Ironman 70.3 Mallorca – Vilken varm historia det blev!
När klockan ringde på tävlingsmorgonen i lördags hade jag redan varit vaken en stund. Snacka om tävlingsnerver. Shit vad nervös jag var. Alltid svårt första tävlingen på säsongen. Man har noll koll var man står. Drog på mig heldräkten – jo jo!! Valet föll på den i lördags. Fick i mig en bra frukost innan vi åkte in mot Alcudia. Men väl framme kändes det som att den frullen lämnade kroppen rätt snabbt. En miljon toabesök. Nervösmage skulle man kunna kalla det – DELUXE!!!! Som vanligt när jag ska tävla.
Pumpade i luft i däcken och sen var det liksom dags att dra på sig våtdräkten. Gick ner mot startområdet. Där var det full action. Otroligt mycket folk överallt. Drog mig ner mot simstarten.
Sim
PANG!!!! Klockan 8.00 gick starten för alla tjejer i tävlingen – dryga 600 st varav ca 110 som var anmälda i min age-group 30-34. Simningen var som alltid lite kaos. Hamnade ungefär i mitten av startfältet. Fick ett antal sparkar och slag innan jag hittade in i en bra rytm. Sträckan ut innan vi skulle vända tillbaka kändes lång. Men vips så var 1900 meter klara och jag var uppe ur vattnet på 32:32. Okej för att vara mig måste jag säga. Hade lite problem att få ner våtdräkten och T1 kändes som att det tog en evighet. Fipplade med grejerna innan jag sprang iväg till cykeln.
Cykel
Visste att min ena växel var lite knasig när jag drog iväg. Hade märkt det under veckan när vi cyklade. Kom ialla fall iväg bra på cykeln. Kände mig stark och väldigt nöjd över att simningen äntligen var klar. Nu var det jag och Cervélon. På vägen mot berget cyklade jag förbi en hel hög med tjejer. Det känns ju alltid bra när man kan cykla förbi. Väl framme vid berget kände jag mig fortfarande lika stark. Hade som tur var kört den delen av banan innan, så jag hade lite koll på vad som väntade. Jag vet inte – men jag känner mig som ett jäkla monster när jag dundrar fram på cykeln. Och uppförsbackar är ju lite av min grej. Cervélon gick som en gud…..ända tills det blev dags att köra i serpentinerna nerför. Vid varje inbromsning började mitt bakhjul att slira till. Fick sladd på sladd och fick känslan av att jag hade fått punktering.
Blev tvungen att hoppa av cykeln och kolla till bakhjulet och kolla bromsarna. Såg okej ut. Och inga tecken på punktering heller. Så jag hoppade upp på cykeln igen. Men det var fortfarande likadant. Hoppade av cykeln en gång till och började mixtra med bakhjulet och bromsen. Kände nästan hur alla cyklade förbi mig nerför serpentinerna när jag stod där. Blev riktigt irriterad. Så det blev snigelfart hela vägen ner. Väl nere kom den dåliga asfalten. Men nu var det bara att skita i det och dundra på.
Benen kändes riktigt starka och jag fyllde på med energi. Efter dryga 2:48 hade jag avverkat 90 km och hoppat av cykeln. Nu väntade en stekhet löpning.
Löp
Kände mig stark i kroppen när jag sprang iväg. Men jäklar vad varmt det var. Tre varv på en 7 km slinga väntade. Men det är någonting med min löpning och tävling. Jag får bara upp tankar som att: GÅ GÅ GÅ!!!! Och jag var så jäkla korkad så jag stannade till och gick. Mentalt så får jag någon blockering i knoppen. Jag kan ju springa. Jag vet att jag kan. På träning går det galant. Men så fort jag ska tävlingsspringa så blir det stop, kaos , syntax error i huvudet. Det blev därav tre slitiga varv. Gick på tok för mycket trots att kroppen kändes någorlunda pigg. Sen väntade jag nog mest på att magen skulle börja krångla, vilket den alltid har gjort. Brukar ju ha VM i att springa på toa under tävlingarna. Varenda jäkla tävling har den krånglat. Jag är så van vid att det ska vara så.
Värmen var dock fruktansvärd. Tusan så varmt det var. Det blev två muggar vatten och två muggar sportdryck på varje vätskekontroll. Tryckte även i mig gel och hällde vatten över mig. Löpningen blev långt ifrån vad jag hade hoppats på. Är inte nöjd med den för fem öre.
Men gjort är gjort och går inte att göra om. Efter 21,1 km tokhet löpning tog jag mig i mål på 5:28. Som alltid är det en fantastisk fin känsla att passera mållinjen. Tog mig in bakom målområdet och gjorde som alla andra – hoppade i havet. Ahhhhh vad gött att kyla ner kroppen. Sen la jag mig raklång på en solstol och bara chillade.
Nu vet jag vad jag behöver jobba på. Löpningen och framförallt det mentala. Fasiken – jag vet ju att jag kan springa!! Jag kan, jag kan, jag kan!!!! Ska bara jobba bort den där tävlingslåsningen som har hakat upp sig i min lilla knopp!!
I övrigt så kändes kroppen bra under loppet och heldräkten var ett bra val. Jäklar vad gött det var att inte ha något som tryckte åt i midjan. Körde med High5 hela tävlingen. Också ett riktigt bra val. Tror aldrig jag har kört en tävling utan att magen eller kroppen inte krånglade. Bara det är ju värt en stor applåd!!!! Och inte en ynkaste litet toabesök blev det. Magen var glad och jag var faktiskt glad på tävlingsbanan!! Det var riktigt roligt att tävla och jag ser fram mot nästa race!
Det var en riktigt trevlig tävling. Tror garanterat att jag kommer köra den nästa år igen!
Här kommer mina + och – av lördagens tävling
PLUS MINUS
Min simning går framåt Cykeln krånglade – växel + bakhjul
Är stark på cykeln Hade behövt trycka i mig mer gel
Kroppen var hel och skadefri Det var väldigt varmt
Inget krångel med magen Jag måste lära mig att springa
Körde bara med gel från High5 Jag måste jobba mer mentalt
Inga toabesök på hela tävlingen Jag måste jobba mer mentalt
Jag var glad på tävlingsbanan ( händer inte alltid )
Heldräkten var riktigt skön Jag måste jobba mer mentalt
Det gick ju bra att tävla med träningshjulen också – snabbaste cykeltiden av alla svenska tjejerna och runt 20:e tid totalt av alla tjejer på cyklingen. Fantastiskt att kroppen fungerade problemfritt!! Nu är det bara att ösa på!
Jäklar vad sköj det var att tävla! Nu är det bara att ladda om för nästa tävling. Får bjuda på några bilder från veckan på Mallis!! Dit kommer jag garanterat att återvända!
Den här stannar kvar där uppe när jag ska växla. Måste trycka ner den med fingrarna för att den ska växla. Väldigt dumt faktiskt!
Jessica och jag innan start!
Det blev en väldigt smarrig glass efter målgången. Behövde kyla ner mig!
BEATRICE AMUNDSSON