tubsockor och ett par slitna träningsskor.

Sen kom 2015. Det vill säga 20 år senare. Jag har hunnit bli 34, blondin och har lite mer uppdaterade träningskläder och skor. 

Att springa har helt plötsligt blivit roligt igen. Löpsvackan som har funnits under hela 2015 är som bortblåst. Ett minde blott och det börjar även visa sig på tiderna när jag springer framförallt intervaller. Skönt att kroppen äntligen vill leverera bra på löpningen. Körde intervaller med Jonas över Årstabron förra tisdagen. 3×1000 + 6x400m. Tusingar alltså – har någon sorts hatkärlek till den distansen. Ett annat härligt pass förra veckan var: 1km + 2km + 3km+ 2km + 1 km.

Det går rätt snabbt att komma tillbaka till jobb- och vardagsrutinerna. Det är riktigt roligt att vara tillbaka i vardagen igen. Har ju förmånen att få träffa så otrolig mycket härliga människor i jobbet på dagarna. Och nästa vecka kör Calle Norell och jag gång med Konditionsidrott Talks. In och boka er! Fyra föreläsningar med start kl 17.00 på Elite Hotell Nortull. Calle kommer prata om hållning vid löpning. Malin Ewerlöf kommer tipsa om hur du blir en snabbare löpare. Jakob Richloow ger tips på styrkeövningar för cyklister och Greger Sundin kommer prata om sina äventyr där han körde 30 Ironman på 30 dagar. Vi kommer även köra en tävling på wattbiken med finfina priser!!! 

Har försökt vara hemma så lite som möjligt senaste veckan. Är precis uppe i en flytt så mitt hem är just nu ett stort enda kaos. Men idag går äntligen flyttlasset. Ska bli otroligt skönt. Vaknade dock med ett ryck kl 04.15 imorse och kom på att jag hade glömt att frosta av frysen. Sen gick det liksom inte att somna om. Antar att man kommer vara rätt trött ikväll….zzzzzz!

Har ÄNTLIGEN fått mina nya ”leksaker”. Har bytt märke på klocka nu till Polar och det damp även ner ett par wattpedaler ( wooohooo ) i brevlådan förra veckan. Förhoppningsvis ska det hjälpa mig ännu mer på vägen mot att bli ännu starkare och snabbare på cykeln och hålla bättre koll. Här ska köttas watt på cykeln!!! Dock har jag varit lite lat och inte orkat fixa det ännu. Får bli efter flytten. Har fått in några fina cykelpass ute, men det har även fått bli några pass nere i bunkern på Sats Fridhemsplan.

Hann med att kika en sväng på Stockholm triathlon som gick av stapeln förra helgen. Otroligt roligt att titta på – båda på eliten och motionärerna. 

Det märks tydligt att det börjar bli höst nu. Mörkret börjar komma tidigt. Det gäller således att planera sina cykelpass så man inte blir fast ute på Ekerö i mörkret. Men det är ju även trevligt att hänga med polarna på bryggan när mörkret börjar falla.

Min uppladdning mot Ironman 70.3 Turkey pågår för fullt! Ser verkligen fram mot att få köra en hösttävling och att ta med mig mina grymma vänner på en trevlig trip. Dock är det ett bra gäng slitiga träningstimmar kvar att utföra. 

Träna hårt, vila under vilan och ät bra mat!! Japp så får det bli! Bjuder på några sköna bilder från vardagen!!

Hörs när lugnet efter flytten har lagt sig!!

 

Vips så var man tillbaka i vardagen igen. Har inte varit hemma direkt mycket dom senaste veckorna. Men det känns riktigt kul att vara tillbaka efter ledigheten. Många roliga jobbprojekt på gång under hösten. Det var inte direkt någon mjukstart i veckan utan full fart och har jobbat på företag som Nordea, Skanska och TV4. 

Schweiz och Frankrike var grymt. Härligt att få byta träningsmiljö och se lite nya vyer. Det blev som sagt en hel del cykelpass där nere. Pratade med polare Olle Norberg som numera huserar nere i Lausanne. Vi bokade in ett cykelpass ihop. Planen var att cykla runt Lac Léman – en runda på dryga 18 mil. Vi skulle mötas upp inne i Geneve för att sedan ta oss runt sjön. Lagomt och med extremt dålig tajming öste regnet ner denna söndag, varvat med korta regnfria perioder.

Olle hade redan värmt upp dom dryga 70 km ner till Geneve när han mötte upp mig. Vi cyklade på och regnet verkligen vräkte ner. Samtidigt var det väldigt fuktigt så det gick inte ens att använda glasögonen för dom immade igen på direkten. Det gick inte heller att ligga på rulle.

Vi cyklade på och framme i Evian tog vi ett litet brejk och lunchade och drack Evian så klart. Välbehövligt att fylla på med energi. Molnen var låga och det fantastiskt fina vädret fortsatte sedan under hela dagen. Fanns inte tid att njuta av utsikten. Men Olle och jag trampade på och cyklade kanske på vägar där man egentligen inte fick…..men vad tusan!

Väl framme i Lausanne blev det dags att fylla på med energi igen. Började känna mig rätt seg i huvudet och Olle var nu framme vid sitt stop…det vill säga han hade tagit sig runt hela sjön. Själv hade jag nu 70 km kvar till Geneve. Men först blev det kaffe och energipåfyllning innan jag skulle cykla vidare.

Kan säga att jag var rätt seg dom sista 70 km. Tråkigt att cykla själv när jag hade haft så trevligt sällskap av Olle hela dagen. Men så plötsligt händer det! Skymtar Geneveskyltarna och vips så var jag framme. 18 mil runt sjön var avklarade och under sämsta tänkbara väderförhållanden. Men man kan inte få allt. Därav blev det inte många bilder under dagen eftersom regnet öste ner. Men TACK OLLE för trevligt sällskap, guidning och för att bra draghjälp!! 

Fick även in några riktigt fina löppass i bergen. Sög rätt bra i benen kan jag säga. Välbehövligt och jag vet inte vad som hände men jag tror att löparglädjen kom tillbaka när jag var där nere och sprang. Verkligen på tiden. Schweiz/Frankrike var riktigt bra för träning  och kan inte annat än säga att det är bra att ha släkten bosatt där nere som man kan hälsa på.!! Faster ( och resten av släkten ) – jag kommer snart ner igen och hälsar på, tränar, äter gott och njuter av livet! 

Nu är det som sagt vardag igen. Träningen rullar på riktigt bra och siktet är nu inställt på Ironman 70.3 Turkiet i oktober. Tidsmässigt ligger den bra för mig och jag ska nog kunna hitta en bra toppform tills dess. Det vill säga det kommer bli fullt fokus just nu. Tar med mig ett gäng glada tjejkompisar och drar. Det kommer även vara min sista tävling i 30-34!! Herregud – nästa år är det dags att byta åldersgrupp till 35-39. Vad hände? Har även anmält mig till några andra mindre tävlingar innan oktober. Brukar vara bra att få sig en liten genomkörare. Blir både cykel och löptävlingar. Det kommer bli bra och viktigt att få lite skön tävlingskänsla igen. 

Körde TT-pass i veckan. 2x2km + 6x400m. Man mår som man förtjänar efter ett sånt pass – illa! Sedan får man passa på att cykla utomhus efter jobbet på kvällarna nu när det bjuds på sol och bra temp. Snart sitter man bara på trainern och kör varje pass igen. Så det gäller att verkligen passa på nu!

Den här veckan har rusat förbi. Ser redan fram mot nästa vecka. Får nämligen hem nya träningsredskap som jag tror ska hjälpa mig framåt, främst på cykeln! Nu jä…..r!!!!

Game on!!!

Vilken helg!!! Ironman Kalmar bjöd på sol, vind, kramper, tårar, Konaplatser och fantastiska prestationer! Vi i supportergänget hade fullt upp hela dagen och gjorde vårt bästa för att heja fram triathleterna på banan! Klubbkompisarna i TT – Terrible Tuesdays rockade rejält där ute! Inte lätt att försöka hålla koll på alla man känner som är ute på tävlingsbanan. Men här kommer ett gäng bilder från helgens tävling! Varning för X antal starka Batmanbilder!!

  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

  

  
  
  
  
  
  

Tack alla för en grym helg!!! Man blir hög på endorfiner av att stå på sidan och heja fram alla på banan! 

 

 

Packade ner cykeln och hoppade på planet till Geneve förra tisdagen. Planen var att hälsa på lite släkt nere i Schweiz/ Frankrike i en vecka. Väl framme mötte faster Gerd upp mig på flygplatsen. Sedan tog vi oss mot deras hus som ligger inne i Frankrike. Soligt och varmt och skönt att få byta miljö ett tag.

Sedan har det blivit en hel del cykelpass här nere. Magisk cykelmiljö om jag får säga det. Benen har fått jobba rejält i backarna. Fått lite nya cykelvänner ute på vägarna. Häromdagen fick jag sällskap av Martina som lotsade mig smidigt genom byarna när jag var lite ”lost”. Sen fick jag dra henne uppför backarna. Som tack skulle det bjudas på en drink på hennes kontor……ni hör. Det är precis som hemma 😉 

Har även fått in några riktigt bra löppass här nere. Häromdagen skulle jag springa ner till Geneve för att köra ett simpass i bassängen och möta upp min kusin Tatiana. Det blev 14 km enkel väg. Inga problem att hitta. Gissa om det sedan var gött att få hoppa i vattnet. Mötte sedan upp Tatiana för att köra en timme SUP ute på Genevesjön. Det var härligt att få komma ut på vattnet en tur och roligt att få SUP:a lite. 

Efter både simpass, SUP och lite chillande blev det dags att springa hemåt igen. Det visade sig inte vara lika lätt. Lokalsinnet är ju katastrof och någonstans blev det galet. Riktigt galet. Fick slita rejält i värmen ( 38-grader ) och kände att jag började gå tom på energi. Stannade och fyllde på med vätska men var helt tom. Kunde inte tänka riktigt klart. Men efter mycket möda och X antal felspringande kilometrar ( blev visst 17 km hem ) var jag äntligen hemma igen. ”bonk

Var ute på tur med bilen en sväng också i dagarna. Vi tog en trip mot Lausanne. Ljuvligt landskap. Dock var det rätt disigt så alperna försvann. Men ändå fantastiskt landskap. Man kan inte annat än gilla det här området.

I lördags tog jag cykeln och begav mig iväg mot Mont Blanc och Chamonixhållet. Körde inte hela vägen fram dock. Tog en tur upp för montée du Salève. 13,3 km uppför och 6,5% lutning. Riktigt fint att få köra i bergen. Uppför = No problem. Nedför = Big problem. Är ju sämst på nedförskörning och behöver verkligen jobba mer på det.

I övrigt så blir det trevligt häng med släkt och vänner. Man får ju anpassa seden dit man kommer så det blir mycket mat, vin, kalas, mera mat, utflykter, sovmorgon och det är ju så himla härligt att vara ledig och ha semester. Me like!

Ska njuta några dagar till här nere innan det är dags att bege sig hemåt och återgå till jobbet.

Au revoir

 

 

Efter en mer eller mindre ”oplanerad” tävlingssommar för att komma tillbaka efter all skit som varit har jag nu satt upp fokus mot nästa stora mål. Det ligger en bit fram i kalendern och fram tills dess är det en del några delmål som måste klaras av. Så nu innebär det hårt arbete träningsmässigt. Känns jäkligt kul och handlar bara om att bestämma sig!

Inleder denna veckan med första riktiga ledigheten för sommaren. I hela 9 dagar ska jag vara helt ledig nu! Tid föd träning, tid för vila, tid för att packa ner lägenheten, tid för att jobba när jag är ledig ( brukar alltid bli jobb fast jag är ledig ialla fall ). Det blir mycket ensamträning under sommaren. Träningspolarna är borta, eller så är jag ledig när dom jobbar, eller så är dom är ledig när jag jobbar. Det blir hur som haver många ensamma träningstimmar. Vissa pass är sköna att köra själv. Men ibland saknar jag sparring på träningspassen. Därav saknar jag lite av vardagsrutinerna. 

Eftersom det ösregnar var och varannan dag har vissa löppass fått gå av stapeln på löpbandet. Kanske inte det roligaste en sommardag, men när solen inte lyser och regnet öser ner får det bli så. Sen händer det att man yrkas pricka in soliga träningstimmar och vips så har man glömt bort att det har ösregnat några timmar innan. 

Blev fast under ett träd på Lidingö häromdagen när jag var ute och cyklade. Det fullkomligt öste ner regn, för att sedan direkt skina upp till solsken. Dagen efter blev det riktig solskenscykling ute på Lidingö. Ljuvligt! Kan vädret bestämma sig någon gång eller? Jag röstar för solsken varje dag och helst utan en ynkaste liten regndroppe. Cykelformen känns riktigt bra och tanken är att den ska bli ännu bättre efter semestern. Även simningen känns bra men förbättringspotentialen är stor! Har äntligen börjat hitta tillbaka till löparglädjen som försvann någon gång i våras. Fortsatt slitigt men det börjar bli roligt att springa igen. 

Under helgen anordnade jag en träningsdag för ett härligt gäng från Nordea Triathlon. Simning, cykel, löpning, löpstyrka och lite allmän nyttig info stod på agendan. Platsen var Lidingö och vi möttes upp under tidig morgonstund. Några var helt nybörjare medan andra  hade kört några tävlingar. Det stora målet för året är Stockholm Triathlon som går av stapeln om några veckor. Brukar vara en riktig folkfest och ha runt 3000 deltagare.  Vi inledde med simning i öppet vatten. Bli vän med både våtdräkt och öppet vatten. Vi tränade starter och fick upp rejäl puls. 

 

Under förmiddagen körde vi löpning och löpstyrka och under eftermiddagen blev det dags för start för minisprintar. Chansen att träna på starter, växlingar, känna sim-cykel-och löppuls. Solen gjorde oss sällskap hela dagen och det innebar att vi fick en hel del hejarklack när vi tränade.

En riktigt grym dag med gänget ( som jag vanligtvis brukar köra löpträning med under vardagarna ). Nu är det fullt fokus mot Stockholm triathlon och det kommer gå strålande. Precis när vi lämnade Lidingö öppnade sig himlen och ett härligt skyfall öste ner.

Nä hörrni!!! Nu tar jag semester några dagar!

Hepp

 

Förra veckan hade jag ett jobbmöte med Calle Norell på Konditionsidrott. Calle jobbar både som sjukgymnast, driver utbildningar och coachar. Vi kommer framöver att samarbeta i en del jobbprojekt.

Och jag vill redan nu slå ett slag för Konditionsidrott Talks som kommer att starta upp i september. En gång i månaden kommer vi bjuda in till fyra föreläsare med tillhörande frågestund + en del andra happenings efter föreläsningarna. Även ett perfekt tillfälle för att nätverka, ha ett företagsevent eller bara ta del av kunskap, tips och få motivation.

Föreläsningarna kommer att hållas inom områdena:

• Forskning 
• Äventyr
• Elitidrottare berättar
• Tekniktips
• Träning- och tävlingstips
• Idrottsskador
• Träningsmaterial

Platsen där föreläsningarna kommer att vara är på Elite Konferens Norrtull och vi startar upp den 7 september. Efter föreläsningarna kommer vi köra en tävling – Wattbikesprint 1000 meter med både en dam-och herrklass. Fina priser till vinnarna!

För information och bokning KLICKA HÄR alternativt kontakta mig eller Calle

 

Det verkar vara så att jag har blivit väldigt spontan den senaste tiden. Så förra söndagen blev det dags att stå på startlinjen igen. Den här gången var det Stockholm Royal Park Aquathlon som gällde. Fick en startplats från gänget på Umara – TACK snälla ni!!!!!

Aquathlon –  Simma och springa!  Vad hände? Jag skulle ju bli cyklist på heltid efter tävlingen i Halmstad som slutade med en DNF efter att magen kraschade på löpningen. Men men. Hade bestämt mig för distansen 2 km simning och 7 km löpning. Simningen skulle ske i Djurgårdskanalen och sedan löpning runt Djurgården. Tävlingen var mest som en rolig grej för att det är så roligt att tävla och även för att se lite hur min krånglade mage reagerar. Experimenterar med både mat och dryck nu. Jag måste få någon ordning på det här. Den krånglar både under träning och tävling just nu. Men vad beror det på?

Gjorde iordning grejerna i växlingsområdet. Det kändes väldigt tomt utan cykeln och alla cykelgrejer. Hoppade i vattnet som kändes iskall denna morgon. Det fanns under dagen lite olika sträckor att välja mellan. Redan klockan 6.30 hoppade de första i vattnet – dom skulle simma 10 km. Vår start skulle ske klockan 8:00. Gemensam start i vattnet för alla distanser. Kallt som tusan var det när jag hoppade i och simmade in.

Simningen gick segt. Trångt i starten. Sparkar och slag omvartannat. Blev irriterad. Hade lust att bara skrika åt dom att flytta på sig. Efter dryga 500m började det äntligen bli bättre. Simmade snett och såg att jag låg långt ut åt höger. Efter 1 km kom äntligen den gula bojen som vi skulle runda och simma tillbaka igen. Äntligen upp ur vattnet. Sprang mot växlingsområdet. Av med våtdräkten och på med löparskorna och sprang iväg. Insåg när jag kom bort mot första bron att jag glömt att sätta på mig nummerlappen. Tyckte att det var något som saknades. Ibland är man tydligen ”lite” lätt stressad när man ska iväg. Löpningen kändes riktigt bra första kilometrarna. Pigga, lätta ben.

Men efter dryga 3 km löpning började magen att krångla. Ont, kramp, värkande tarmar. Åhhhh. Men nu var det liksom bara till att hålla i. Blev tvungen att stanna till – det gick liksom inte att springa. Varvet runt Djurgården kändes helt plötsligt längre än vanligt. Men äntligen var jag tillbaka vid Sjöhistoriska och gick i mål. Varken simningen eller löpningen gick fort idag. Men målet var mest att bara försöka ta sig i mål. Att köra DNF sätter sig mentalt och efter min senaste tävling i Halmstad ( där det blev DNF ) så skulle jag bara ta mig i mål idag.

Sedan blev det bara till att lägga sig ner med magkramp. Satan vad den värkte och gjorde ont. Vad är det som händer? Fick springa på toa 4 gånger i väntan på prisutdelningen. Tog mig cyklandes hem och sedan blev jag sängliggandes hela dagen med rejäla smärtor i magen. Krampliknande smärtor. Helt galet. Hade ju inte ens tagit ut mig på tävlingen eftersom det inte gick att springa normalt. Men det är något som händer när jag springer. Jäkligt irriterande! Åt ju inte ens en enda bar eller gel heller under tävlingen och ändå blev det knas. 

Ja ja! Nu är det som det är. Bara att jobba vidare och försöka komma fram till vad det är som är fel. Har kört morgonlöpning innan frukost denna veckan och då har det gått okej….vissa dagar.

Annars har det varit jobb som vanligt för mig i veckan. Men nu börjar det bli lite lugnare och jag ska också försöka vara lite ledig. Det märks att alla börjar fly från stan. Så otroligt lugnt och skönt. Stockholm är som bäst den här tiden på året. Man får egen bana när man morgonsimmar, lugnt och skönt på gymmet när man kör styrka, lugnt på vägarna när man är ute och cyklar, löparrundorna är också rätt folktomma, ingen stress någonstans och nu är det bara solen som saknas.

Tycker dom visar sol på vädernyheterna varje dag. Men jag vet inte om jag har sett så mycket av den! Det är ialla fall bra väder för att packa. Inte många veckor kvar tills det är dags för flytt. Som jag längtar!! Lagomt tills jag flyttar kommer solen att komma fram och jag kommer kunna sitta på min balkong och lapa sol och dricka kaffe!

I veckan fick jag även träffa en av mina absolut bästa kompisar. Vi hängde alltid ihop under gymnasietiden i Östersund. Nu har vi inte setts på 8 år bara pratat i telefon. Galet! Men det fina med riktiga vänner är att det inte märks. Allt är som vanligt. Hängde med ett annat härligt gäng i dagarna också. Allt blir så mycket mer spontant under sommaren. Det gillar jag! 

Dags att bege sig ut i sommarregnet och till Huvudstabadet. Lite morgonsimning ute i friska luften. Ljuuuuvligt!!!

Det känns nästan som att man skulle behöva bege sig till ett varmare land just nu. Jag pallar inte det här vädret längre. Fick ialla fall in en solig morgon denna veckan. Hann njuta några minuter på bryggan i morgonsolen. Inte illa!

Ha en fin helg! 

 

 

Tog bilen från Hede upp till Funäsdalen förra veckan. Planen var att cykla från Funäsdalen över till norska Röros och tillbaka. En tur över fjället vill säga på ca 75km enkel väg. Lämnade bilen nere i byn i Funäsdalen och hoppade upp på cykeln och drog iväg.

Det började bra med en stigning på ca 6 km uppför från Funäsdalen upp mot Tänndalen och Hamrafjället – populära skidområden vintertid. Uppför, uppför, uppför. Precis vad jag gillar. Väl uppe på vidderna kändes det direkt att tempen blev kallare och samtidigt blåste det rätt bra – motvind så klart.

Snöklädda fjäll och fantastisk utsikt! Slalombackarna låg tomma och det var jag, tystnaden och dom snöklädda fjällens i stort sett. Fortsatte trampa på i motvinden. Inte ens en ren som höll mig sällskap på vägen. Däremot fanns det skyltar om att dom skulle passera – men inte ett djur så långt öga kunde nå.

Efter dryga 30 km  kommer man till gränslandet. Det vill säga gränsen där man passerar riksgränsen och kommer över till den norska sidan. Vips så var jag alltså utomlands. Fortfarande lika härlig natur och cykla i och solen gjorde allt för att värma. Några kilometer in i Norge kommer man till gamla klassiska Ola Skott – en gammal affär som tyvärr har stängt igen nu. När man var yngre och vi var ute på tur stannade man alltid till där. Köpte Stratas ( chokladkaka ), Champagne Brus och Spikkekörv. Trampade istället vidare mot Brekken som är nästa lilla by.

Kan inte direkt påstå att jag mötte många cyklister efter vägarna. Trodde norskarna var ett ”hurtigt” folk. Men vem vet, dom kanske var ute på fjället och roade sig. Jag blev tvungen att stanna flera gånger för att bara njuta av utsikten och fjällvärlden. Kan säga att man får en helt annan upplevelse från cykeln mot att sitta i en bil och köra samma sträcka.

Efter att ha trampat dryga 75 km i motvind såg jag äntligen skylten Röros. Svängde av ner mot Sentrum ( som dom skriver på norska ). Såg den klassiska gamla kyrkan inne i byn och tog sikte på den. Äntligen lite välbehövlig påfyllning av energi och ett litet brejk. Hittade ett café och tog en fika ( vill inte ens säga vad den kostade ) och chillade i solen som värmde rejält. Röros är en gammal ort och  är väldigt mysig. Här har man spelat in scener ur Pippi Långstrump för den som inte visste det.  Eftersom jag hade haft en rejäl motvind hela långa vägen till Röros borde det alltså bli medvind hela vägen hem nu. Eller? Började cykla hemåt och nu kändes det mer som att det bjöds på sidvind. Över dom norska fjällen och det blev dags att ta sikte på Sverige igen. Solen stekte rätt bra nu och det gick åt en hel del vätska.

Men det var inga dåliga vyer det bjöds på efter vägen. Inte så mycket biltrafik heller. Det vill säga det fanns inte mycket att klaga på en dag som denna på cykeln. Någonstans på vägen mötte jag en annan cyklist som var ute och trampade. Heia Heia ropade jag….haha. Heia heia ropade den norske gutten tillbaka.

När jag kom till Brekken igen var det inte långt kvar till den svenska gränsen. Stannade till vid lanthandeln och fyllde på med vätskan som hade tagit slut. Hade ingen större lust att gå på bonk ute på fjället. Passade även på att trycka i mig en isglass i värmen.

 

Efter min lilla paus blev det dags att cykla vidare. Nu med sikte på dom svenska fjällen igen. Fortfarande väldigt lugnt med trafik efter vägen. Tillbaka till gränslandet igen och på svenska mark. Toll – nej det var ingen ingen tullgubbe i sikte idag heller. Härjedalens kommun – home sweet home!

Passerde den lilla fjällbyn Fjällnäs och cyklade vidare mot Hamrafjället och Tänndalen. Precis när jag kom in i byn i Tänndalen dyker dom upp – renarna!! Blev renattackerad! 8 stycken som kom springandes mot mig på vägen. Vet egentligen inte ens om dom reagerade på att jag var där.

 

Från Tänndalen väntade nu i stort sett bara nedförskörning. Det rullade på rätt bra och dom snöklädda fjällen, skidbackarna och tystnaden försvann bakom mig. Vips så var jag tillbaka i Funäsdalen igen. Kollade in klockan som visade på ca 16 mil på cykeln i fjällen på både svensk och norsk mark.  En fantastisk dag måste jag säga! Kan verkligen rekommendera att cykla den turen. Lugnet och tystnaden, dom snöklädda fjällen dom tomma slalombackarna och en dyr fika i Röros – helt kart värt varenda liten kilometer på cykeln. Att jag sedan hade strålande solsken gjorde det hela till en ännu mer fantastisk upplevelse. Och som jag sa tidigare. Man får en helt annan upplevelse från cykeln kontra mot att sitta i en bil och köra samma sträcka.

Efter cykelturen åkte jag till min faster som bjöd på lite fika innan jag skulle köra hem till Hede igen. Alltid bra att ha släkten utspridd lite här och där.

På söndagsmorgonen skulle jag ut och ta mig ett löparpass hemma i byn  ( den klassiska åsenrundan ). När jag kommer nerför sågbacken ser jag ett litet får som har hamnat på fel sida av stängslet. Precis när jag springer förbi ser jag hur den lille rackar hoppar rakt in i stängslet och fastnar. Lilla gubben( tar för givet att jag räddar en kille tydligen). Fick helt enkelt rycka in och agera ”fårhjälte” Han hade trasslat in sig rejält. Dom övriga fåren undrade vad som hände och sprang mot oss.

Lyckades efter en del krångel få loss det lilla fåret. Fick lite gräs och en puss på munnen som tack! Alla nöjda och alla glada och det lilla fåret fick leka med sina kompisar igen.

Avslutade min lilla hemmatrip med tårtkalas för brorsans lilla Thilde som fyllde 10 år. Lite tårta går ju alltid ner i magen och härligt att få umgås med hela familjen. Passade även på att leka av mig på barnens studsmatta. Vet inte om det var kidsen eller faster Bea som tyckte det var roligast att hoppa studsmatta.

Grymma dagar hemma i Hede! Härjedalen bjuder verkligen på riktigt fina träningsmöjligheter sommartid. Läs även HÄR –> Simbassäng för simpassen, öppet vattensim i Ljusnan, nya fina löparbanor, du kan springa backintervaller i slalombackarna, backpass på cykeln och riktigt fina cykelvägar ( och tänk – inte en enda bilist som tutar och är aggressiv, här tutar dom för att heja och vinka istället ), finns även många bra MTB-vägar ute på fjället, fjällvandring, snöklädda fjäll, underbar miljö, tystnaden och lugnet. Fick så mycket ny energi av att vara hemma i fjällvärlden några dagar.

Glömmer ibland bort vilken lyx jag har, som är född och uppvuxen i en sådan fantastisk miljö uppe i fjällvärlden och har lyxen att kunna åka hem till det här. Sommar som vintertid! Men jag gillar stan också. Men det är härligt att man kan få lite av alla världar!

Ha en fin helg!

/ ”Hjälten” och räddaren i nöden Bea 🙂

 

Tog några dagars ledigt förra veckan och tog med mig Cervélon, löparskorna och simgrejerna och åkte hem till byn, Hede, Härjedalen, mitt ute i skogen. Det bjöds på strålande sommarväder, mygg, attackerad av både får och renar, hjälteinsats, backträning och ett och annat kafferep.

Första dagen blev det ett cykelpass från Hede till Klövsjö tur-och-retur. Från Hede cyklar man förbi Hedeviken, vidare mot Vemdalen och Vemdalsskalet. Där blev det en rejäl stigning på cykeln upp till toppen av skalet. Härligt!! Älskar att cykla uppför – dock inte lika förtjust i nedförskörning eftersom jag är en fegskit och har svårt att släppa på. Vidare mot Klövsjö var vägen fin. Mötte inte många bilar på min tur. När jag väl hade kommit till Klövsjö blev jag tvungen att cykla genom hela byn, det vill säga upp till toppen. Sedan blev det halvvägs till Åsarna innan jag vände. Vad gör man inte för att få cykla i backar. I Klövsjö blev det vätskepåfyllning på Bageriet, där även en av min släktingar jobbar. Riktigt roligt att ses Anna-Lena!

På vägen hem tillbaka började det med en segdragen uppförsbacke på många kilometer., närmare bestämt 5-6 km tror jag backen var. Men jag hade ju dock haft ” det susar i säven” nedför på vägen till Klövsjö. Trodde aldrig att backen skulle ta slut. Samtidigt bjöds det på en rejäl motvind. Men det var bara att köra på. Det går ju inte att stanna för man vet ju inte om det står en Björn eller en Älg och lurar i skogen. Väl hemma i Hede igen hade jag fått in dryga 12 mil på cykeln med riktigt fin och varierad terräng. Me like!!

 

 

 

 

På kvällen blev det ett simpass i bassängen nere på Hede Camping. Helt perfekt och skönt att få simma efter en varm dag på cykeln.

På fredagmorgon blev det ett löppass nere på klassisk mark hemma i byn, Söderåsens IP. Dom slitna gamla löparbanorna var nu utbytta till sprillans nya och utsikten var det inget fel på. Körde ett pass med kortare intervaller på banan.

Efter mitt morgonpass blev det dags att bege sig ut på tur med mor och far. Lite kvalitetstid med päronen är inte fel. Vi satte oss i bilen och åkte först upp till våran stuga som ligger upp mor Särvfjället. Tystnaden där uppe på fjället är oslagbar. Ljuvligt. Synd bara att jag inte hinner vara där så ofta.

Sedan åkte vi upp mot Messlingen och Flatruet. Så härlig miljö och fjällen var helt snöklädda. Svårt att beskriva i bilder. Man måste nästan vara på plats och uppleva miljön. Kan verkligen rekommendera er att åka dit. Det blev våffellunch på Kappruet. Stannade till en sväng i Messlingen. Där har man tydligen ”vaktrenar” istället för ”vakthundar” vid dörren. Väl uppe på Flatruet blåste det rejäla vindar. Men omringad av snöklädda fjäll glömde man nästan bort vinden.

Efter att ha lekt färdigt i snön fortsatte vi ner mot Ljungdalen och Storsjö. Mysiga små byar som verkligen ligger mitt ute i ingenstans känns det som. På vägen hem kan man svänga av en liten skogsbilväg som går mot ett Naturreservat som heter Henvålen. En gård som ligger mitt ute på kalfjället. Närmsta by ligger ett par mil bort, och nås enklast om man traskar över fjället. Henvålen ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Där har jag mina rötter. Min farmor växte nämligen upp på den gården.  Dom var dom sista permanenta boende på gården. Barnen fick gå ensamma över fjället för att ta sig till skolan. Vinter som sommar. Vintertid kan det inte ha varit speciellt roligt att traska ute på fjället som barn utan någon vuxen i sällskap. All mat och liknande fångade och jagade dom själva ute på fjället. Tyvärr så lever inte min farmor och inte någon av hennes syskon heller idag. Nu när man är äldre har man så många frågor som man skulle vilja få svar på. Jag kan verkligen fascineras av hur dom levde där ute på fjället. För det blåser inte direkt lite och vintertid måste det ha varit tufft. Då mamman i familjen dog tidigt ( min gammelfarmor ) fick barnen själva ta hand om varandra.

Gården blev senare uppköpt och har det har tydligen rustats upp för miljoner. Fruktansvärt tråkigt enligt mig. Men det är tydligen viktigt att man har en ”lyxig” jaktstuga för miljoner ute på fjället. Läs här ->  

Ja ja  -så är livet!

Eftersom det tar på krafterna att åka bil och vara lite av en turist på hemmaplan ( rena rama träningspasset ) blev det grillat kött och jordgubbar med grädde ( och en liten kladdkakebit ) till efterrätt när vi kom hem till Hede igen.

Satt som en smäck i magen kan jag lova!

 

Skulle egentligen varit i Motala och kört tävling förra helgen, men valde istället att köra medeldistans i Halmstad. Körde den tävlingen för två år sedan och gillade den skarpt.

Så förra fredagen bar det iväg neråt landet. Tävlingssugen som aldrig förr. Mötte upp Philip Kellin och Janne Hansson vid Tylösand för middag på kvällen. Trevligt, avslappnat och skönt häng så där kvällen före tävling. Väl hemma började min fantastiskt dumma mage att bråka. Fick ont som tusan i tarmarna. Men tänkte att lite sömn säkert kommer att göra att värken försvinner.

På lördagsmorgonen vaknade jag och var alldeles kallsvettig. Sjukt skumt men kände mig pigg och kry i övrigt förutom att tarmarna fortfarande gjorde ont. Gick upp och därmed försvann både kallsvettningar och krämpor i magen. Några tankar på att inte starta fanns inte i min värld då. Käkade frulle och fixade det sista.

Tog mig ner till växlingsområdet och mötte upp Nelker, Kellin och Janne som höll på och fixa. Kände hur jag blev sjukt nervös. Fixade klart alla grejer inför växlingarna och tog sedan sällskap med min Marina bort mot simstarten. Det vill säga en liten promenad på 1,9 km i våtdräkten. Lite lätt varmt. Hoppade i vattnet som kändes iskallt och simmade in en kort bit. Plötsligt hör jag speakern säga att det är 5 minuter kvar till start. Japp då var det bara till att göra sig redo.

PANG och där gick startskottet, 1,9 km simning inne i centrala Halmstad. Hamnade i ett rätt bra läge och försökte komma igång ordentligt. Låg på ett par fötter en liten stund men blev tvungen att simma förbi. Tyckte ändå att simningen gick hyffsat bra för att vara mig.

Väl uppe vid växlingsområdet kollade jag på klockan som visade 29:20. Fick in världens sämsta T1. Vet inte om det var kylan eller vad det var men hade stora problem att få av mig våtdräkten. Såg hur de tre andra tjejerna som var i växlingsområdet samtidigt som mig var riktigt snabba. Lugn nu sa jag till mig själv. Du tar dom på cykeln.

Efter världens sämsta växling var jag ialla fall uppe på cykeln. Kände mig riktigt stark. Susade förbi en efter en och kroppen levererade riktigt bra. Fyllde på med energi och kände hur kroppen var stark. Benen svarade otroligt fint och jag låg i en helt okej fart. Efter bara några kilometer hade jag passerat alla fyra tjejer som hade simmat snabbare än mig ( var tydligen femte dam upp från vattnet ). Sedan cyklade jag förbi en och annan kille på dischjul och det är ju alltid lika roligt.

90km gick otroligt snabbt och kroppen kändes fortfarande lika pigg och stark. Kom in som första tjej till växlingsområdet. alltid lika härligt att höra att man är nr 1. Lyckades lite bättre med T2 och sprang iväg ut på löpningen. Första 5km gick okej. Sedan började tarmarna att göra nått så sjukt ont igen. No no noooooo!!! Inte nu!!!!! Det känns som kramp i magen fast x8. Försökte tänka på något annat, men det var svårt att undvika smärtan i magen. Jäkla mage alltså. Mötte andra tjej någonstans där ute på banan efter någon kilometer. Gjorde allt i min makt för att bli fri smärtan. Började gå, försökte sträcka på kroppen, krama stenar…you name it. Kände att det inte fanns en chans i världen att jag skulle kunna ta mig springandes i mål.

Så vid 10 km, varv 2 av 4, bröt jag. Då ville inte magen vara med i matchen längre. Så surt!!! Jag var sur. Aldrig kul att köra en DNF. Men med den smärtan i tarmarna gick det inte. Vägrar gå 10 km med en ond mage. Där går min gräns.

Så här i efterhand kan jag nu konstatera att det är något som varit lite galet. Hela veckan har tarmarna gjort sjukt ont stundvis. Nu är dom äntligen bättre ialla fall. Men nu ska jag tillsammans med grabbarna på UMARA försöka reda ut vad det kan bero på med min mage. Mina mage har ju en tendens till att krångla lite titt som tätt. Oavsett om det är träning eller tävling så brukar den bråka med mig. Har gjort så många år. Kosten, stress, gels ?? Ja det får vi se.  Men nu ska vi försöka få ordning på den. Hurra!!!

I övrigt så bjöds det på helt perfekta väderförhållanden för min del på tävlingsdagen. Mulet,   inte för varmt och några små droppar regn. Helt perfekt helt enkelt. Jag har svårt att prestera bra i sol och stekhet värme alltså.

På vägen hem från Halmstad kände jag hur tävlingssuget började komma igen. Det är ju verkligen så roligt att tävla. Har under veckan kört igång med träningen igen. Så nu är det bara till att tuta och köra vidare. Fick in lite sim i Brunnsviken med Oscar bland annat. Sen har veckan bestått av jobb och härligt häng med vänner. 

Nu har jag styrt kosan hem till norr för några dagars ledighet och träning i fjällvärlden. Underbart!!

Hörs!!!

 

 

Nu är det raceweek och jag kan inte annat än säga att jag känner mig riktigt tävlingssugen.  Sjutusan vad sköj det ska bli.

Midsommarafton spenderades på gymmet för inomhusträning när regnet öste ner. Cykel och ett styrkepass fick inleda dagen innan det blev midsommarfirande med brudarna. Regnet behagade sluta mot kvällen så det fick bli balkonghäng några korta stunder. Man får ju passa på de korta perioder som det inte regnar och blåser isvindar.

Men på midsommardagen fick jag och Maria ett litet ryck om att vi skulle bada. Premiärdopp utan våtdräkt för året. Tog oss ner till Kristinebergs strand och tog ett kvällsdopp. Inte så farligt kallt faktiskt. Men folket som promenerade förbi i dunjacka tyckte nog vi var lite galna. Men herregud!! Nu är det ju sommar!! Hann göra både, bomben, en halv spik och gå på vattnet innan jag var nöjd. Badkruka? No no nooo!!!

Avslutade denna grymma midsommarhelg med att möta upp Chrille, Roger och Can för träningspass ute på Lidingö. Grabbarna laddar för Vansbro och det var full mundering på för att testa grejerna. Vi körde intervaller på cykeln och jag tyckte jag kände mig riktigt stark och gav grabbarna en match. Först jaga, sedan köra om och sedan bli jagad. Men sen kom disc- och strutmannen Chrille och dundrade förbi mig mot slutet i nedförslutan. Hade inte en suck att hänga på när han susade om mig. Avslutade med lite löpning på Lidingövallen i skön lunchsol.

Nu är det alltså raceweek! Börjar känna mig jäkligt tävlingstaggad. Den här veckan kommer det bli en rejäl uppladdning, sova, äta och dricka bra. Förbereda kroppen på bästa sätt. Så klart blir det några träningspass också. Det ska bli riktigt kul att tävla på lördag. Nu återstår bara att hoppas att tävlingsformen är riktigt bra!!!

Det är ju en riktig triathlonhelg som är på ingång! VM i Långdistans i Motala och medeldistans i både Vansbro och Halmstad.

Här ska simmas, cyklas och springas runt om i Sverige!!

Go go gooooo!!!!

Jag vet inte vad som hände, men den sjukaste av träningsvärk intog min kropp efter helgens tävling. Benen och framförallt mina vader la ner. Den högra vaden känns mer kan man säga. Hade stora svårigheter att röra mig dagarna efter tävlingen. Otroligt längesedan jag hade en sådan ruskig träningsvärk. Men vad fan – det är det lätt värt efter en jäkligt rolig dag på tävlingsbanan.

Stockholm Swimrun som gick av stapeln i lördags var lika rolig som jag minns den förra året. Mötte upp Daniel som jag skulle tävla med innan starten för att fixa det sista. Laddade och taggade till tusen. Som alltid blir det ett hejdundrandes pirr i  magen och tävlingsnerver går inte att komma ifrån. Springa på toa 95 gånger innan start och det känns som att kroppen är helt lam. Noll kraft eller energi. Men så PANG går startskottet och då är det bara att köra.

Planen var att jag skulle dra på alla simsträckor och att Daniel skulle dra på löpsträckorna. Daniels löpform går ju inte av för hackor så det var bara att hänga på. Min löpform går ju att diskuteras. Not the best!!! Men på simningarna kände jag mig hyffsat stark när jag drog Daniel i vattnet. Det bjöds på en riktigt varm och solig dag i lördags, vilket även medförde att det blev rejält varmt att springa i våtdräkten. Det enda jag ville under löpsträckorna var att få hoppa ner i vattnet och svalka mig.

De första löp- och simsträckorna gick helt okej. Som vanligt lite trångt i Ålskistan men i övrigt var det bra simning. Det märks rätt snabbt vilka som är duktiga simmare. Pang så drar de iväg som fiskar i vattnet. Temperaturen i vattnet varierade rätt kraftigt utmed banan. Vissa partier bjöd på iskall simning medan det sedan i nästa simning kunde vara rejält varmt. Löpsträckorna runt Brunnsviken var en pina. Varmt så in i Norden. Sen bjöds det på Hagatoppen mitt i allt. Hade inte riktigt räknat med den. Kände någonstans där att jag började gå tom på energi och var otroligt törstig. Fyllde på rejält med vätska vid varje station med det hjälpte inte. Törsten visste inga gränser. Det fanns liksom bara ett att göra – dricka skitvattnet i Brunnsviken. Mums! Det var liksom bara till att öppna mun och svälja! Vill inte veta vad jag har druckit – men uppenbarligen kan det inte vara alltför mycket skit, Är fortfarande frisk! 🙂

Fyllde på med gels, Brunnsvikens vatten och den sportdryck som det bjöds på. Livet var ett enda stort lördagskalas. Men det hjälpte uppenbarligen inte. Det sjuka är bara att när jag går in på lite energi och vätskebrist kommer krampen……..i rumpan! Får en sån otrolig kramp i rumpan alltså. Någonstans runt den tredje löpsträckan från slutet visste krampen i rumpan inga gränser och jag kände mig helt tom. Fick snällt säga till Daniel att vi var tvungen att stanna till några minuter. Behövde stretcha. Behövde  även återfå både energi och humöret. Ville bara hoppa i och simma där och då. Det kändes som att kroppen kokade. Några minuter senare var vi på G igen.

Mot slutet fick Daniel kramp i vaden och behövde en kort stretch. Även i år tog dom bort den sista simsträckan så det blev 3,9 km löpning mot slutet in till målet. Då var det bara till att springa….fort som tusan. Skulle vilja se Daniels fightface där och då. Jag gick på rött men nu var det liksom bara att köra på ända fram till mållinjen.

En riktigt grym dag på tävlingsbanan. Det var kul. Trots att löpformen inte är där den ska. Bättre tid än förra året men sämre placering – otroligt stark konkurrens. Riktigt roligt att tävla med Daniel! Det var mycket folk längs med hela tävlingsbanan vilket var roligt. Många hejarrop och jag vet inte vilka alla var som ropade mitt namn längs med banan….men TACK!!!! Det behövdes!

Nu är det dags att börja ladda om och fokusera på nästa tävling som ligger nära inpå knuten. Har kört vila och lugna återhämtningspass nu. Simmade i Brunnsviken med Sara i måndagsmorse. Skön morgon, varm temp och en seg kropp. Träningsvärken börjar släppa men min högra vad är fortfarande inte med i matchen.

Men nu blickar vi framåt!!! Har ett riktigt stort tävlingssug just nu och hoppas på att löpningen släpper snart.