BEATRICE AMUNDSSON

Det närmar sig för varje dag som går. Den där tävlingen som jag har laddat för så länge. Som jag på bästa sätt har förberett mig för med träning, träning och åter träning.

Ironman Kalmar 18 augusti

3,86 km simning

180 km cykel

42 195 m löpning

Det är min första Ironmantävling och jag har ingen som helst aning om hur kroppen och knoppen kommer må.

Vad pågår i mitt lilla huvud just nu?

Det är många tankar som snurrar omkring. Om och om går jag igenom loppet. Vad kan gå snett. Punka? Kramp? Jag vill ha en sån bra känsla som möjligt. Jag vet att det kommer bli många ups and downs. Många svordomar och undran varför jag utsätter mig för det här. Som sagt, jag har ju ingen aning om hur kroppen kommer påverkas av att hålla igång så länge. Men jag känner även den där känslan när jag kommer passera mållinjen. Den där fantastiskt sköna känslan när jag går i mål på en tävling byter jag inte bort för något.

Just nu har jag en bra känsla i kroppen och i knoppen. Inget eller ingen ska få komma och förstöra det! Det är min känsla! Därför är det viktigt för mig att umgås med människor som ger mig bra och positiv energi innan tävling. Bort med energitjuvar!

Jag tänker på allt som händer innan starten. När det är dags att gå ner i vattnet och göra sig redo och invänta startskottet. Simningen är ju en svag länk hos mig. Men jag försöker tänka positiva tankar och just nu har jag en bra känsla när jag tar mig fram i vattnet.

Cyklingen som kommer gå både runt Kalmar och på Öland kommer flyta på riktigt bra ( i mina tankar ). Det är inte så många backar på banan. Ölandsbron med sina 6 km kommer bli tuffaste backen. Jag kommer fylla på kroppen med mycket vätska och energi. Lärdom från tidigare lopp är att jag måste fylla på med mer energi under cyklingen. Detta för att på bästa sätt orka med:

Löpningen – Ett helt marathon skall avverkas. Det blir ingen lek. Men samtidigt ska det bli skönt att sätta på sig löparskorna efter 18 mil på cykeln. Det blir asfaltslöpning vilket jag gillar. Det kommer garanterat inte gå fort men fan vad jag ska kämpa. Just nu när jag tänker på löpning får jag ett leende på läpparna. Då vet jag att målet närmar sig meter för meter.

Jag ska kämpa kämpa hela vägen in till MÅL!!!!

9 dagar kvar. Jag längtar med skräckblandad förtjusning. Det pirrar lite i kroppen. Jag vill att startskottet ska gå samtidigt som jag känner att jag hade behövt träning och förberedelse i några månader till. Men så känner jag alltid innan tävling. Går det att bli riktigt förberedd?

Nu gör jag det bästa av situationen. Jag har en bra, skön känsla i kroppen och knoppen!! Min känsla!! Jag kommer hålla mig borta från större folkmängder nu. Vill inte riskera att bli sjuk. Jag kommer umgås med mina närmsta vänner som peppar mig till max.

På söndag ska jag på massage för att mjuka upp mina muskler och ge kroppen bra energi och blodcirkulation. Jag kommer äta bra mat fram till tävlingen ( okej jag kommer säkert äta massa skit också….typ godis ). Jag kommer ladda med mycket vätska. Det kommer bli lugnare träningspass – för att hålla igång kroppen.

Men framförallt kommer jag ladda mycket mentalt. Positiva tankar och just nu sprider sig en skön, härlig känsla i kroppen!! Det pirrar……………….

Ironman Kalmar är nära nu!!