BEATRICE AMUNDSSON

2012 – det var året då jag fick äta middag med Tom Cruise, låste mig själv ute alldeles för många gånger, genomförde min första Ironmantävling, åt mycket chokladbollar, tränade och tävlade ( alldeles för lite ). Blev skadad, fick reda på att jag hade en allergi som jag dragits med sen barnsben och njöt av livet med mina goda vänner. Lärde känna många nya och härliga människor. Man hinner med en hel del under ett år. Vissa saker kommer man ihåg mer än andra. Här kommer en väldigt väldigt liten och kortare version av mitt 2012.

Januari

Under januari hände det inte mycket. Det blev mest jobbande och inte så mycket egen träningstid. Var på NIKE BLAST och som alltid när jag går på träningskonvent så springer jag mest omkring och snackar med folk mer än vad jag går på klasser och tränar.

Februari

Här någonstans började jag inse att Vasaloppet började närma sig. Men inte blev det någon skidträning. Började träna med min PT Helena och körde på rätt bra. Några dagar innan Vasaloppet Öppet spår åkte jag och Oscar upp till Sälen. Tog mina första stavtag dagen innan tävlingen. Vi skidade startsträckan och tog oss upp för den första backen. Vi kände oss redo!! ….eller inte. När starten gick var det bara att köra. De första tre milen avverkades utan fästvalla under skidorna. Jag svor och var riktigt arg. Sen kom räddningen. Fästvalla och vips gick skidåkningen som aldrig förr. Skidade in på tiden 6:39 och en fin 19:e plats bland tjejerna.

Mars och april

Började öka upp träningsdosen men var långt ifrån där jag skulle vara. Men det började bli en hel del längre pass. Körde på med 3-timmarsspinningen med SPIF på söndagarna, tuffare löppass och alldeles för lite simning. Det blev mycket fikande, jobb och jag längtade efter sommaren och värmen. Jag och Oscar tränade ihop en hel del under den här perioden. Vi åkte även upp till Hede och körde en tuff träningshelg med härjedalingarna och hann med några dagars slappande i våran stuga på fjället.

Maj och juni

Äntligen kom våren och varmare grader. Cykelpass utomhus var efterlängtat. Jag och Oscar tog en trip ner till Göteborg. Jag träffade inte så många Glenn men däremot många gamla polare och myste omkring i stan. Hann med att besöka mina gamla favoritställen ( mitt gamla gym och bästa godisaffären bland annat ). Jag hängde med och kikade på några tävlingar av duathoncupen . Jag hann fylla 31 år och mina fina vänner tyckte jag behövde fylla på mitt chokladbollsförråd. Sen kom juni. Ironman Kalmar började närma sig med stormsteg. Det blev mindre jobb och mer egen träningstid. Då blev Vätternrundan i ösregn. Soliga och tuffa träningspass. Jag bjöd mamsen till London på en liten minisemester. Där hann vi med både shopping, massvis med fikapauser och vi såg även Phantom of the opera med Peter i huvudrollen. Och så klart blev det en fika med Jöback.

Juli och Augusti

Nu var det fullt fokus på träningen. Utomhussimning, tuffa löppass och långa cykelpass. Körde Sövde triathlon i juli ( en halv IM ). Simmade Vansbro. Hann med att gå på biopremiärer. Började bli mer och mer nervös för Kalmar. Sen kom dagen när jag stod på startlinjen för min första Ironmantävling. Simningen gick som väntat inte jätte bra. Cyklingen rullade på bra. Härlig cykling ute på Öland. När det väl var dags för växling till löpningen kände jag mig helt okej. Sen ca 22 km in i loppet började mitt knä att krångla. Det gick inte att springa. Så det blev en tjurig och ofrivillig promenad in de ca 20 km in till målet. Men jag tog mig i MÅL!!! Fantastisk känsla.

Sen blev det viloläge ett par dagar och sedan ett försök till att börja rehabträna,

September och oktober

Det blev rehabträning för hela slanten och det började kännas bättre i mitt knä. Mitt tävlingssug var enormt och jag kunde inte motstå jag ställde upp i Kistaloppet. 10 km löpning. Det kändes bra från start så jag ångade på. Fick lite känningar i mitt knä men tjurig som jag är vägrade jag att bryta. Så jag tog mig i mål på tiden 46:35. Får ses som okej. Sen blev det dags för Stockholm Halvmarathon. Hade seedat fram mig till startgrupp A och var toknöjd. Kände mig stark i starten men sen small det till och jag fick surt bryta tävlingen efter ca 10 km då mitt knä inte ville samarbeta. Första tävlingen som jag bryter – någonsin. en märklig upplevelse och känsla. Hoppas på att aldrig få uppleva den mer igen. Sen fick jag däremot avstå Lidingöloppet och fick fortsätta mitt rehabande. Jag utbildade mig till löpcoach och hann med en sväng hem till Hede.

Oktober, November och December

Mitt knä började repa på sig ordentligt efter skadan och jag började ånga på med träningen igen. Skönt att vara tillbaka. Eftersom min mage bråkat med mig väldigt länge ( flera år ) gick jag till farbror doktorn. Några dagar senare kom det ett litet brev med posten där jag jag fick reda på att jag var allergisk mot ägg och födoämnen ( vete, mjölk, soja, nötter, fisk och skaldjur ). Jahapp!! Nu blev det helt enkelt till att lägga om kosten. Hade ett fortsatt bra träningsflow. Trainer, löpning och simning för fulla muggar. Insåg att jag hade 35 par träningsskor hemma. Var på träningshelg på Bosön med SPIF. Insåg att jag måste sluta fega och gå på lite hårdare på träningspassen. Det kom tokmycket snö i Stockholm. Fick en aha-upplevelse på bikramyogan.

Var på diverse evenemang och event och två julfester. Jag blev medbjuden och fick äta middag med självaste Tom Cruise när han var i stan….och så klart på den efterföljande festen på Rose. Spelade in träningsvideor för Shapy.se. Firade jul hemma i Hede och avslutade året med ett tufft träningspass och ett lugnt nyårsfirande.

Jag är tokladdad för 2013!!! Mycket på gång som kommer att hända!!! Så nu kör vi!! Det är redan nu dags för årets första träningspass. JIPPI!!!!!