Formen var god och jag var riktigt taggad för att köra Ironman Dubai 70.3. Målet var att komma top 3 i min AG. Kände mig stark både fysiskt och psykiskt. Så glad i vågen åkte jag ut till Arlanda förra onsdagen ( efter att ha sovit minimalt lite och dåligt under natten – 4 timmar). Redo att hoppa på flyget mot Dubai och starta upp tävlingssäsongen 2016. Lagt ner massa träningstimmar under vintern och massa pengar på att få en bra tävling och upplevelse i Dubai! Med på samma flyg var även mina klubbkompisar Mattias och Love som också skulle tävla. Nelker skulle också köra men han hade åkt ner dagen innan. Hade även sett att Nelkers cykel inte hade kommit fram till Dubai! Tyckte riktigt synd om honom och hoppas på att den skulle hinna komma fram i tid.

Redan på Arlanda började problemen. Min kompis Helena hade fått sitt mellannamn felskrivet på sin biljett vilket gjorde att hon inte fick checka in Oh no!! Ringde i panik till Daniel på Apollo!! Daniel skulle försöka fixa problemet. Klockan tickade och fortfarande inget som hände. Sen ringde Daniel och sa att det skulle vara fixat. Vi provade checka in igen. Men icke! Det stod fortfarande fel! PANIK!!! Ringde till Daniel igen. Hans kollegor fick nog hoppa över lunchen den här dagen. Jag började bli jäkligt nervos nu. 15 min till incheckningen skulle stänga. Helt tyst!! Phuuu……Sedan händer det! 2 min innan incheckningen stänger ropar dom upp Helenas riktiga namn!!! Pulshöjare nummer ett på den här resan!
Jag skulle sedan checka in min cykelväska. Istället för att lägga väskan på bandet vid specialbagagen så skulle jag sätta in min i hissen för att dom skulle köra ner väskan den vägen. Sa till tjejen som tog hand om väskan att ” Det här känns inte bra att lämna in den i hissen” . Ja men det är ingen fara svarade hon tillbaka. Kände hur pulsen steg! Ah ja!! Då får jag väl lita på henne då! Lämnade väskan i hissen och gick mot gaten!
ÄNTLIGEN!!! På planet! Mot Dubai! Vi landade någon gång runt 23 lokal tid! Gick med raska steg mot väskutlämningen. Drog iväg ett sms till Nelker och frågade om han hade fått sin cykelväska eller om vi skulle kolla efter den. Han hade inte fått sin, men jag skulle kolla efter den ”in case of”. Dom skulle skicka den direkt till hans hotell när den anlände. Loves cykelväska kom på direkten. Jag och min klubbkompis Mattias väntade och väntade. Och vips så kommer det en cykelväska på bandet. Men det var varken min eller Mattias cykel som kom utan Nelkers cykel. Men herregud tänkte jag! Ringde till Nelker och sa att vi hade hans cykel i säkert förvar. Men fortfarande dök varken min eller Mattias cykel upp. Tiden gick! Fick mer och mer ont i magen. Ville inte ens tänka tanken att cykeln inte skulle vara med på planet.

Nelkers cykel på vift!
Mattias gick bort till ”Luggage Service” och kollade. Jag stod kvar med Nelkers cykel…..mitt i natten på flygplatsen i Dubai! Kände att jag också behövde gå bort och kolla vad som hände, så hejarklacken som var med fick passa Nelkers cykel. Gick bort till ”Luggage” Service” och frågar vad som händer. Ser på Mattias ansiktsuttryck att det inte ser ut att vara goda nyheter.
”Det kommer inga cyklar säger han! Dom har inte ens varit med på planet! Cyklarna är kvar på Arlanda” Jag kände hur jag sjönk genom jorden! Tappade all lust! VAAAAAAAA!!!!!! Skriker jag rakt ut! Det här är faaaaaaan inte sant!!!!! Det här händer inte. PANIK!!!! Kaos i hjärnan!! Känslostormarna i kroppen rusade runt! Arg, ledsen, gråtfärdig, uppgiven, förbannad, hur blir det med tävlingen?! Hur är det ens möjligt?? Tre cyklar inom ett dygn som inte kommer fram i tid! Inte acceptabelt! Försökte lugna ner mig men jag kan säga att det inte var det lättaste i denna stunden. I cykelväskan låg även våtdräkt och simglasögon, lite löpargrejer och cykelgrejer.
Fick försöka lugna ner mig och fick sätta mig ner och fylla i någon blankett om att cykeln var försvunnen. Personalen började fråga hur väskan såg ut, storlek mm! Ehhhhh…….jo det är en liten jäkla miniväska som inte syns som ni har tappat bort! Den är bara någon meter hög och lång. Klockan tickade och efter att vi hade fyllt i alla papper skulle vi nu försöka ta oss till hotellet. UTAN CYKLAR!!!!! Men först skulle vi försöka få Nelkers cykel till hans hotell. Det var inte heller det lättaste! Vi fick en fin liten utskällning av personalen för att vi hade tagit hand om hans cykel. Helt otroligt! Hade inte vi tagit hand om den har den stått där ensammen kvar på bagagebandet. Ringde till Nelker igen som fick prata ( läs skälla ut ) med personalen och be dom skicka cykeln till hans hotell. Efter mycket om och men skulle dom nu köra cykeln i en taxi till honom. Fick ont i magen när jag skulle lämna cykeln. Litade inte på någon i detta läge.
Men vi lämnade den till personalen och sprang sedan bort mot vår buss som tänkte åka ifrån oss. Kom fram till hoteller runt kl 02 lokal tid. Hungriga som vi var satte vi oss och tryckte i oss lite nattamat vid 2.30. Sen var det bara att försöka sova. Vilket inte var det lättaste.

Sura och jävligt griniga tröstetår vi nattamat!! UTAN CYKLAR!!!!!!
Låg vaken länge länge, Tankarna snurrade. Hur blir det med tävlingen? Kommer cykeln? Var arg och ledsen på samma gång.
Det här händer inte! Hoppades på att allt skulle vara en dröm när jag vaknade upp.
Vaknade upp runt kl 9 på morgonen efter att ha sovit kanske 4 timmar. Bra Bea!!! 8 timmars sömn på två dygn! Jätte bra! Verkligen! Direkt när jag slog upp ögonen började tankarna snurra igen. Visste att den här dagen skulle komma kräva en hel del för att få ordning på allt. Gick ner och åt frukost för att få energi och träffade Mattias! Vi bestämde oss för att ses kl 11 och ta tag i allt.

Tre kannor kaffe – minst!!!
Dagen innan tävling brukar man simma lite på morgonen, packa sina racepåsar och sedan skall man checka in alla grejerna på eftermiddagen. Sedan brukar det bara vara till att ladda, ladda, ladda!!!! Den viktiga mentala uppladdningen! Brukar alltid lägga mig raklång på sängen och gå igenom banan, loppet, min egen prestation om och om och om igen!!! Allt för att få en bra känsla!!!
Vid 11-tiden mötte jag upp Mattias! Nu var det bara att gilla läget och styra upp allt på bästa sätt. Samtidigt började det hagla in sms och meddelanden från alla underbara människor jag känner som kom med förslag på var jag kunde hyra cykel mm. Hade inte tid att svara på alla dessa meddelande ( förlåt!!!! ) då jag hade fullt upp med alla ringa, sms:a och greja med Apollo, Emirates mm. Och samtidigt var jag inte direkt i det stadiet i mitt huvud att tanken fanns att jag skulle hyra grejer. I min värld ville jag köra tävlingen på min cykel, i min våtdräkt och alla mina grejer. 1. Jag hade ingen lust att åka till Dubai för att tävla i DYR hyrd utrustning. 2. Det är inte bara att åka och hyra grejer. Det är så mycket runtomkring som skall fixas också. Nelker hade lyckats fixa så att vi skulle få checka in våra grejer kl 04:45 på morgonen tävlingsdagen om grejerna skulle komma.
Just nu visste jag inte om jag skulle ladda för tävling eller ladda för att vara hejarklack. Visste ingenting! Kände mig så förvirrad. Energin i kroppen var slut redan innan kändes det som. Blir det tävling? Blir det ingen tävling? Vem vet?!
Apollos personal på plats i Dubai ringde. Emirates ringde. Daniel på Apollo sms:ade. Nelker sms:ade. Telefonen gick varm. Mattias och jag hade bestämt oss för att åka in och hämta ut nummerlappen mm. Samtidigt fick vi meddelande om att våra cyklar som nu hade lokaliserats STOD KVAR i HISSEN PÅ ARLANDA!!!! Helt jävla otroligt!!! Ursäkta språket!! Men hur i H……… kan man bara skita i att trycka ner hissen??? Tjejen som jobbade där ska få sig en uppläxning av mig. Det var inte direkt så att hon hade mycket att göra ( ingenting när jag skulle lämna cykeln ).
Vi åkte ialla fall in till Dubai och tävlingsområdet som tog ca 30 min med taxi från vårt hotell. 
Okej! Nu visste vi ialla fall var cyklarna var. Dom skulle nu skickas med nästa flyg som skulle landa kl 23 lokal tid. Jätte bra!!!! Tävlingen skulle starta 8 timmar senare dvs vid klockan 7. Nu krävdes det planering in i minsta detalj. Efter att ha hämtat tävlingsgrejerna och kollat in växlingsområdet åkte vi tillbaka till hotellet. Men nu var jag så förvirrad och tom så knoppen orkade knappt tänka. Hade knappt fått i oss någon mat på hela dagen eftersom allt tid bara gått åt till fix så vi hade glömt bort att både äta och dricka. Bästa tävlingsuppladdningen alltså! 

Väl på hotellet la jag mig på sängen och bara försöka rensa skallen! Åt lite bars för att få energi! Började kolla in flyget som var på väg med svåra cyklar. Jippi! Försenat. Johan från Apollo ringde mig vid 21-tiden ( hela dagen hade gått så otroligt fort i massa fixande ) och vi började diskutera hur vi enklast skulle få våra cykelväskor nu. Det hela resulterade i att jag och Mattias nu fick åka ut själva till flygplatsen och hämta cyklarna. Eftersom det var ca 45 min resväg enkel väg så skulle det alltså ta minst 90 min att resa.
Mattias och började fundera på bästa lösningen. Vi insåg att det inte skulle finnas tid att åka tillbaka till hotellet efter att vi hämtat cyklarna. Det skulle ta alldeles för lång tid…och skulle planet komma i tid? Skulle cyklarna vara med?? Allt var oklart! Men klockan 22 började jag packa ihop mina racepåsar. Eftersom planet från Stockholm var försenat fick vi rikta in oss på att åka mot flygplatsen lite senare. Klockan 23:30 åkte jag, Mattias och min kompis Helena ut mot flygplatsen. Helena skulle följa med för att sedan kunna ta en taxi tillbaka till hotellet med våra cykelväskor. 

Runt 00:15 var vi på flygplatsen. Mötte upp Apollos personal som skulle hjälpa oss. Planet hade landat! Mattias och jag gick nu till Left Luggage för att kolla vad som hände. Killen bakom disken skämtade och tjoade. Jag kände mig måttligt road. Kommer det några cyklar?? Killen svarade: I have som good news and some bad news! Ahhh nu orkade jag inte mer. Okej! Cyklarna hade kommit fram till Dubai men nu visste dom inte var cyklarna var på själva flygplatsen. Hur är det ens möjligt?? En kollega till mannen bakom disken började ta över hans jobb. Klockan passerade 01. Ingenting. Det var alltså fortfarande oklart om det skulle bli någon tävling!
Klocka 01:30 – CYKLARNA ANLÄNDER PÅ EN VAGN!!!!!!!!
Jag var trött och lycklig. Jag trodde inte att det var sant. Okej! Nu är cyklarna här! Fick fylla i massa papper för att få ut dom!
Vad gör vi nu? Vi bestämde oss för att ta en fika för att få energi. Så där satt vi med våra isärskruvade cyklar på Dubais flygplats klockan 02:00 och tog en fika. 5 timmar till tävlingsstart!! Min hjärna hade slutat fungera! Jag var trött, skrattade oavbrutet åt allt och behövde samtidigt ladda om för tävling. Efter vår fika skulle vi ta en taxi till växlingsområdet för att börja montera ihop cyklarna. Pratade med två taxichaffisar.” Come here” sa en av dom. Haha…..nu fick vi en helt egen buss! Kunde inte sluta skratta åt allt. Så i en egen buss åkte vi nu med våra cyklar till växlingsområdet.

Vår egen privatchartrade buss! 🙂

Ute blåste det storm. Vi hoppade av bussen med våra cyklar och tävlingsgrejer. Hittade en kiosk där det var någorlunda lä. Kallt, mörkt och klockan var nu 03:30. Jippi!!! Dags att skruva ihop cykeln i stormens öga och i mörkret. Jag var så trött…….men försökte samtidigt ladda för tävlingen. Såg att cykeln även fått en skada från flyget!!! Nääääähhhh nu orkade jag inte mer!!!
Det strulade med mitt styre som inte ville sitta still. Jag frös!!! Skruvade lite till. Jag var trött, jag var hungrig, jag var törstig! Hade ju knappt ätit eller druckit på hela dagen. När klockan började närma sit 04:30 började folk anlända till växlingsområdet. Jag var fortfarande inte klar med cykeln. En engelsman dök upp och var snäll och hjälpte mig med styret! Klockan 04:45 var cykeln ihopmonterad. Påsarna packade. Det blåste otroligt mycket! Vid 5-tiden checkade jag in cykeln och mina tävlingspåsar. En lättnad! Samtidigt kändes det som att allt var en dröm. Vad var det som hände egentligen? Vi skulle få startchipet vid simstarten. OK!!?? Det var fortfarande inte helt klart än!

Starten skulle gå kl 7.15. Då det blåste så otroligt mycket skulle simningen kortas ner och starten skulle gå kl 7:30. Rullande start med hopp från land ner i vattnet och sedan springa 800m i sand till växlingsområdet. Min kropp och knopp var inte på hugget. Kände mig lam. Men tänkte att jag ger det en chans.
Har ingen aning om vad jag gjorde mellan kl 5 och 7. Väl borta vid simstarten försökte jag få tag i chipet. Vilket inte var det lättaste. Blev skickad hit och dit! Klocka 7.10 fick jag chipet i min hand. Mötte upp Nelker, polare Rickard och Johanna vid simstarten. Jag gäspade, gäspade, gäspade och gäspade. Hade inte ätit mycket ( ingen frukost ) och inte sovit något på ca 24 timmar nu.
Starten gick! Kände allt jag hade noll energi i kroppen. Simningen funkade inte. Jag var överlycklig att det bara var 600m denna morgon. Löpning på sanden bort mot växlingsområdet kändes som en evighet.

Ryckte tag i cykelpåsen. På med hjälmen och ut på cykeln. 90 km i öknen! 45 km medvind och 45 km i stormens motvind. Cyklade förbi ett bra gäng i medvinden. Åt och drack för att försöka få energi i kroppen. Efter vändningen började kampen mot vinden. Kände mig ändå hyfsat stark och cyklade förbi bra många. Men jäklar vad det blåste. Aldrig var med om en sådan motvind! Sanden yrde och ett tag såg jag ingenting. Kisade för att hålla koll på vägen. Det yrde och for grejer omkring på vägarna. Ser en liten sten som kommer över asfalten och jag hade inte en chans att vejja för den. PANG!!!!! En smäll och jag inser att jag har fått punktering. Det här händer inte tänker jag! Har aldrig tidigare fått punktering på tävling. Rullade in mot kanten mitt ute på motorvägen i stormen. Hoppade av cykeln och min hjärna fungerade inte som den skulle just nu.
Fipplade fram grejerna och försökte byta slang. En motorcyklistdomare kom fram och frågade om allt var ok och sa att jag behövde flytta cykeln. Inte så lätt när man står vid mittlinjen på en motorväg, sanden yr och ögonen var fulla av sand. Kisade för att se något. Jag frågade hur långt det var in till växlingsområdet. Ca 10 km fick jag till svar. Kände mig stressad. Folk jag cyklat förbi cyklade nu förbi mig och jag fick inte till slangen. Äntligen! Stoppade i en patron som visade sig inte fungera. Hade en till med mig. Jippi!!! Fick i luft i däcket. Hade nu stått där i minst 10 minuter och jävlats!
Upp på cykeln och iväg. Inte det lättaste att starta upp i motvinden. Just nu var jag bara så less. Hade ingen lust att fortsätta tävlingen. Kom fram till växlingsområdet och drog på mig löparskorna. Benen kändes superpigga och lätta. Sprang iväg på toa innan jag tog mig ut på banan. Lätta lätta ben. Det här går ju fint tänkte jag! Tills det bara sa PANG i baksidan. Kunde inte springa en meter utan att det högg till i min gamla skada. Nu fick jag nog! Promenerade runt haltandes på 7km varvet på banan och bröt sedan tävling. Något skit på baksidan ( troligen fästet ) som krånglar! 
Sur och grining, trött och deppig, hungrig och uppgiven! Känslorna i kroppen var många. Gick in i tältet för att meddela att jag brutit. Fick samtidigt med mig en Finisherväst!! Haha…..kände mig som en finisher trots att jag inte gått i mål. Gick och satte mig utanför kiosken där jag under natten satt ihop cykeln. Somnade sittandes på röven! Vaknade till med ett ryck.

Skönt att sitta här och sova mitt på blanka dagen! Hallå! Pågår det någon typ av tävling här eller?? 🙂
Frös som bara den ute i värmen. Fick på mig en dunjacka! Väntade på att få hämta ut cykeln och ville nu bara åka tillbaka till hotellet och sova.
Efter att ha varit vaken i 32 timmar kröp jag ner under täcket och somnade. En kort sovtimme för att sedan gå ner till restaurangen för att få i sig mat. Därefter blev det en tidig kväll!
Vilken resa!!! Vilken tävling! Känner mig fortfarande lite förvirrad över vad som hände. Nu väntade ialla fall några dagars vila och ledighet ( som visade sig även skulle innehålla en hel del grejer som kommer i ett senare inlägg). Mattias var en kämpe och tog sig i mål! Riktigt starkt!!!
Vad säger man!!!??? Ja jag vet faktiskt inte! Allt som kunde gå åt helvete gick åt helvete denna resan! Kan inte annat än skratta åt allt, men samtidigt är jag väldigt tom och vet inte vart jag ska börja ta tag i saker och ting som måste ordnas upp!
Men men…..nya tag! Och stort tack till Helena som ställde upp under hela resan! Hade inte gått utan dig!
Skål!


Gilla detta:
Gilla Laddar in …