Lidingöloppet 2012 är över. I år blev det en annorlunda upplevelse då jag fick se allt från sidan istället för att vara på banan och tävla.
Det är ju minst lika jobbigt att stå på sidan.
1. Man blir ju så sjukt sugen på att tävla!
2. Det kräver planering för att hinna heja på så många ställen som möjligt och hinna ta sig mellan alla platserna.
3. Man är minst lika nervös som när man tävlar själv.
Träffade på en hel del bekanta under dagen som var med och tävlade.
Vädret var helt okej. Mulet med några solglimtar och några droppar regn. Tempen visade på ca 13-15 grader.
Otroligt mycket folk som är med och tävlar och minst lika många som är på sidan och hejar
Det blev jätte fina resultat för alla jag kände som sprang.
Var till en början nere vid starten och kollade. Jag och Emma tog oss sedan vidare till där löparna passerade efter 8 km.
Vi tog oss sedan in i skogen och ställde oss vid Karins backe – 2 km kvar till mål. Oj oj oj där var det många trötta löpare. Jag och Emma hejade och peppade för fullt. Det var diverse löpstilar och många promenerade framstupa uppför backen.
Vi fick ta hand om en av tjejerna som låg uppe i toppen. Hon var helt borta. Hon var knappt kontaktbar och alldeles kokhet. Vi gav henne vatten och energi och hjälpte henne hejandes på sidan om uppför backen. Det enda hon sa var: jag tar mig inte till mål!!
Men efter backen tog hon sig vidare! Starkt jobbat!!
Efter en fin dag ute på Lidingö har vi landat hemma hos mig. Det känns som att jag också har varit med och tävlat idag……man blir lika trött av att heja på sidan!!
BEATRICE AMUNDSSON