Vad gör man utan sina sponsorer?
Min triathlonklubb SPIF – Stockholmspolisens IF Triathlon – har många sponsorer som går in i klubben och hjälper till på olika sätt. Det är värt guld för oss. Vi i styrelsen jobbar hårt på att hitta bra sponsorer och samarbeten till klubben.
Ett av företagen – som är vår största huvudsponsor – är företaget Interfleet Technology.
Under flera år och även under den här våren och sommaren har några från klubben kört träningskvällar med de anställda på Interfleet. Tanken har varit att förbereda de anställa för en kommande duathlontävling ( springa-cykla-springa ) som vi i klubben skulle anordna för de anställda. Och igår var det äntligen dags för tävling!!
Så vid 7.30-tiden igår hoppade jag upp på cykeln, mötte upp min klubbkamrat Björn Rosenthal efter vägen och vi begav oss sedan ut mot Lovön där tävlingen skulle hållas. Väl där ute var det full fart. Både med nervösa Interfleetare och arbetande SPIF:are.
Godmorgon!! Tidig morgonstund och jag är redo för att dra iväg med cykeln mot Lovön.
Joel plockar fram grejer
Björn och Anders funderar
Växlingsområdet skulle byggas upp, skyltar skulle upp, flaggor, västar, koner, vätskekontroller med mera. Vi var ett bra gäng SPIF:are som var på plats så allt gick väldigt smärtfritt. Starten skulle gå klockan 9.00 så vi funktionärer började lite smått placera ut oss på våra ställen. Stämningen var på topp nere i växlingsområdet, lite nervöst men med glimten i ögat på de tävlande. Någon hade glömt hjälmen så jag fick låna ut min hjälm.
Jag skulle hålla koll på cykelvändpunkten längst ut på banan. I mitt sällskap hade jag med mig två trevliga grabbar. David Näsvik – som är med i elitlaget och som är en grymt duktig triathlet och Björn Rosenthal som är med i tävlingslaget. Så vi hoppade in i bilen och åkte iväg till vändpunkten. Med oss i bilen fick vi även Thomas Stades kaffetermos – viktiga saker!!
Det började komma in mörka moln på himlen och det såg ut som att regnet skulle göra oss sällskap under dagen. Väl ute på vändpunkten satte vi upp skyltar och koner. Sedan var det bara att invänta de tävlande. Klockan 9:15 fick jag ett sms på telefonen om starten hade gått. Jag, David och Björn började förbereda oss. Jag skulle agerade ”hastighetsskylt” och uppmana de tävlande om att börja sänka farten innan vändpunkten. Björn agerade kon på kon och David fick agera stopskylt. Men först lite kaffe, triathlonsnack och massa skratt innan de tävlande skulle komma.
Nu började de tävlande Interfleetarna dyka upp med en ruskig fart på cykeln. Nästan samtidigt öppnade sig himlen och regnet började ösa ner….och då menar jag verkligen ösa ner. Herregud! Med paraply och ponchos stod vi ute i det härliga vädret och hejade och höll koll på de tävlande. Vi hade lite svårt att hålla oss för skratt där ute på vändpunkten. Och Interfleetarna kämpade så tappert i regnet.
En av de tävlande stannade till och behövde pumpa i luft i sina däck. Han hade med sig sin pump på cykeln och med ett snabbt teamwork där Björn höll i paraplyet och David pumpade däcket så var han snabbt tillbaka på tävlingsbanan igen.
TeamworkEfter att alla kämpade Interfleetare hade passerat blev det dags att bege sig tillbaka till växlingsområdet. Vi plockade med oss koner och skyltar efter vägen. Inne i växlings- och målområdet var det glatt humör – både på funktionärer och Interfleetare, trots att regnet fortsatte ösa ner. Och när alla hade tagit sig i mål startade man upp grillen. Det bjöds på grillat, muffins, kakor, läsk och massa andra godsaker. Och som alltid när det är tävling så blir det en prisutdelning. Diplom och plankett för de tävlande. Härligt kämpat alla tävlande!!!
Efter en lyckad tävling blev det dags att packa ihop alla grejerna igen och nu började även solen att visa sig. Man tackar!! Jag och Björn hoppade upp på cyklarna och började trampa in mot stan. Vi hann inte komma långt innan himlen öppnade sig igen. Det regnade så galet mycket. Vid Alvik var det översvämning på vägen, men vissa bilar bara dundrade rakt in i vattenmassorna, utan en tanke om att man kanske skvätter ner passerande på sidorna.
Vi stannade till och tog skydd under tak en stund i väntan på att regnet skulle avta. Väl hemma var mina kläder så blöta och tunga, cykeln var skitig och jag blev frusen rätt snabbt. Men det var värt!!
Tack för en trevlig dag igår SPIF-gänget och Interfleetarna. Nästa år gör vi om det här
BEATRICE AMUNDSSON