Imorse var jag uppe tidigt och jag kände mig riktigt morgonpigg. Hej hallå måndag!! Sedvanligt hoppade jag upp på cykeln (gamla Bettan) vid 6.07 och begav mig mot jobbet.
Hann väl cykla 300 meter innan det hördes en jäkla smäll på st:eriksbron. Det lät som värsta bomben. Kikade mig omkring för att se vad det var som lät…… Såg också hur folket jag mötte kollade sig omkring. …….samtidigt som jag kände hur cykeln började guppa. Jag hörde ljudet…..Da dank, Da dunk, Da dunk! Hoppsan!!
Jahapp! Punka på cykeln. Skit!! Det har jag absolut inte tid med på morgonkvisten. Samtidigt som jag kände mig lite chockad efter smällen. Skit också – vad gör jag nu då?
Jag fick ta mig en rask promenad till st:eriksplan och fick helt enkelt ta tunnelbanan till jobbet. Hann precis komma i tid till min första klient.
Jag är så beroende av min cykel! Så nu gäller det att försöka styra upp punkan snarast möjligast. Dagens inplanerade simpass på eftermiddagen får bli en cykelfixartimme istället! Vilken fin start på måndagen!
Men gamla Bettan!! Attans! Hon ska få fin cykelvård på eftermiddagen.
BEATRICE AMUNDSSON