Nu dundrar jag in dom, en efter en. Skitpass efter skitpass……woohooo!!! Det är bara att inse att alla pass inte kan gå som en dans på rosor. Ibland får man slita för att ens orka med ett helt pass. Ibland kan det gå hur lätt som helst. Nu har det dock blivit det förstnämnda några gånger. Men 15 km skitpass är också ett pass.
Idag blev det dryga 15 km löpning med slit från start. Min granne Pär och tillika klubbkompis och grymma triathet frågade om jag ville hänga med ut på ett löppass ikväll. Perfekt tänkte jag. Det kan vara bra att ha lite sällskap ibland. Pär dundrade ju in med ett SM-silver i Motala i lördags.
Vi sprang iväg mot Brunnsviken. Solen stekte på rätt bra och det kändes okej till en början. Men sen började benen att strejka. Dom ville inte springa. Mjölksyran skrek rakt ut och ville att benen skulle stanna. Jag fick slita. Pär däremot – han trippade fram på lätta ben. Jag sprang mest och gnällde och gnällde lite till. Stackars Pär som fick höra mitt gnäll
Väl hemma kunde jag skriva in 15 km skitpass i boken.
Pär och jag kom fram till att jag ska vila från löpningen ett par dagar nu ialla fall och satsa på mer cyklingen och simningen. Jag behöver framförallt få in cykelmil i benen. Många många mil!
Sista jag hade ett riktigt tungt – ett riktigt skitpass på löpningen var när jag skulle köra en 30 km runda med Björn Rosenthal i våras. Benen strejkade från start och ville inte springa. Då fick stackars Björn höra mitt gnäll i 2 mil……hihi. Det känns fint att Pär och Björn har fått agera peppcoacher åt mig. Jag tackar jag så jätte mycket för!!!
Till lunch blev det ialla fall 45 minuter fina spinningintervaller som gick fantastiskt bra. Och det är ju alltid skönt att höra att man har varit saknad när man har varit borta från sin klass i två veckor Då blir jag varm i hjärtat!!!
Ha en fin onsdagskväll!!
BEATRICE AMUNDSSON