BEATRICE AMUNDSSON

Semester och vilovecka! Väldigt behövligt och väldigt skönt! Har mest legat i soffan och slappat. Funderat lite på vad som gick igenom mitt huvud där på tävlingsdagen i Kalmar i lördags!

Vad tänker man på under ett lopp? Ja man hinner ju fundera på ett och annat faktiskt.

1. Simningen – första kilometern kändes det mest som att jag ville överleva. Trångt, panik, armar och ben överallt. Jag brukar alltid vilja kasta in handduken redan där. Det slår aldrig fel. Jag känner bara att nu skiter jag i det här! Jag vänder tillbaka. Men sen har jag den där inbyggda tjurigheten och fortsätter. Bra där Bea!! Varför ge upp?

2. Cyklingen – man hinner fundera rätt mycket under 18 mil på cykeln. Jag ville så fort som möjligt komma över på Ölandssidan. Jag hade en liten plan att jag skulle sysselsätta mig med att räkna antalet cyklister jag passerade. När jag passerade killar med supersnygga cyklar – som P5:or och liknande kunde jag inte annat än dra på leendet. Struthjälmar och dischjul är också rätt roliga att susa förbi. Hej hej hade jag lust att säga till alla …..och grejerna går bra?

Någonstans där ute på Öland i motvinden tog jag och drog av en liten låt för mig själv. Vilken låt kanske ni undrar nu? Jo det ska jag tala om. Det blev ingen mindre än Carolas fångad av en stormvind. Fråga mig inte varför den dök upp. Men det blev ett bra tidsfördriv en stund – på repeat förstås.

Sen hann jag med X antal svordomar på blåsten också. Sen fick man lätta upp stämningen och heja lite på folket man kände på vägen. Började intala mig själv att ” orka hålla i det här nu ”.

Surnade till rejält när mc-domaren kom upp jämsides och hotade med att diska mig efter min incident då jag höll på att krocka – när en cyklist gick ut framför mig utan att kika och jag fick väja ut och höll på att krocka med en kon och fick ta vänstra sidan av konen för att inte krocka med kon eller cyklist. Cyklade omkring och sa ”fula ord” för mig själv en stund!

Längtade till Kalmarsidan och rondellen där jag visste att det brukar vara mycket folk och bra ös. Jag blev aldrig riktigt uttråkad under cyklingen i lördags. Jag hade sjukt kul på cykeln. Svoooosch sa det när jag susade fram. Vinden gjorde att jag inte nådde den cykeltid jag hade som mål. Men vad tusan! 5:27 får jag och Cervélon vara nöjd med!

3. Löpningen – Redan från första kilometern kände jag att mitt fokus inte fanns där. Inte alls faktiskt. Mentalt var jag helt off. Jag kände på mig att det skulle bli tunga 4,2 mil. Jag ville inte springa. Min löpning har låst sig senaste månaderna. Jag vet inte vad det är. Jag slet som faan där ute. Det var inte roligt någonstans. Kände att jag snart skulle kasta in handduken. Magen krånglade hela tiden. Sprang på toa vid varje kontroll. Mådde illa. Ville bara skita i allt.

Under mina 4,2 mil på löparbanan har jag egentligen ingen om vad jag har tänkt på mer än att jag var less. jäkligt less. Mycket ”fula ord” och kanske inte världens gladaste humör just då! Jag ville bara ta mig i mål!! Det var bara Pannben under hela maran.

På upploppet vet jag att jag bara tänkte – Snart behöver du inte röra på kroppen en ynkaste meter till. Snart, snart, snart!!! Och känslan när man passerar mållinjen efter en Ironmantävling – den är sååå underbar!! Men 4,2 mil löpning i förvirrat tillstånd med magsmärtor och bara pannben, vilja och jäklaranamma!!
Oj oj oj!!

Kort och gott! Jag var glad, jag var arg, jag var sur, jag var nöjd, jag var gnällig, jag var stark! En tävling som innehöll det mesta – en Ironmantävling helt enkelt!

Just nu sitter jag (semesterBea ) på ett tåg någonstans i Sverige och funderar. Har faktiskt jobbat lite idag, trots att jag har semester. Har varit på möte på okänd ort och jag kan säga att det kommer minst sagt bli en spännande höst och framförallt 2014! Projektet har varit i rullning en bra stund och det var äntligen dags för ett ”sista infomöte”. Det blev även lite fotografering i studion.
Heeey!!! What’s going on??? Jo det ska ni snart få veta.
Men ni får vänta lite lite till!!

Foton från Ironman: Johan Rosén och Åsa Ernholm