BEATRICE AMUNDSSON

Då var första jobbveckan avklarad. Det har varit full fart, precis som vanligt och precis som det ska vara. PT-klienter på gymmet och utomhusträningar, 6 spinningklasser, bodypump, functional moves och coreklasser. Träningsvärken har varit fantastiskt fin den här veckan men börjar äntligen ge med sig. Jag har även hunnit med lugna kaffestunder med en god bok i handen – läser på mig om skador, varit på tårtkalas, träffat vänner, ätit alldeles för mycket lösgodis.

Jag börjar förbereda mig för att starta upp min egen träning kommande vecka. Som vanligt efter en större tävling och urladdning hamnar man i lite av en svacka efter tävling. Förra året efter Ironman Kalmar var jag så trött och less på att träna och tävla. Rörde inte cykeln en endaste gång efter tävlingen. Tappade träningslusten helt och hållet. I år har jag inte varit riktigt så trött och less och känner att det ska bli skönt att komma igång igen. En bättre känsla helt enkelt. Jag ser fram mot att sitta och trampa på trainern, köra tuffa intervaller och lugna distanspass löpning och simma som en fisk i vattnet.

Och Cervélon och jag ska snart ut på en lördagstur. Idag är det dags att möte upp ett glatt gäng triathleter ute på Lovön. Mer om det ikväll.

Men hej på dig träningsvärken!! Jag har fått en sån galen träningsvärk efter att ha kört lite klasser under veckan. Muskelklass, bodypump, core, functional moves, spinning. Trappor är en stor utmaning och igår när jag skulle köra lunchspinning kunde jag knappt ta mig upp på spinningcykeln.

Det här med att chocka kroppen efter vila och framförallt göra rörelser och övningar som den inte är van med sätter sin spår – BIG TIME!! Jag kan inte annat än hålla mig för skratt när jag hankar mig fram. Igår blev det en lååååååång stretch av kroppen. Välbehövlig deluxe!!

Men just nu längtar jag efter att köra igång med min egen träning. Det här kommer bli lite av en mjukstartsvecka. Ett simpass får det nog bli ikväll. Nästa vecka är det dags att börja träna igen. Kommer börja köra träning med min PT -min kollega Helena – nästa vecka också. Det ser jag verkligen fram mot. Det finns väl inget bättre än att någon annan kör skiten ut en och man inte behöver tänka själv på vad man ska göra för övningar och inte sackar efter.

Det är ialla fall skönt att vara tillbaka på gymmet och jobba igen och ute på alla gym/företag där jag kör klasser. Det är riktigt roligt att träffa alla .

Det blir även en hel del möten under veckan gällande ”projektet”. Det känns som att allt äntligen börjar hamna på rätt plats. Ska ha ett möte nu under morgonen och ett imorgon sen tror jag att allt är OK! 🙂 Jippi!!

Det här med vardagsrutiner………Det är inte så dumt ändå. Efter en sommar med mycket ditt och datt och hit och dit så är det så skönt när hösten äntligen börjar göra entré. När allt börjar återgår till det ”normala” på jobbfronten . Jag gillar vardagsrutiner.

För mig innebär måndagarna att jag köra klasser på Skanska och Sturebadet Haga på kvällarna. En muskelklass på Skanska och sedan spinning och core på Sturebadet Haga. Efter en grymt skön och välbehövlig vilovecka där jag inte gjorde mer än jag behövde och inte rörde kroppen mer än några meter per dag ( kändes det som ) – inte ett enda träningspass, så kan jag säga att jag var helt skakis efter två timmar med klasser igår.

Fingrarna skakade, benen skakade, det kändes tungt och jobbigt och jag kände samtidigt hur träningsvärken redan började komma smygandes. Det är lite fascinerande att se hur kroppen reagerar. När kroppen är van att ligga på rätt hög träningsmängd varje vecka och sedan bryter man av med en helt stilla sittande/liggande vecka, då känns det som att man aldrig har tränat förr då man börjar röra kroppen igen.

Och idag vaknar jag med en rätt rejäl träningsvärk och då har det inte gått många timmar sedan jag körde klasser. Jag räknar med att det kommer bli värre under kommande dygn. Träningsvärken där man får en sån där konstig gåstil och har stora problem att gå i trappor och sätta sig på toaletten. Träningsvärken när man har svårt att hålla sig för skratt åt sig själv. Den träningsvärken!!

Det var ialla fall härligt att träffa alla träningssugna människor på klasserna igår och nu är det rock on varje måndag hela hösten. Jippi!! 🙂

På något sätt känns det som att den här jobbuppstartveckan med alla klasser kommer vara en enda lång och härlig träningsvärk. Idag är det dags att köra en Functional moves. Oh la la!!! Ska tilläggas att jag inte kört igång med min egna träning än efter Ironman Kalmar utan har den här veckan som något av en liten ”vilovecka” också. Kommer kanske mjukstarta med lite simning och något lite lugnare löppass i slutet av veckan. Men that´s it!!

Det gäller att ta hand om kroppen och låta den få lite vila också. Så det känns alldeles lagomt att mjukstarta med sina klasser den här veckan. Det är en konst i sig att VÅGA låta kroppen vila. Framförallt när man är van vid att träna och tävla för fullt hela året och när man har gjort en rejäl urladdning som en Ironmantävling. Det som är mest jobbigt är den där mentala biten. Men snacka om bra träning att VÅGA låta kroppen få sin vila från den egna träningen! Ingen bli gladare än kroppen när det får sin efterlängtade återhämtning och vila. Kroppen får chans till att reparera sig och ladda om batterierna.

Jag menar……. snart är det ju dags att börja om på en ny träningsperiod. Att börja fokusera mot nästa mål och då gäller det att ha en stark och utvilad kropp som ska kunna prestera och som garanterat kommer att få slita hårt under alla på träningstimmar Vilan är ofta underskattad! Det är så lätt hänt att man hamnar i sitt träningstänk. Träna, träna, träna!!! Men vilan då? För att kunna prestera på topp så behöver kroppen få sin vila där den har chans till att reparera sig och ladda om.

Så det gäller verkligen att njuta av sin träningsvila och släppa alla träningsmåsten!

Jag kan inte annat än säga att det har varit en fantastisk triahtlonhelg i Stockholm. Strålande sol, härliga kämpar på tävlingsbanan och inte att förglömma alla som har jobbat med tävlingarna under helgen.

Lördagens tävling inne i stan sågs däremot på första parkett hemma i soffan. Men vilka tjejer. Dom är så otroligt snabba. Gissa om man bli inspirerad till att jobba på att bli ännu bättre, snabbare och starkare.

På lördagskväll smet jag ner till växlingsområdet nere vid norr mälarstrand för att hjälpa till. Här skulle det nämligen byggas upp ett gigantiskt och då menar jag verkligen gigantiskt växlingsområde för dryga 4000 personer som skulle tävla under söndagens tävling. Jag tyckte att växlingsområdet på Ironman Nice var stort…….det här var nästan snäppet större. Det gick i stort sett från Stockholms stadshus till Preem som finns längs norr mälarstrand. Galet är ordet!!

Vi var ett tappert gäng som jobbade fram till sena natten. Jag, Jonas Lernetag och Marre Cusen bland annat. Tänk dig alla ställningar som skulle sättas upp för 4000 cyklar. Lägg där till 4000 små nummerskyltar som ska sättas fast på ställningarna, bokstavsskyltar, mattor. Det är verkligen en hel organisation som ligger bakom det här. Till ljudet av discodunk från diverse ställen i stan, fyrverkerier och Jonas fick en nerhissad vinflaska från en balkong så gick det ingen nöd på oss.

När klockan började närma sig 00.30 på lördagsnatten blev det dags att börja röra sig hemåt för några timmars sömn. Vi var inte klara med hela växlingsområdet. Men lite sömn brukar ju inte skada för att orka jobba. Hann hem och sova några timmar. Klockan 05.45 var jag på plats nere vid växlingsområdet igen på söndagsmorgonen. Och vilken morgon. Underbar!! Solen värmde gott så tidigt på morgonen och Stockholm låg helt stilla.

Vi fortsatte arbetet med att bygga klart växlingsområdet och nu började även de första tävlande dyka upp. Första start skulle gå klockan 8.00 och sedan var det starter hela förmiddagen.

Efter mycket arbete var vi äntligen klara och allt var klart för start! Yeah!! De tävlande körde både Olympisk distans , sprint och det fanns även en mixstafett. Det började strömma in otroligt mycket människor i växlingsområdet. Hann heja på Lanttosisters en snabbis som skulle vara speakers under dagen. Sen smet jag vidare in i växlingsområdet.

Tänk dig 4000 tävlande. Många som aldrig tidigare har tävlat, aldrig kört en triathlontävling. Gissa om jag fick många frågor under dagen!

– Var sätter jag chipet? – Har jag på mig nummerlappen under våtdräkten? – Måste jag ha på mig badmössan? – Var fyller jag på vatten? – Hur lång tid tror du min simning tar ? – Var finns det toaletter? – Kan du hjälpa mig att dra upp våtdräkten? – – Behöver jag våtdräkt? – Vad är vattentempen? På vilket nummer ska jag ställa min cykel? – Finns det någon pump?

Det var bara ett litet axplock av frågor. Jag skulle försöka hålla koll på cykel ut-sidan. Vilket visade sig inte var det lättaste. Jag hade fullt upp med att försöka hålla de blå mattorna som de tävlande skulle springa ut på helt fria från folk. Det var inget lätt projekt. Det strömmade hela tiden in folk som skulle hänga upp sina cyklar och fixa iordning sina grejer vid växlingen.

Oj oj oj!!! Det var inte bara en gång jag fick ont i magen och tänkte att nu händer det en olycka. Jag ropade – HÅLL DEN BLÅ MATTAN FRI FÖR DE TÄVLANDE – om och om och om och om och om igen!!! ” Håll er bakom de gula konerna”. ” Jag gick på autorepeat samtidigt jag hade svårt att hålla mig för skratt. Många var förvirrade och har man aldrig varit på en triathlontävling förut är det inte så lätt. Folk sprang hit och dit och fram och tillbaka och mitt framför de tävlande som var på väg ut med cykeln. ……vilket gjorde att jag fick ropa ännu mera. Men med ett glatt humör skall tilläggas 🙂

Stämningen bland de tävlande var ialla fall på topp och jag var verkligen på topp och på mitt bästa humör kände jag. Det blev mycket trevlig snack med de tävlande som tyckte jag gjorde ett bra jobb…..man tackar!! Dom undrade om jag skulle komma att ha någon röst kvar efter dagens slut? Ja det undrade jag också. Solen stekte och det var otrolig varmt. Jag blev så otroligt varm av att stå i solens strålar hela dagen.

Samtidigt som jag skulle hålla koll på att hålla den blå mattan fri för cykel-ut tävlande så började även cykel-in dyka upp och det var dags för löp-ut……samtidigt som jag skulle försöka hinna svara på otaliga frågor. Men med ett glatt humör och mycket skratt så går det mesta att lösa.

Tiden rusade iväg och jag insåg att jag inte druckit eller ätit något under dagen. Som en skänk från ovan kom Marre med vatten. Välbehövligt. Sen som en andra skänk från ovan kom min klubbkamrat Can förbi och bjöd på bulle. Men mums så gott. Vattnet tog slut fort och en tjej som satt i sitt fönster och kollade på tävligen och som bodde längs norr mälarstrand frågade om jag behövde mer vatten. JA TACK!!! Så vi fick ut min vattenflaska genom stängslet, frågade en förbipasserande om de kunde räcka över vattenflaskan till henne i fönstret. Jag blir glad ända in i själen över att det finns så härliga människor!

De tävlande kämpade på i värmen och det var riktigt kul att se hur starka de var. Fy faaan vad jobbigt uttryckte många sig. Åhhh vad kul det var menade andra. Det fanns allt från damcyklar med korg till svindyra cyklar på banan. Rutinerade triathleter till nybörjade. Unga som gamla. Allt som en tävling skall innehålla.

Vilken dag!!! Jag hade så jäkla roligt igår. jag hoppas att de tävlande inte tröttnade på mitt tjat och ropande. Jag träffade på otroligt många bekanta ansikten under gårdagen. Sorry om jag inte hann snacka så mycket. Men det kändes som att det var rena rama familjefesten igår. Härligt!! Och att solen gjorde oss sällskap hela dagen gjorde ju inte saken sämre.

TACK för en härlig dag igår. När klockan var runt 14.30 tog jag mitt pick och pack och begav mig hemåt. Lite tröttare, något hes, lite rödare om näsan efter solens strålar men glad och nöjd med dagen.

Och rösten? Finns den kvar idag? Jo då den finns kvar. Och idag är det dags att börja jobba igen efter min veckas semester. Nu kör vi!!

Hepp Hepp

Semesterveckan fortsätter och jag lunkar fram här. Gör faktiskt inte mer än jag måste. Det är precis vad min kropp och knopp behöver just nu innan allt drar igång på måndag. Men igår tog jag mig utanför Kungsholmens gränser och smet över bron till Vasastan och DuCalme för att gå på en bikramyoga.

90 minuter yoga och stretch i 42 graders värme. Så underbart! Kroppen blev så glad när den fick stretcha ut……..för det har inte blivit så mycket stretch efter tävlingen i lördags. Jag är ju oftast väldigt rörlig kroppen, men igår var jag stel som en pinne.

Baksida lår och sätesmusklerna stramade rejält och balanssinnet var inte heller det bästa. Men tusan så skönt det var med 90 minuter yoga i värmen. Och när jag inte har varit på bikramyoga på länge så brukar det kännas lite tuffare, framförallt med värmen. Igår var inget undantag. Det var hot, hot, hot. Men då är det som det ska vara på bikramyoga.

Jag ser bikramyogan som ett perfekt komplement till all övrig träning jag håller på med ( löpning, cykel/spinning, simning, styrka i gymmet m.m ) och jag tycker man blir mer harmonisk när man går därifrån. Under vintertid när kylan slår till finns det inget bättre än att smita iväg till värmen i bikramyogasalen och stretcha kroppen mjuk och rörlig.

Har man inte testat bikramyoga eller hotyoga tycker jag absolut att man ska göra det. Ett perfekt komplement till all övrig träning man håller på med. Men OBS!! Tycker man inte om att svettas bör man nog hålla sig långt därifrån eftersom man svettas som en tok under ett pass 😉

//YogaBea

Semester och vilovecka! Väldigt behövligt och väldigt skönt! Har mest legat i soffan och slappat. Funderat lite på vad som gick igenom mitt huvud där på tävlingsdagen i Kalmar i lördags!

Vad tänker man på under ett lopp? Ja man hinner ju fundera på ett och annat faktiskt.

1. Simningen – första kilometern kändes det mest som att jag ville överleva. Trångt, panik, armar och ben överallt. Jag brukar alltid vilja kasta in handduken redan där. Det slår aldrig fel. Jag känner bara att nu skiter jag i det här! Jag vänder tillbaka. Men sen har jag den där inbyggda tjurigheten och fortsätter. Bra där Bea!! Varför ge upp?

2. Cyklingen – man hinner fundera rätt mycket under 18 mil på cykeln. Jag ville så fort som möjligt komma över på Ölandssidan. Jag hade en liten plan att jag skulle sysselsätta mig med att räkna antalet cyklister jag passerade. När jag passerade killar med supersnygga cyklar – som P5:or och liknande kunde jag inte annat än dra på leendet. Struthjälmar och dischjul är också rätt roliga att susa förbi. Hej hej hade jag lust att säga till alla 🙂 …..och grejerna går bra?

Någonstans där ute på Öland i motvinden tog jag och drog av en liten låt för mig själv. Vilken låt kanske ni undrar nu? Jo det ska jag tala om. Det blev ingen mindre än Carolas fångad av en stormvind. Fråga mig inte varför den dök upp. Men det blev ett bra tidsfördriv en stund – på repeat förstås.

Sen hann jag med X antal svordomar på blåsten också. Sen fick man lätta upp stämningen och heja lite på folket man kände på vägen. Började intala mig själv att ” orka hålla i det här nu ”.

Surnade till rejält när mc-domaren kom upp jämsides och hotade med att diska mig efter min incident då jag höll på att krocka – när en cyklist gick ut framför mig utan att kika och jag fick väja ut och höll på att krocka med en kon och fick ta vänstra sidan av konen för att inte krocka med kon eller cyklist. Cyklade omkring och sa ”fula ord” för mig själv en stund!

Längtade till Kalmarsidan och rondellen där jag visste att det brukar vara mycket folk och bra ös. Jag blev aldrig riktigt uttråkad under cyklingen i lördags. Jag hade sjukt kul på cykeln. Svoooosch sa det när jag susade fram. Vinden gjorde att jag inte nådde den cykeltid jag hade som mål. Men vad tusan! 5:27 får jag och Cervélon vara nöjd med!

3. Löpningen – Redan från första kilometern kände jag att mitt fokus inte fanns där. Inte alls faktiskt. Mentalt var jag helt off. Jag kände på mig att det skulle bli tunga 4,2 mil. Jag ville inte springa. Min löpning har låst sig senaste månaderna. Jag vet inte vad det är. Jag slet som faan där ute. Det var inte roligt någonstans. Kände att jag snart skulle kasta in handduken. Magen krånglade hela tiden. Sprang på toa vid varje kontroll. Mådde illa. Ville bara skita i allt.

Under mina 4,2 mil på löparbanan har jag egentligen ingen om vad jag har tänkt på mer än att jag var less. jäkligt less. Mycket ”fula ord” och kanske inte världens gladaste humör just då! Jag ville bara ta mig i mål!! Det var bara Pannben under hela maran.

På upploppet vet jag att jag bara tänkte – Snart behöver du inte röra på kroppen en ynkaste meter till. Snart, snart, snart!!! Och känslan när man passerar mållinjen efter en Ironmantävling – den är sååå underbar!! Men 4,2 mil löpning i förvirrat tillstånd med magsmärtor och bara pannben, vilja och jäklaranamma!!
Oj oj oj!!

Kort och gott! Jag var glad, jag var arg, jag var sur, jag var nöjd, jag var gnällig, jag var stark! En tävling som innehöll det mesta – en Ironmantävling helt enkelt!

Just nu sitter jag (semesterBea ) på ett tåg någonstans i Sverige och funderar. Har faktiskt jobbat lite idag, trots att jag har semester. Har varit på möte på okänd ort och jag kan säga att det kommer minst sagt bli en spännande höst och framförallt 2014! Projektet har varit i rullning en bra stund och det var äntligen dags för ett ”sista infomöte”. Det blev även lite fotografering i studion.
Heeey!!! What’s going on??? Jo det ska ni snart få veta.
Men ni får vänta lite lite till!! 😉

Foton från Ironman: Johan Rosén och Åsa Ernholm

Ironman Kalmar 2013!!

Lugnet och nervositeten som infinner sig innan starten går det inte att missa. Jag var inne vid växlinsområdet runt 5:15 tiden för att fixa med cykeln. Pumpade däcken och kollade så att allt var okej. Där inne sprang jag på en hel del bekanta ansikten.

Sofie var framme med kameran och fotade, Nelker studsade omkring och var på ett riktigt bra humör ( och han tog även en plats till Hawaii ). Det vimlade av bekanta ansikten inne i växlingsområdet. Vissa var väldigt fokuserade andra skrattade och man kan kort och gott säga att stämningen var på topp.

Eftersom det blev lite stressigt när jag skulle hoppa i vattnet då kön ut på bryggan var lång fick jag försöka ta mig i så snabbt som möjligt när jag väl var ute på bryggan. Brrrr…..lite kyligt i vattnet. Hade planerat att ställa mig i 1:15 fältet vid starten. Och PANG!! Där gick startskottet. Som alltid när det är dryga 2000 personer som ska starta samtidigt blir det lite trångt i vattnet. Armar och ben till höger och vänster……men det är ju lika för alla. Det var en hel del vågor denna morgon så en och annan liten kallsup blev det under mina 3860 meter i vattnet 🙂

När jag kom upp för T1 var jag lagomt förvirrad när jag sprang upp ur vattnet. Men jag hörde några som hejade och ropade mitt namn någonstans i publikhavet. Det värmer alltid lika mycket.

När jag drog iväg på cykeln kände jag hur jag hade ett leende på läpparna. Wooohooo!! Nu väntade 18 mil på cykeln. På Ölandsbron blåste det väldigt friska vindar Fick hålla hårt i cykeln. Väl ute på Öland susade jag och Cervélon fram med bra fart. Cyklade förbi ett bra gäng triathleter under mina mil – tog tydligen dryga 500 placeringar . Hejade på alla SPIF:are som jag såg. Åt och drack och jag kände verkligen hur mina ben levererade. När jag sitter på cykeln och trampar stänger jag bara av smärtan i benen. Den finns där men inget mer. Men jag kände mig så ruskigt stark på cykeln denna dag. Försökte fylla på med något i magen var 20-30 minut för att inte gå tom.

Tillbaka på Kalmarsidan fortsatte mina cykelben att leverera. Och känslan när man kommer in i Kalmar för att ta en tur i rondellen innan man beger sig ut på sitt Kalmarvarv – den känslan är mäktig. Tokmycket folk, alla hejar och man får verkligen bra energi. Sista milen på cykeln började jag ta det lite lugnare. Och när man har suttit och cyklat 18 mil i sträck är det en fantastiskt skön känsla när man får hoppa av cykeln. Det är då……det är då man känner aj aj aj i ben och rumpa 🙂

Det är nästan så man inte kan hålla sig för skratt när man ska ta sina första löpsteg. Men efter några kilometer så är man på banan igen. Det rullade på bra ( trots alla toabesök och magproblem ). Sprang och sprang och sedan blev det några kortare promenader. Stannade på vätskekontrollerna och fyllde på med lördagsgodis . chips, cola, sportdryck, gel. Det går ingen nöd på oss ute på tävlingsbanan.

Träffade många bekanta ansikten där ute som man hann säga några ord till. Grymma Emma, hann även heja på Kathrin ( som även hon kvalade till Hawaii ), Nelker kom och lubbade förbi mig med lätta steg inne i city. Hade sällskap av träningskompisen Björn en stund ute på banan, sprang en bit med Anders som brukar följa mig på twitter ( det visade sig sen att vi skulle passera mållinjen nästan samtidigt. Sen var det många som man inte såg en enda gång under hela tävlingsdagen.

Bortsett från en krånglande mage och åtskilliga toabesök var det bra dag i Kalmar!! Känslan när man springer in på målrakan där i Kalmar – den är så fantastisk. Den känslan – den är underbar!! Den skulle jag inte byta bort mot något.

Efter målgången blev det målgångshäng med massa bekanta ansikten inne i målområdet. Pizza, öl, chips och godis väntade som belöning. Det går ju ingen nöd på oss som har tävlat 🙂 Jag satt en stund där och pratade med gänget. Träffade på glada Lina en snabbis inne i målområdet. Sen tog jag mina stela ben och traskade hemåt.

Senare på kvällen tog vi oss ner till målgångsområdet igen för att heja fram de sista kämparna på banan. Otroligt vilka starka prestationer!! Och vilken stämning på publiken. Jag fick nästan gåshud. Sedan blev det dags att hämta cykeln och påsarna med grejerna från dagen.

Somnade som en prinsessa den kvällen. Sov riktigt gott tills jag vaknade vid 06 på söndagsmorgonen och var superhungrig 🙂

Ironman Kalmar 2013 är avklarad. Såg att jag hade 4:e bästa cykeltid av tjejerna i min klass 30-34 då jag cyklade på 5: 27. Jag har några minuter kvar upp till grymma Karin som är otroligt stark på cykeln.

Magen och löpningen är ett kapitel för sig och nu kommer hösten bestå av försöka testa sig fram för vad jag verkligen ska äta/dricka under löpningen. Jag ska jobba mycket med den mentala biten också.

Men nu ska jag bara njuta! Kommer stänga av omvärlden en stund då jag har semester nu och behöver få vila kroppen och knoppen. Men heeeey!!! Jag är en IRONMAN!!!!! Wooohoooo!!! Här kommer några bilder från dagen. Min gode vän och tillika fotograf Johan fanns även på plats och fotade under dagen…så det kommer fler bilder under veckan. Och tack snälla Åsa och Viktor som fanns på plats och tog en hel drös med bilder på mig…….klicka in här för att kika!!!

Och till sist! Ett stort GRATTIS till grymma klubbkomisen David Näsvik som blev bästa svensk på tävlingsbanan i lördags!! Otroligt stark kille!! Heja David!! Kika in på hans blogg och låt dig inspireras! Hann se honom en snabbis när jag drog iväg med cykeln på Kalmarsidan – då hade han redan avverkat sina dryga 5-6 mil och gjorde sig redo för sin löpning.

//IronmanBea

Rickard

Emma Graaf

Moi

Grymma LIna

Hej hej!! Ironmanglad i målfållan

Jag och klubbkompisen Annika i målområdet!!