BEATRICE AMUNDSSON

En vecka går alldeles för fort. Speciellt när man är ledig. Då var det dags att återgå till jobbet och alla rutiner igen.

Men jag hade några riktigt suveräna dagar i min gamla hemstad Göteborg. Hann med att träffa ett gäng polare från förr, från den gamla goda tiden. Han även med att besöka mina gamla arbetsplats under 6 år. Ett av Göteborgs mest kända ställen. Dock satt jag inne på ett kontor och vände papper och höll på med siffror hela dagarna……så tyvärr var jag inte kanin. För dom som inte vet så har jag ju faktiskt en magisterexamen i ekonomi. Sen kom jag på andra tankar eller rättare sagt gamla tankar om att börja jobba med träning. 

Hängde även med Oscar Olsson ut till Råda triathlon i måndags. Vilken trevlig tillställning. Otroligt många som ville vara med och köra triathlon denna soliga kväll. Sprang även på två riktigt starka triathleter som jag brukar tävla mot. Jenny Nilsson som tog SM-brons i Jönköping under helgen och Ulrika Eriksson ( som tyvärr inte var med och tävlade ). Kul att hänga utanför tävlingsbanan.

Själv hann jag med ett löppass mellan broarna på tisdagsmorgonen innan jag tutade vidare mot Stockholm. Hann med ett kafferep med min coach Andreas på vägen. Han analyserade, spånade och funderade.

Jenny och Ulrika

Kafferep med Andreas

Igår skulle jag åka och lämna bilen i Gävle hos min morbror. Drog med mig min träningspolare Tobbe. Planen var sedan att vi skulle cykla tillbaka hem till Stockholm – i lugn och fin fart. Varken jag eller Tobbe ska köra någon Ironmantävling kommande veckor, så vi hade ingen riktig träningspress. Skönt!

Det började kanon. Strålande sol och motvind hela tiden. Vi fick slita på rätt bra. Till en början låg vi och drog ca 10 km var. Sedan kortade vi ner och drog 5 km var. Den där motvinden blev bara värre och värre. Men vilka fina vägar vi cyklade på. Lite trafik och riktigt bra cykelvägar. I Björklinge blev det påfyllning av energi och vätska. Vad passar väl bättre än en mjukglass, cola, kaffe och colanappar?! Svårslaget.

Lagomt mätta och belåtna trampade vi vidare. Vi började skymta domkyrkan i Uppsala. Vi började även ana oråd då det blev alldeles kolsvart rakt framför oss. Blixtar och dunder!!! Vips så öppnade sig hela himlen. Oj oj oj vad det blixtrade. Vinden tilltog och det var svårt att hålla cykeln upprätt. Det yrde löv och blåste grejer till höger och vänster. Sedan kom ösregnet. Åhhh herregud vad det började regna. Vår enda plan var att söka skydd. Så vi tog oss mot centralen. Åskan och blixten fortsatte. Kan erkänna att jag kände mig lite skraj! Gillar inte när det ska åska och blixtra. Vädret ville inte avta. Jag och Tobbe bestämde oss för att ta pendeln hem.

Så vi tog våra cyklar och hoppade på pendeln till Stockholm. Och tur var nog det. Ovädret höll i sig en lång bit på vägen mot Stockholm. Men där satt vi. Dyblöta, frusna och med våra cyklar. Men vi hade skoj så länge det varade. Tack för bra draghjälp Tobbe.

Dagens utsikt var 5.e kilometer. Tobbes lilla rumpa! 

Tobbe och jag innan vi skulle dra iväg på cyklarna.

Finlunch! 

Nu har första arbetsdagen precis avslutats. Torsdag innebär löpklass med Sats/Urban Tribes kl 18.00. Jag utgår med mitt gäng från Sats Fridhemsplan. Vi sprang ner till Kristinebergs IP och mötte upp övriga anläggningar. Härligt att träffa löparkungen ”Gylle” igen. Längesen. Man kan inte annat än bli på bra humör när man hänger med han. Och grymme Göran var med som coach. Senast vi sågs var precis innan starten i Jönköping i lördags.

Dagens Run Tough bestod av 5 x 600 meter + 4 x 300 meter med 75 sekunders vila mellan varje intervall. Underbar stämning och bra spring i benen idag. Min grupp var riktigt starka i värmen ikväll Härligt att se! Och det var ju riktigt roligt att springa! Löpning – det är fina grejer det!

Hej och hå kötta på!!!

Tack för idag! Imorgon är det fredag och den ska inledas med morgonsim i öppet vatten. Jo jag tackar!!!

Hepp hepp

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Lördagens tävling var inte min dag! Vi kan kalla det en riktig jävla skitdag! Vätter Challenge 2014 – SM på medeldistans i triathlon! 1,9 km sim, 90 km cykel och 21 km löpning.

Sov riktigt gott under natten, även om jag hade behövt sova några timmar till kändes det som när klockan ringde. Fick i mig en bra frukost och begav mig ner mot växlingsområdet. Checkade in cykeln och fixade i ordning grejerna till växlingarna. Snackade med tjejerna som tävlar i min grupp. Vi kom in på vattentempen i vattnet. Jag kände mig inte det minsta orolig för om vi skulle få köra med våtdräkt eller inte. Tempen i vattnet hade under de senaste dagar inte överskrivit 22 grader. Så jag var väldigt lugn och tog med mig våtdräkten och tänkte gå ner mot starten.

Vid klockan 8 skulle dom kolla vattentempen för dagen. NEJ NEJ NEJ!!!! Jag sjönk genom jorden när speakern berättade att vattentempen låg på 22,5 grad. Det innebar alltså att vi i tävlingsklassen inte fick använda våtdräkt under simningen. Och där stod jag i toakön med våtdräkten i handen och var redo att dra på mig den. Nej jag fick snällt gå in i växlingsområdet igen och packa ner våtdräkten. Min nya fina våtdräkt som skulle få göra sin tävlingspremiär.

Ja ja. Nu var det  bara att gilla läget. Men just då var det inget roligt läge. Tog mig ner till starten nere vid vattnet. Vi i tävlingsklassen fick alltså inte använda våtdräkt medans de tävlande i motionsklassen och age-groupklasserna fick använda det. Jag hade kunnat göra vad som helst för att få simma med våtdräkt just där och då. Simningen är ju inte min starkaste gren och att simma utan våtdräkt innebar alltså att det skulle bli ännu tuffare.

Några minuter innan start var jag så jäkla nervös och undrade återigen varför jag utsätter mig för det här. Jag ville bara springa därifrån. Ställa mig i solen med  en kaffe och vara åskådare. Men sedan kom den där tävlingsdjävulen fram och knackade mig på axeln och sa åt mig att nu var det bara att tagga till!. Och vips så ropade speakern ut att vi i tävlingsklassen skulle bege oss ut på bryggan och hoppa i vattnet.

Och simningen blev tuff. Fy tusan vad jag fick slita. Dessa 1,9 km kändes som en evighet. Det enda jag såg runtomkring mig i vattnet var tävlanden med våtdräkt. Hittade aldrig något bra vattenläge och jag fick kämpa hårt. Det enda som var positivt med att simma utan våtdräkten var att man slapp proceduren med att slita av sig den när man kom upp ut vattnet. Men T1 gick långsamt. Tappade grejer och fipplade en massa. Men sen var jag äntligen iväg på cykeln.

Min starkaste gren är ju helt klart cyklingen. Och vilken cykelbana bjöd på. Helt i min smak. Sega uppförsbackar och sköna raksträckor,  kryddat med några riktigt fina nedförsbackar och så klart några knixiga partier inne i stan. Banan skulle cyklas fyra varv. Underbart!! Nu var det bara att köra på. Benen kändes starka. Jag kände mig stark. Fyllde på med energi och vätska. Värmen var påtaglig. På cykeln är det extra farligt eftersom man oftast inte känner att man svettas så mycket. Och jäklar vad man bli snorig när man sitter på cykeln – alltid! Man snyter ut och sen är man ju så fräsch och torkar snoret på kläderna. Mysigt värre. På varv nummer tre kände jag plötsligt att magen började värka och göra ont. Det krampade till ordentligt. Men jag fortsatte köra på. Försökte sträcka på mig upp några gånger. Men magen värkte.

Efter fyra varv på cykelbanan väntade löpningen. Även här väntade fyra varv på en bana. Inne vid växlingsområdet stod brorsans fru och hejade. Hann ropa att jag hade sån jäkla kramp innan jag försökte mig på några löpsteg. Men det gick inte. Kramperna i magen ville inte försvinna. Började må illa. Tog mig runt ett varv. Stannade flertalet gånger. Försökte sträcka på mig, tryckte med händerna på magen. kröp ihop. Aj aj aj!!

Någonstans ute på banan började jag fråga efter en toalett. Var så fokuserad att jag skulle till närmsta toalett att jag missade att vika av och sprang fel. Hörde hur några grabbar bakom mig började ropa på mig. Man kan säga att jag inte riktigt var med i matchen just då. Och magen den krampade vidare. Mådde skit. Det slutade med att jag under varv nummer två spydde. Det fanns inte en chans att hålla igen. Kände där och då att det inte skulle bli någon målgång för mig. Traskade till närmsta funktionär och sa att jag ville bryta.

Ett tufft och väldigt jobbigt beslut. Men jag hade aldrig tagit mig i mål i lördags. Okej om jag kanske hade promenerat mig i mål. Men det är inte vad jag vill. Och hade jag fortsatt hade kroppen garanterat tagit mer stryk och hade behövt ännu längre återhämtning. Det var inte värt det. Jag har bara en kropp och jag vill gärna att den ska hålla ett tag till. Magen fortsatte att krampa och jag traskade med lugna steg och med tårar i ögonen bort mot sekretariatet för att meddela att jag brutit.

Den lilla promenaden jag gjorde då var väldigt känslosam. Under tävling så är man väldigt känslig alltså. Så mycket känslor som kommer och går. Det gick inte att hålla inne tårarna och jag kände mig så jäkla ynklig.  Och att bryta en tävling är aldrig roligt. Kände mig så jäkla värdelös när jag tog av mig nummerlappen och DNF:ade.

Och precis när jag hade DNF:at vid sekretariatet såg jag en kille som satt och blev omplåstrad. Ser till min stora förvåning är det är min granne, träningskompis och tillika riktigt grymme Pär Kristoffersson som sitter och blir omplåstrad. Han hade vurpat rejält på cykeln och såg riktigt mörbultad ut. Så där satt vi nu i tältet och såg helt tomma ut i blicken båda två.

Jag mötte sedan upp min kära hejarklack och fick prata av mig lite. Hejade på mina konkurrenter på banan. Starka tjejer!!! Blev så avis när jag såg dom gå i mål!

Magen? Ja den fortsatte att krampa och göra ont. Dumma mage! Jag är så trött på att den skall krångla. Nu har den ju i och för sig skött sig väldigt bra under den här säsongen…….fram tills i lördags. Jag vet att min mage är väldigt känslig. Man varför skulle den krångla just i lördags? Har några aningar om varför det blev som det blev.

Ja ja. Inte mycket att göra åt nu. Gjort är gjort. Nu är det dags att ta nya tag. Blicka framåt! Nästa tävling är om dryga två veckor. Då är det swimrun på agendan. Ångaloppet tillsammans med Björn Rosenthal står på agendan. Men först har jag några dagars ledighet som kommer spenderas på västkusten.

Bröllopsfest i lördags och nu blir det häng med goa gubbar – ”polarna från förr” – i Göteborg några dagar. Sämre kan man ha det.

Och tack till Helen som tog bilder i lördags! Och sen var det ju riktigt roligt att träffa alla triathleter man känner på tävlingen i lördags. Underbara människor alltså!! Tack för pepp på banan och trevligt snack före och efter tävlingen.

Vi ses snart igen!

Jahapp!! Då var det dags för tävling igen. Befinner mig i ett tokhett Jönköping. Har precis varit på breefing inför morgondagens tävling. SM på medeldistans – Vätter Challenge!

Imorgon klockan 9.00 går startskottet. Då väntar 1,9 km sim, 90 km cykel, samt 21 km löpning. Det kommer bli varmt, varmt, varmt!!! Det är riktigt starka startfält både i dam och herrklassen. Riktigt kul! Träffade ett bra gäng av dom nere på breefingen nyss,

Spenderade dagen med att hänga med brorsans familj. Min största hejarklack imorgon fick en genomgång av banan.

Vill man hänga med under lördagens tävling kan man göra det genom att KLICKA HÄR!  Jag har fått det extremt fina startnumret 1 !! Heja heja!!

Fan jag är så jäkla nervös nu alltså….som vanligt då vill säga! Springer på toa 275 gånger och trycker i mig godis! Undrar varför jag utsätter mig för det här gång på gång. Den där jäkla kicken alltså……….det går inte att vara utan den.

Det har minst sagt varit full fart den här veckan, samtidigt som jag försöker ladda för tävlingen på lördag. Men vad passar väl inte bättre än att få umgås med familjen då och faktiskt släppa alla tankar för en stund.

Igår blev det en morgonlöpning i tidig otta. Stockholm visade sig från sin bästa sida med skön morgonsol och en i stort sett hela öde stad. Ljuvligt. Därefter blev det en lite nätt biltur hem till Hede och Härjedalen i tokhettan. Har haft brorsan på en snabbvisit så jag passade på att göra honom sällskap upp till byn.

Och Härjedalen under sommartid är ju fantastiskt vackert. Fjällen som pryder landskapet tillsammans med skog, skog och ännu mera skog. Hann med att umgås med familjen och ta ett byragg på farsans cykel. Ett måste när man är hemma är att gå på Ica. Det är där man träffar alla man känner. Härligt är också att man kan vinka och heja på alla man möter. För man känner alla…..och då menar jag verkligen ALLA!

Määän – Ää do hemme? = men är du hemma?  Määän je kände itt att dä = men jag kände inte igen dig, Äru kväär i Stöschölm? – är du kvar i Stockholm. Man du ä lik faaren din – Men du är lik din pappa. Härjedalska alltså. Så jäkla skön dialekt. Är ju ändå född och uppvuxen där uppe i skogarna. Önskar att jag kunde prata det …men tyvärr är det lite si och så med det. Men jag älskar att höra när alla andra pratar det. Härjedalska låter så här för dom som inte vet hur det låter: LYSSNA OCH NJUT!!!

http://t.sr.se/1jE9D1c

Passade även på att stick iväg till vår egen lilla beach Halvfari. Hade med mig våtdräkten och simmade ett litet  pass. Riktigt skönt i vattnet. Efter si så där fem timmar hemma i byn blev det dags att röra på sig igen. Ingen rast och ingen ro. Dags att bege sig söderut igen. Nästa anhalt skulle bli hos min moster som bor utanför Ljusdal.

Jag och brorsan

Anslagstavlan på byn, Mycket som händer nu.

Sonfjället stoltserar

Ja….så här ser det ut på byn.

Min moster har ett stall fullt med hästar….och det är hundar och katter. När jag anlände till henne var hon ute med två av hästarna och tränade. Jag har aldrig varit någon hästtjej. Inte min grej riktigt. Har suttit på en hästrygg en gång i hela mitt liv. Nu tyckte moster att det var dags igen.

Phuuuu….skiträdd hjälpte hon mig upp på en av hästarna. Pulsen rusade iväg och jag kan lovar att det nog blev maxpuls. Stel som en pinne i kroppen satt jag nu där uppe på hästen. Vågade knappt röra mig. Andas, andas!!! Ja…..det blev väl inte ens en minut uppe på hästryggen. Vilken lättnad när jag kom ner på marken igen.

Nej….någon hästtjej är jag inte. Jag tycker bättre om att kötta kilometrar på en cykel.

Hejsan svejsan din stela pinne på hästen

Har även hunnit med att träffa på min kära vän Oscar under dagen. Sedan toppade jag det med lite jobbande när jag kom ner till Stockholm igen. Nu är det soffläge och uppladdning som gäller. Trött är bara förnamnet.

Nu är det ledighet som gäller och uppladdning inför lördagens tävling. Mitt mål är att försöka göra en så bra tid som möjligt. Återkommer om det lite närmare.

Men nu checkar jag ut för idag. Knoppen behöver inta viloläge. Imorgon är det dags att packa och fixa en massa smått och gott.

Hörs imorgon!

PS: Måste få gratulera brorsan som åkte hem från semestern nere i Halmstad för att spela en golftävling……och vann!!!! Hurra hurra hurra!! Fan vad grym du är!!

Efter min tävling i Danmark för två veckor sedan hamnade jag i en rejäl dipp! Och har slitigt hårt för att ta mig ur den.

Det brukar alltid bli en dipp efter tävling. Allt är så laddat innan racet och sen efter loppet är man tömd, trött och nollad. Det brukar ta några dagar att komma på banan igen. Man har några sköna vilodagar och försöker hitta tillbaka.

Men jag tappade helt motivationen till att träna och tävla. Istället för träningspass blev det godis och soffan. Orkade och ville helt enkelt inte träna. Och den där träningslusten har inte varit helt lätt att få tillbaka. Har kämpat för att ta mig ut på vissa pass.

Sen att jag fick jag höra från några håll om att jag simmat och sprungit dåligt i Danmark, inte gjorde saken bättre. Vet att man inte ska ta åt sig….men ibland är man lite extra sårbar. Plus att det varit en massa annat strul som tagit en massa tid och energi senaste veckorna. Datorn har helt kraschat så just nu är jag helt utan dator. Lite jobbigt om man säger så.

Hade planen att köra SM på medeldistans i Jönköping kommande helg. Men eftersom varken träningslusten eller tävlingslusten funnits där la jag ner den tävlingen. Planen var istället att åka till Kungsbacka och gå på bröllopsfest för en kompis istället.

Men i torsdags började så smått träningslusten att komma tillbaka. Kände att nu får det vara nog! Dags att ändra inställning! Punkt slut. Tog ett lugnt löppass runt Brunnsviken. Utan klocka och mest bara för att hitta en bra känsla igen.

I fredags fick jag in ett 5×6 min intervallpass på Krillan. Det kändes förvånansvärt bra i värmen. Bättre inställning gör helt klart träningen roligare.

Igår fick jag in ett bra cykelpass på dryga tre timmar och ett kortare löp. Idag trotsade jag solen och tog mitt pick och pack och gick in till 25:an på eriksdalsbadet. Varför trängas ute i 50:an när man kan välja vilken bana man vill inne i 25:an som låg helt öde. Målet var mest att bara hitta en bra känsla. Körde lite insim och teknik innan det blev 10x200m.

Nu ikväll blev det löppass med en långväga gäst från Linköping. NocOut-Andreas var på besök i stan. Så vi passade på att köra ett pass…..och lite pepptalk. Jag trodde iskallt att vi skulle köra ett lugnt distanspass. Men icke! Det blev dryga 5 km uppvärmning följt av 3 x 3 min @halvmarathonfart + 1 min @5km fart. Lite joggvila däremellan. Andra intervallen startade lyckades vi pricka in så bra så den startade i botten av Västerbron. Alltid fint att springa intervaller över den bron. Men det kändes faktiskt riktigt okej….trots att jag kanske var lite gnällig i början.

Har även haft lite pepptalk och hängt med goda vänner och med några energigivande människor i min närhet de senaste dagarna. Väldigt viktigt för att försöka komma på banan igen. Man har sina toppar och man har sina dalar. Jag hoppas jag är på väg upp från dalen nu. Har börjat tänka om gällande Jönköping. Tror det kan bli en rolig tävling och för att inte snacka om startfältet i min grupp. Många starka brudar som är med.

Och fick ju även ett telefonsamtal igår om att min bästa hejarklack ( brorsans småtjejer ) vill heja på mig på tävlingsbanan på lördag.

Så nu är det bara till att blicka framåt! Ladda om och tagga till!
Ny vecka nya tag!

Game on! På lördag blir det sim, cykel och löp för hela slanten i Jönköping! Ska bli sköj!

<img src="

Ingen morgon utan kaffe! Morgonjavan är den bästa koppen på hela dagen!

Lugnet har kommit till stan. Underbart! Både på gymmen, ute på stan och ute i mina ”träningshoods” är det betydligt lugnare än vanligt. Det innebär att man får mer yta att husera på. Fantastiskt!

Besökte 25:an på Eriksdalsbadet häromdagen. Det kändes som att det var riktigt längesedan jag simmade där nu. Skönt att få nöta 25.an längder och på helt egen bana. Det händer inte varje simpass på Eriksdalsbadet. Annars blir det mycket sim i öppet vatten just nu. Men kom på att jag inte badat en endaste liten gång i år. Är mest i vattnet med våtdräkt. Kanske dags för årets första riktiga dopp snart?!

Igår blev det ett cykelpass ute på Ekerö. Väldigt lugnt med cyklister på vägarna. Och dom man möter är ofta någon man känner igen.

Har några dagars ledigt från jobb nu och kommer försöka ladda batterierna med sömn, bra mat och grymma träningspass. Ska även hänga med polarna som är kvar i stan. Faktiskt en hel del av dom som är kvar i stan denna sommar. Härligt!

Igår var jag i Haga Parken och jobbade. Blev nästan lite förvånad över hur brunt och äckligt vattnet såg ut. Och tänk! Där simmade vi under Stockholm Swimrun för drygt en månad sen. Mysvatten! Ibland är det tur att man inte ser saker förrän efteråt.

Och jag fick en fantastiskt fin bild på mig från Aalborg triathlon som gick för 1,5 vecka sedan. Riktigt snygg om jag får säga det själv. Herregud! Full fart framåt med en gel i munnen! Och tack Milebreaker för påfyllning i förrådet!!

Dags att starta upp dagen. 2 x sim på schemat idag! en i bassäng och en öppet vatten. Jo jag tackar!! Men först ett besök hos Can för att mangla benen. Riktigt dåligt krut i dom just nu. Det känns som att jag springer med två tunga stockar till ben.

Vi hörs!

Mysvatten vid Haga parken!

Där jag om min teampolare Pontus simmade ovetandes om vilket härligt vatten vi simmade omkring i.

Tack Milebreaker för påfyllning i förrådet!

Snyggast vinner! Gott med gel på tävling…eller? Bra med energi ialla fall!

Den här helgen har det varit väldigt många tävlingar igen. Triathlon SM i Västerås, XTERRA ute vid Hellas och Swimruntävling i Schweiz bland annat. Jag har haft träningshelg. Men valde att ta mig ut till Djurgården för att kika på Stockholm Royal Park Aquathlon imorse.

Det fanns flera olika distanser att välja mellan men grenarna var simning i Djurgårdskanalen följt av löpning runt Djurgården!

5 Km Simning & 21 Km Löpning

2 Km Simning & 21 Km Löpning

2 Km Simning & 14 km Löpning

2 Km Simning & 7 Km Löpning

1 Km Simning & 7 Km Löpning

Vid klockan 8.00 gick starten. Det var många bekanta ansikten på startlinjen.

Under simningen körde man allt från våtdräkt till badbyxor/bikini, frisim, bröstsim och ryggsim. Därefter väntade löpning runt Djurgården. Beroende på distans så fick man springa olika många varv runt banan. Det var bra humör på deltagarna denna något gråa söndagsmorgon.

Snyggt jobbat och det var riktigt gött att stå på sidan idag.

Själv har jag fått in en del träning under de senaste dagarna. Både i bassäng på huvudstabadet till öppet vatten i Brunnsviken och vid Björkhagen. Det har blivit löppass i terräng och på asfalt. Igår blev det långpass på cykeln i strålande solsken tillsammans med Sara. Vi cyklade ut mot Märstahållet. Eftersom mitt lokalsinne är av sämsta slag fick Sara agera GPS.

Har även vunnit med sommarfest med simklubben morgonfiskarna. Det vill säga jag, Tobbe och Johan. Dock var det bara jag och Tobbe som kunde närvara. Men två av tre är ju inte illa.

Bjuder på ett gäng bilder från helgen! Nu väntar en ny vecka med mycket träning. Har dock ingen semester kommande veckan utan skall jobba fram till torsdag.

I övrigt så ska man ju inte alltid ha flyt. Förra veckan var något av en otursvecka. Bilen blev påbackad, glömde bankkortet i p-automaten så jag blev tvungen att spärra kortet och har varit kortlös. Datorn blev tappad i backen så skärmen sprack – så jag är just nu datorlös. Tog fel på frissavecka och missade frissantiden!

Nu vänder det!

Tack å hej!!