Vid 8-tiden imorse tog jag och Alex och drog iväg på cyklarna mot Lovön där SCT Duathlon skulle hållas. Jag hade bestämt mig för att inte vara med och tävla idag utan bara vara åskådare. Och dagen till ära så hade jag bestämt mig för att rasta min TREK -racern. Det var något kyligt ute när vi cyklade iväg. Efter en liten stund kunde jag konstatera att växlarna inte fungerade som dom skulle. Shit också. Men det var bara att gilla läget.
Väl ute ute på Lovön kunde vi konstatera att vi precis missade precis starten av tävlingen. Men det dröjde inte länge innan de snabbaste killarna kom in för växling efter 5 km löpning. Det var ruskigt bra fart på grabbarna. Sen kom det tävlande på löpande band och det var många bekanta ansikten som var med. Eftersom det fortfarande var tidig morgon var det lite smått kyligt när man stod på sidan om.
Efter 20 km på cykeln var det dags för växling igen och nu hade George Bjälkemo skaffat sig en bra ledning när han sprang iväg på sina sista 2,5 km för att sedan springa in över mållinjen som segrare! Det var en ruskigt bra fart på han idag.
Efter tävlingen var jag lite smått nerkyld. Kände att det var dags att få upp värmen!! Alex och jag drog iväg bort mot Färingsö för ett cykelpass. Vi cyklade på en bit sedan började min cykel krångla. Växlarna hoppade och kedjan hoppade av. Efter lite cykelmek kände vi att det var dags för ett litet fikabrejk. Solen började gassa på rätt bra nu och det var riktigt gött att softa i solen en stund. När vi satt där och njöt i solen kom en SPIF-tröja susandes förbi. Det var min klubbkamrat Pär Kristoffersson som var ute och tränade.
Vi bestämde oss för att cykla ett pass tillsammans. Både Alex och Pär är grymt duktiga triathleter och båda var på Hawaii och körde VM i höstas. Jag anade att det skulle komma att bli en bra fart på cykeln. Alex ville köra ett tempopass medan jag och Pär skulle köra lite lugnare. Grabbarna la upp rutten som vi skulle cykla. Det blir bra tänkte jag och tänkte att det blir ett bra pass att hänga med på
Jo men tjena!!! Vips sa det så var Alex och Pär en bra bit före mig. Jag hade inte en suck. Och mitt lokalsinne är ju som sagt inte det bästa och jag körde därför min egna lilla runda. Jag hade ingen aning om var dom var. Jag stannade upp på två ställen där jag trodde som skulle passera. På den första blev det nitlott. På det andra stoppet blev det högvinst…..men killarna bara svischade förbi mig och såg inte ens mig. Det var fullt fokus.
Jahapp….då blev det till att hoppa upp på cykeln och börja jaga ikapp. Jag var helt säker på att dom hade sett mig och stannat en bit fram. No no no!!! Jag cyklade på men inte en endaste liten skymt av Alex och Pär…..förrän jag kom till Drottningholm.
Väl hemma kan jag konstatera att benen har haft en fin mjölksyra hela dagen. Oj oj vad sega benen har varit. Nu får TREK vila från landsvägen ett tag. Han behöver in på service så att växlarna och kedjan fungerar som det ska. Imorgon blir det Cervélon som får göra mig sällskap.
BEATRICE AMUNDSSON