Alltid innan tävling – det spelar ingen roll vilken typ av tävling det är ( skidor, löpning, triathlon m.m) -så går jag igenom loppet om och om och om igen. Jag försöker tänka mig in i loppet, känna känslan, tävlingsnerver och allt som hör en tävling till. Jag vill känna mig så förberedd som möjligt.
Jag jobbar alltid mycket med att förbereda mig mentalt. Jag vill skapa den där känslan man får på en tävling. Jag går igenom allt från start till mål.
Hela dagen har jag gått igenom triathlontävlingen som jag ska köra på lördag. Olympisk distans i Kilsbergen. Jag går in i min egen lilla bubbla och bara försöker fokusera.
Och som alltid när det är tävlingsdags är jag så nervös så jag tror jag ska spricka. Springer på toa hundra gånger, svårt att få i mig något i magen och vill bara att starten ska gå. Men jag älskar den känslan………det är ju charmen med det hela. Det hör till! Och varje gång jag är ute på banan och tävlar frågar jag mig själv varför jag utsätter mig för detta? Tänker att jag aldrig mer ska göra om det. Det kommer en och annan svordom men samtidigt mycket vilja och jävlaranamma.
När man sedan passerar mållinjen är alla dumma tankar och svordomar som bortblåsta. Efter en liten stund när man hunnit återhämta sig och landat efter loppet känner man sig otroligt nöjd med sig själv. Det går någon timme och kroppen och knoppen börjar sakta men säkert må bättre…….då…….då kommer tankarna fram.
Tävling , tävling tävling……när ligger nästa tävling så man kan få pressa sig själv till max igen. Tävlingsabstinensen flyger på en. Då har man nästan glömt bort hur jäkla jobbigt det var för några timmar sedan. Det var väl inte så farligt där ute på banan. Och PANG så har man anmält sig till nästa tävling….om man inte redan hade något inplanerat i kalendern.
Vad gör man inte för att få pressa sig själv? Jag har någon sorts hatkärlek till det och jag kan verkligen inte leva utan det. Så är det bara!!! Jag måste tävla!!!
Ikväll tog jag en promenad genom Haga parken till Sturebadet Haga. Gick i min egen lilla värld, lyssnade på musik, njöt av naturen och lugnet och fantiserade om tävlingen på lördag. Jag kände hur hela kroppen kom in i ett lyckorus. Härlig känsla!!
Så på vägen hem kände jag mig så nöjd och glad så jag smet förbi affären och köpte mig en blombukett till mig själv……tyckte jag var värd det idag Det får man ju unna sig på en måndag. En bra start på veckan och som faktiskt blev ännu bättre när telefonen ringde ikväll!
Nu blir det laktosfri kesella och vindruvor i soffan innan det är läggdags. Spinning och core väntar kl 7 imorgonbitti.
BEATRICE AMUNDSSON