Krånglande mage och gnällpass med Pär K

The Wayback Machine – https://web.archive.org/web/20230203095718/https://beatriceamundsson.com/2013/09/19/kranglande-mage-och-gnallpass-med-par-k/

Igår hade jag planerat in ett löppass med grannen Pär Kristoffersson. Vi har kört några distanspass ihop och det är alltid trevligt med sällskap. Pär är ”lite” snabbare än vad jag är så han brukar få agera hare och jag får jaga. Pär håller på och laddar för Lidingöloppet medan jag mest kör någon form av ”komma-igång-träning just nu.

Det enda problemet jag har nu är min mage. Den hindrar mig från att kunna springa ordentligt. Magen har förstört varenda tävling för mig den här säsongen. Jäkla mage!! Det går bra att göra allt utom att springa. Sjukt irriterande. Så fort jag börjar trycka på lite under löpningen går magen ut i strejk. Värker, blir stor och svullen som en ballong och det känns som att jag måste springa på en toalett på direkten. Mina första 20 km i Kalmar spenderades med att springa på toa vid varje vätskekontroll. I Halmstad tappade jag min ledning pga att magen började krångla och det inte gick att springa längre. Jag får sådana magsmärtor att jag bara viker mig. Det är inte roligt någonstans och det är väldigt irriterande när kroppen i övrigt känns pigg och stark. Det hela började någongång i somras och har bara blivit värre och värre.

Det har därför blivit att jag inte sprungit så mycket den senaste tiden. Jag kände av det i tisdags när jag sprang intervaller och igår när jag och Pär drog iväg dröjde det inte många kilometrar innan magen började krångla. Vi tog det ganska lugnt första 20 minuterna innan vi började gå på med lite högre fart. PANG sa det så var min mage i uppror.

Stackars Pär fick höra mitt gnäll under passet. Men när magen krånglar går det inte att springa. Men jag kämpade på och försökte springa med kontrollerad fart. Men tillslut gick det inte. Efter dryga 16 km hade jag så jäkla ont i magen så jag blev tvungen att börja traska. Jag sa till Pär att han kunde fortsätta springa. Själv fick jag promenera hemåt de sista kilometrarna. Sen hade jag fruktansvärt ont i magen hela kvällen och kunde inte göra mer än att ligga raklång i soffan.

Tack snälla Pär för sällskapet och för att du orkade höra mitt gnäll under passet igår. Jag hoppas magen skärper till sig till våran löparrunda runt söder.

Nu är frågan: Vad ska jag göra åt mig mage? Är det löparmage? Varför kommer det bara när jag springer? Jag har aldrig upplevt något liknande när jag tränar/springer. Har försökt tänka på vad jag äter innan jag ska springa men det känns som att det inte spelar någon roll. Just nu känns det bara fruktansvärt tråkigt att jag inte kan springa. Så fort jag börjar trycka på under löpningen kommer smärtan och det enda jag vill är att springa på en toalett.

Det är också en av anledningarna till att jag inte sprungit eller kommer springa någon löpartävling nu under hösten. Brukar ju köra både Sthlm halvmarathon, Lidingöloppet och Hässelbyloppet. Men just nu vågar jag inte springa någon tävling innan jag fått någon ordning på magen.

Imorse blev det ialla fall ett bra simpass med Tobbe på Eriksdalsbadet. Då fungerade magen helt smärtfritt! Så jag får väl helt enkelt simma lite mera nu…..vilket jag iofs är bra för mig då simning inte är min starka gren. Sen hann jag äta en riktigt fin frukost i lugn och ro. Hur ofta händer det liksom?

I övrigt så är det ett jäkla skitväder idag. Regn, regn, regn!! Det är ett riktigt ”ligga-inne-på-soffan-väder”. Men den som väntar på något gott får vänta till efter kl 19 ikväll. Och sen tror jag bestämt att jag ska stretcha igenom den här stela kroppen under dagen. Känner mig förbaskat stel. Jag vill ju vara mjuk och rörlig.