BEATRICE AMUNDSSON

Igårmorse var det dags att bege sig till Nordea för att hålla en föreläsning. Fick helt enkelt byta ut träningskläderna mot lite mer passande kläder. Ta seden dit man kommer helt enkelt. Kände knappt igen mig själv i spegeln denna måndagsmorgon. Det hör inte till vanligheterna att kavajen och mascaran åker på.

Väl på Nordea mötte Nina upp mig och jag fick en liten guidad tur inne på kontoret. Kl 9.00 var det dags för mig att köra igång min frukostföreläsning för de anställda. Det gick riktigt bra ( tycker jag själv ) och vips så hade en timme passerat. Är det något jag verkligen gillar så är det att stå och prata om något som jag brinner för.

Efter föreläsning hade vi lite eftersnack och jag får tacka Nordeapersonalen som kom och lyssnade på mig. Fantastiskt bra start på dagen och veckan.

Sen var det dags att svida om till arbetskläderna igen. Lunchspinning på schemat och vips så glömde jag bort att jag hade mascara på mig. Eftersom jag svettas en hel del när jag rör på mig så såg jag väl ut som ett monster när jag satt där framme och höll låda i 55 minuter. Men det bjuder jag på 🙂 Inte lätt att komma ihåg allting jämt.

Gårdagens egna träningspass bestod av 90 minuter bikramyoga. Nu har jag slarvat med det igen och inte kört det på ett tag. Anade att det skulle bli jobbigt. Och mycket riktigt. Jäklar vad varmt det var och herregud vad stel jag kände mig. Det blev tuffa 90 minuter i den nästan 45 gradiga värmen. Men det var bara att härda ut. Tänkte att det kan vara bra för kroppen att få härdas lite i värmen inför Mallistävlingen. Löpningen där nere kommer nog inte bli någon lek.

Efter 90 minuter stretchande, rörlighetsträning och andning genom näsan var jag helt slut. Då får man belöningen. En kall handduk som doftar ljuvligt. Tänk att man kan bli så glad över att få en kall liten handduk. Men den är såååååå underbar. Kall och svalkande och vips så har man glömt bort att man har kämpat och slitigt hårt i värmen. Fick sätta mig ner flertalet gånger. Det var så varmt och tungt.

Jag gillar bikramyogan och kör den som ett komplement i min träning. Att få stretcha ut kroppen i värmen, att jobba med andningen och att bara få egen tid är riktigt härligt.

Igår kom nr 3 av PT Kvinna ut i brevlådorna. KUL!!!! Min grymma klient Cecilia pryder omslaget detta nummer. Nästa vecka kommer den ut i handeln! SPRING Å KÖP!!!!!

Watch out!

Varning!! 

Blir du omkörd när du är ute och cyklar och ser den här bakdelen ska du få slita hårt för att hänga på! 

Skämt åsido! Hur är det med formen egentligen? Fram till förra helgen kändes det jäkligt bra. Framförallt på löpsidan. Sen kom penicillinkuren och vips så kändes all träning som bortblåst. Det blev en rätt lugn träningsvecka förra veckan. Och de pass jag genomförde kändes otroligt tunga. Hjärtat rusade i 200 på ett kick. Nu har jag tre dagar kvar med penicillinet. Kroppen mår bättre och jag har börjat gå på med lite mer träning. Men jäklar vad trött man blir av att ha en infektion i kroppen. Har helst bara velat sova hela tiden. Sömntuta! Soffan har varit välbesökt. Sen mår ju magen inte bra av att äta penicillin. Får ju springa på toa hela tiden, vilket gör att kroppen känns tom på energi hela tiden. Inte bra!

Men eftersom sommarvädret har intagit Stockholm och helgen bjöd på ett grymt väder vill man ju inte ligga hemma på sofflocket. Det har bjudits på perfekta träningsförhållanden. Sol, värmen och knappt några vindar. Men rätt så lugna pass för min del.

Dessa dagar vill jag helst bara sitta på cykeln och köra cykelpass. Och både lördagen och söndagen hade bland annat cykel på schemat. Lördagen bjöd på ett distanspass ut mot cykelmeckat Ekerö. Jisses vad mycket cyklister det var ute. Kände mig rätt safe ifall att jag skulle få cykelproblem. Men tänka sig! Det blev ett PUNKAFRITT träningspass. Dock kändes det otroligt tungt att cykla….det kändes som att jag fick slita rejält även i nedförsbackarna. Bakhjulet kändes inte helt OK.

Igår mötte jag upp Jessica för ett cykelpass och en ”Mallisträff”. Vi laddar både två med att äta penicillin/antibiotika inför Mallisresan. Samtidigt fick hennes kille – Emil ( grym cyklist ) kika lite på mitt bakhjul som inte varit riktigt hundra.

Sen drog vi iväg ut mot Färingsö. Vilken dag! Vilket väder! Och hundra miljoners cyklister ute efter vägen. Men vem vill inte cykla i +20 grader och solsken. Ute på Färingsö pågick även cykeltävlingen Carrera Vårklassiker. Jag och Jessica vek av mot Äppelfabriken för ett fikastop och lite av ett upptaktsmöte och tävlingssnack inför vår resa. Det gäller att börja tagga till nu! 12 dagar till tävling!

Barbent vid 9-snåret i april. LYX!!

Emil fick skruva lite på cykeln.

Wrooom! Jessica på cykeln.

Efter ett bra fikastop och ett riktigt fint cykelpass blev det ett tyngre löppass när jag kom hem. Förra veckans fina löpform kändes som bortblåst. Varje steg var jobbigt. Ville lägga ner från steg ett! Jäklar vad det kan vända snabbt. Hade ingen löpglädje alls igår. Det var bara tungt och tråkigt att springa. Ja ja! Så är det väl ibland.

Nu är det nya tag som gäller! Det är bara att se framåt. Tänka positivt – även om det inte alltid är så lätt. Framförallt när det inte går som man vill och kroppen känns allt annat än samarbetsvillig. Jag får hoppas att det beror på penicillinet och att kroppen blir starkare när kuren är slut.

Och idag startar jag upp veckan med att hålla en frukostföreläsning på Nordea. Det ser jag fram emot! Får väl helt enkelt sätta på mig något annat än träningskläder så här i början på veckan….ialla fall i några timmar. Sen är det träningskläderna och jobb på gymmet och utomhus som gäller. Det ser ut att bli +20 grader idag också! Underbart!!

Hepp hepp!!

I torsdags var jag inbjuden på pressfrukost för Svensk Kombucha på Yogayama på Östermalm.

Det bjöds på en riktigt smarrig frukost innan det hela drog igång.

Efter en smarrig frukost pratade Anna Ottosson om dom hetaste mat- och hälsotrenderna från från Los Angeles. Det visade att mat och hälsa aldrig varit större än vad det är idag. I USA är det bönderna som är de nya ”stjärnorna”. Allt fler unga människor sadlar om till bönder för att odla sina egna råvaror. Och allt fler restauranger tar in ”bönderna” i sina menyer i form av fakta om dessa osv. Det är lokalt odlat som ligger på topplistan. ”Grönhydrater” blir allt mer populärt i maten. Grönhydrater som blomkolsris, broccolimos, zuccinipasta med mera. Och något som verkligen är trendigt just nu är Kombucha!

Vad är då Kombucha?

Kombucha är en rawfooddryck. Svensk Kombucha produceras i Sverige av mikrobryggeriet Svensk Kombucha i Stockholm. Kombucha, som under en lång tid lovordats i USA får därmed en allt större plats i Sverige då intresset för rawfood tagit ordentlig fart.

Kombucha är kort och gott ett te som genom en jäsningsprocess fyllts med vitaminer, nyttiga bakterier och antioxidanter. Det består av en levande bakteriekultur som kan vara lugnande för magen och matsmältningen.

Svensk Kombucha finns i varianterna Hallon/Citron, Persika/Granatäpple, Äpple/Ingefära samt Naturell. Kombucha är opastöriserad och är därför en kylvara, men kan förvaras tillfälligt i rumstemperatur i upp till en vecka. Rekommenderat pris i handeln är cirka 25–29 kronor per flaska.

Raketen är hemma igen! Äntligen! Han har varit saknad. Två nätter på CykelCity på söder för en riktigt serviceomgång var verkligen välbehövligt. Det verkade som att det varit något knas mot bakbromsen.

Då min penicillinkur har börjat verka rejält och jag mår bättre har jag fått OK att börja träna lite lugnt imorgon. Cykel och sim på schemat. Luuuugnt som min tränare alltid skriver när det ska vara just luuuuugnt!! Ja ja!! Tänkte dra ut på ett cykelpass med ett inplanerat kafferep ute hos några vänner utanför stan…..som även har jour när jag är ute. Jour för att komma och plocka upp mig om cykeln börjar krångla igen. Nu gäller det liksom att ligga steget före hela tiden. Hur som haver ser jag fram mot både att få simma, cykla och att få hänga med polarna imorgon.

Men vad jobbigt det är att inte kunna träna när man vill. Får ju tusan spring i benen. Och framförallt när det bara är två veckor kvar till Ironman 70.3 Mallorca. Det ska bli riktigt najs att dra iväg till solen och värmen. Okej Stockholm är ju helt fantastiskt just nu. Hela stan skiner upp och det är verkligen en grym stad att bo i så här års. Men det är alltid något speciellt att dra iväg. Den 6 maj hoppar jag och Jessica på planet mot Mallis! Wooohooo!! Vi laddar båda två just nu med att äta penicilin. Verkligen en jätte bra uppladdning…….verkligen!

Sitter just nu på ett tåg på väg mot Stockholm efter en liten trip till metropolen Gävle under eftermiddagen. Har varit på ett riktigt bra möte. Kommer från och med nu vara projektledare för ett jäkligt roligt projekt. Det kommer innebära en hel del jobb framför datorn för min del. Men jäklar vad bra det kommer bli! Nya utmaningar! Aj lajk it!!

Annars så är det lite andra roliga grejer på gång. Men det tar vi imorgon!! I övrigt så mår man förjäkligt bra av att få hänga med sina bästa polare.

jo

Började ana oråd häromnatten när jag vaknade upp kallsvettig och varm. Kände mig inte helt okej. Hade ont i en tand. Aj aj! Det kändes nästan som att jag hade påssjukan. Min högra kind kändes snarare som två och stor som en ballong. Det var som tur var bara en känsla när jag tittade mig själv i spegeln. Men kände mig rätt hängig och trött i kroppen.

Tänkte att det går väl snabbt över. Men icke. Igår fanns det ingen återvändo. Fick snällt traska till tandläkaren med min onda tand. Det resulterade i att jag tydligen hade en kraftig infektion i tanden. Men vad tusan!! Precis vad jag inte behövde just nu så här 2 veckor innan tävling. Det kom lite olägligt just nu!  7 dagars penicillinkur och lugna dagar fram till helgen sa tandläkaren. Ja ja!!!

Kände mig rätt mosig efter att jag fått en dunderbedövning och hade en skön febertopp igårkväll. Och när bedövningen släppte kan jag lova att det inte var någon härlig känsla. Det kändes snarare som att någon stod och slog med en hammare på kinden. Men nu är penicillinkuren igång och det är bara att hoppas att kroppen inte bryts ner för mycket av det.

Igår jobbade jag utomhus. Norr mälarstrand och stadion fick agera arbetsplatser. Det märks tydligt att våren är här nu. Oj vad många som var ute och morgonjoggade och körde powerwalk runt Kungsholmen. På stadion däremot var det lugna gatan. Lyx som alltid att vara där och jobba på dagarna. Jag körde ett kort styrkepass i gymmet innan jag skulle köra lunchklass. Och mitt planerade brickpass under eftermiddagen slutade i soffan istället för på cykeln och i löparskorna. Men men. Nu är det bara att gilla läget och försöka att ta det lugnt fram till helgen. Jätte skoj…….NOT!!!!

Snacka om fin arbetsvy!

Efter några fantastiskt fina dagar ( läs skitdagar ) med cykelmisär så tror jag att kroppen behövde få springa av sig ordentligt. Och vips så händer det. Jag lyckas springa fort! 5 km på 19 minuter och 58 sekunder. Hepp hepp!!

Kan inte direkt säga att det var någon njutning dessa 5 km. Nej det var snarare blod, svett och tårar. Aj aj aj!!! Men det var värt varenda svordom under dessa 19:58.

Jag sa till benen att springa fort som tusan igår. Och tänk!! Dom lyssnade.

Jag har ju inte direkt någon löparkropp. Det känns som att överkroppen mer ser ut som att jag tävlar i bodyfitness ( mina vänner kallar mig för biffen ). Jag har inte heller några dunlätta ben som flyger fram. Snarare tvärtom. Stora tunga cykellår som helst vill sitta på en cykel och trampa. Men uppenbarligen så går det rätt bra att springa bra med den här kroppen. Och vilken start på veckan. Hepp hepp!

Bea -även kallad biffen

Nu är det ju inte 5 km som är min distans. Jag ska ju försöka springa snabbt på 21 km denna säsongen. Det är några kilometer längre. Men det är ju alltid kul att få bra tider.

Och det gäller ju att ta hand om kroppen som får kämpa och slita och stå ut med mycket skit under veckorna. Så idag var det dags för ben/sätesbehandling hos min kollega Deivid. Men satan i gatan. Den smärtan när armbågen trycks ner på dessa onda punkter på röven och starka nypor trycker till musklerna ordentligt på benen. Jag ville bara skrika rakt ut. ANDAS – hör jag Deivid säga. Phuuuuuu – glömmer helt bort den lilla detaljen när jag får mina behandlingar.

Och som alltid efter en timmes smärta går jag därifrån med ett par byxor som känns lite större än när jag gick dit. Gissa om det släpper mycket skit och slagg i musklerna. Sen kändes det nästan som att jag traskade hem lite smått berusad från gymmet. Det var lite rajtan tajtan över promenaden hem. Ett steg fram och två steg tillbaka. Foxtrot och bugg i ett liksom. Nej så illa var det kanske inte men jag kände mig helt borta. Det är mycket som händer i kroppen. Nu har jag pimplat massa vatten och tagit igen mig en stund. Blir nästan alltid illamående efter en sån här genomkörare.

Och idag hade vi finbesök på jobbet. Lilla gubben alias Raketen fick följa med mig på jobbet en stund idag. Istället för att vara hemma och köra ”VASC” ( vård av sjuk cykel ) fick han följa med mig på gymmet innan han skulle lämnas vidare för service. Var och lämnade in Cervélon på CykelCity i eftermiddags. Jag hoppas att det bli någon ordning på cykeln nu. Jag vill cykla, cykla, cykla. Får hålla till godo med linjecykeln på morgondagens pass istället.

I övrigt så kan jag bara säga att morgonstund har guld i mun. Vilka fantastiska morgontimmar det är ute nu innan Stockholm har vaknat upp. Cykelturen till Eriksdalsbadet på morgonen kan vara det mest rogivande i mannaminne. Lugnt och stilla, knappt någon trafik och solen som är på väg upp över stan. Fantastiskt. Det enda skulle väl vara att Pär K försöker spurta ifrån mig med cykeln över Västerbron och ut med årstaviken……eller så är det tvärtom?!

Idag cyklar vi lugnt säger vi alltid. Det går jätte bra…..Fleminggatan bort. Sen kommer man fram till Eriksdalsbadet och är helt dyblöt i svett, men rejält uppvärmd för att hoppa i bassängen vid 6.30.

Hepp Hepp 🙂

// Bea Biff 19:58

Snacka om finbesök på gymmet idag.

Nu har jag bitit ihop så många gånger senaste veckorna. Så just nu bryter jag fan ihop snart!

Efter en massa fixande med mitt krånglande bakhjul lyckades jag ändå inte få någon ordning på det. Så till dagens cykelpass åkte ett annat bakhjul på. Ett bakhjul som aldrig har krånglat. Hoppade upp på Cervélon och drog iväg. Hade planen att cykla själv idag. Brukar vara rätt gött ibland faktiskt. Ett fantastiskt väder ute gjorde att humöret var på topp. Och cykeln gick som en gud……i 52 km. Sen började ett välbekant ljud att ge sig till känna. Da dunk, da dunk, da dunk. Näääääj!!!! Punka. Nej nej nej!!!!! Det är inte sant! Det verkade som en pyspunka.

Började redan här fundera på vilka av mina vänner med bil som var hemma i stan under påskhelgen, och som jag kunde ringa ifall det började krångla ordentligt. Ifall det skulle behövas bilhämtning. Det hände ju både en och två gånger förra året 🙂

Fram med en patron och fyllde upp slangen. Sedan kunde jag cykla vidare…..i typ 18 km. Sen var det tomt på luft igen. Började kolla vad som kunde vara fel. Och lat som jag var orkade jag inte byta slang….hade ändå med mig tre extraslangar idag. Det brukar ju behövas ett gäng när jag är ute och cyklar uppenbarligen. Det fick bli en patron till som fick fylla upp slangen.

Nu blev det lite av en överlevnadskamp att ta sig hem. Jag trampade och trampade och trampade. Jag ville bara hem. Cykelglädjen var som bortblåst. Kände hur humöret började tryta ordentligt. GladBea blev SurBea! Precis när jag hade passerat Alvik hände det som inte fick hända……da dunk, da dunk, da dunk. Helt otroligt. Med typ 3 km kvar hem och inga patroner kvar så fick pumpen åka fram. Så där stod jag vid kanten och pumpade för brinnande livet. Jag ville bara hem just då!

Nu tänker jag inte cykla en ynkaste liten meter till på cykeln. Nu får det vara nog! Nu åker den in på service. Det är ju uppenbarligen något som inte är som det ska. Och för en ohändig cykelfixare som mig så är det bäst att låta proffsen titta på den.

Mentalt känner jag att det här är riktigt jobbigt. Jag är ju livrädd varje gång jag ska dra iväg på cykeln nu. Inte bra med tre veckor kvar till tävling. Har verkligen kollat och allt har sett bra ut med slang, fälg och nya däck. Det verkar inte som att det är meningen att jag ska cykla. Funderade ett tag idag på att lägga ner skiten och börja spela pingis istället. Sälja cyklar och allt.

Nej nu får det bli löpning och simning istället tills cykeln är fixad. Får väl köra med räjsern om jag ska ut på något pass om det tar tid att få cykeln fixad. Imorgon tänkte jag starta upp med att springa och då tänkte jag springa fort som tusan! 🙂 Ett ordentligt fartpass står på agendan.

Så i eftermiddags behövde dessa cykelben få igång bra cirkulation och mjukas upp ordentligt. Kan säga att det var välbehövligt. Ett ont måste ibland. Framförallt utsidan av låren. Aj aj aj!! Tror det släppte en hel del efter ett bra pass på Foam Rollern. Nu är det viloläge i soffan som gäller. Ljuvligt! Ska försöka komma i säng tidigt.

Imorgon är det det ny vecka – nya tag!

Bit ihop!!!

Foto: Luca Mara
Fitness Magazine 2013
Fantastisk härligt att få sträcka på kroppen ibland.

Foto: Luca Mara
Fitness Magazine 2013
Aj aj aj!!! Ont, ont ont. Men väldigt välbehövligt.

16 ljuvliga grader vid lunchtid.

Det kändes som en fin sommardag

OGILLAS!!!!!