BEATRICE AMUNDSSON

Ikväll var det dags för löpträning med Running Sweden. På väg till träningen mötte jag extremt mycket folk som var på väg på fotbollssderbyt mellan AIK och Djurgården. Det känns högst ointressant för mig som håller på Hammarby och som spelar i en annan serie

Mötte upp SPIF-gänget som skulle vara med och träna idag. Halva nöjet med träningen är ju försnacket innan vi kör igång. Det är alltid lika sköj att träffa gänget. Dagen till ära hade vi Rubin som tränare. Och precis lagomt till vi skulle köra igång dök solen fram och det kändes riktigt sommarvarmt ute.

Vi sprang iväg mot Haga Parken där dagens intervallpass skulle ske:

5 x 1km @ 5km race pace, 180s rest between

Jag bestämde mig för att ligga på någonstans mellan 4-4:15/km. Det kändes helt rimligt. Sist jag sprang kilometersintervaller var på bana och då gick det på 4:05 som snabbast per kilometer. Jag hade som plan att försöka hänga på de snabbaste grabbarna för att hålla farten uppe. Älskar att jaga – hatar att bli jagad!!

Jag vet inte vad som hände men den första km gick på 3: 45. Jobbigt? Ja lite smått. Men det kändes ändå hyffsat bra. Okej jag fick redan nu börja tänka om lite vad gällde kilometertiderna eftersom det uppenbarligen gick lite snabbare än vad jag tänkt mig.

Planen var nu att försöka hålla mig under 4 min/km. Andra intervallen gick ungefär lika snabbt det vill säga 3:45. Likaså den tredje och fjärde intervallen. Låg på mellan 3:45-3:47. Inför femte och sista intervallen var det bara att ge allt. Men det är något som händer i mitt lilla huvud varje gång jag kör intervaller, eller tävlar. Så fort jag vet att jag börjar närma mig slutet så börjar jag trappa ner istället för att öka in i det sista. Det vill säga det här med att spurta är inte min starka sida. Även om planen idag var att hålla samma fart hela kilometern så sa min lilla hjärna till mig att trappa ner när det var ca 300 meter kvar. Jag hade så jäkla svårt att orka håll farten uppe. Inne i mitt huvud hade jag redan lagt ner efter 700 m. SKÄRPNING!!!!

Jag måste jobba på att slå bort dessa små hjärntroll som vill förstöra mitt upplopp. Jag måste jobba på att pressa mig själv varje liten meter, varje liten ynka sekund. Sista intervallen klockade jag in på 3:50. Okej – ingen dålig tid kanske men jag vet att jag måste jobba på det här.

Men just nu känner jag mig jäkligt nöjd med dagens intervaller. Långsammaste intervallen gick på 3:50 och snabbaste intervallen gick på 3: 45. Det är snabbt för att vara mig. Klockade in på snabbaste 5 km någonsin – okej då med lite vila men ialla fall. Det känns som att löpträningen bara går bättre och bättre. Det kanske är dags för ett 1o km test snart igen!!?? Jag tror det. Det är extremt bra träning om inte annat. Jag måste våga pressa mig själv ännu mer och framförallt hela vägen fram!! Varje liten ynka meter!!!

Det är dags att pressa sig på milen och komma under 44:24. Vem??? Var?? När??

Nu ska jag fylla på med Resorb Sport! Det var otroligt varmt och svettigt idag. Då gäller det att ge kroppen en bra väg mot återhämtning!

Hepp Hepp!!