Under ett år hinner man med ett och annat. Kommer bara skriva en kort resumé av 2013 och ta med ett litet, litet axplock. Tävlingsmässigt kan man kalla det för ett fiasko. Det var inte mycket som stämde detta året. Jobbmässigt har det varit fullt upp hela året. Träningsmässigt har det gått väldigt mycket upp och ner. Även privatlivet har varit en berg- ochdalbana, vilket så klart har satt sina spår. Många känslostormar.

Hade en veckas semester på hela året. Med semester menar jag semester – det vill säga ingen tävlingsledighet eller träningsläger.

Jag rivstartade 2013 med ett triathlonläger på Playitas. Det var en riktigt bra start. Eget fokus och massa fina träningstimmar. Väl hemma från Playitas blev det dags att lägga sig på oprationsbordet. Jag hade en ond och stor cysta som placerat sig precis vid tinningen ( som jag haft i flera år men som vuxit sig större  och större ). Kan erkänna att jag var skraj när den skulle opereras bort och i väntan på om den var godartade eller inte. Operationen gick bra och den var av det bättre slaget! Tack och lov!!

Skidpremiärade dagen innan Vasaloppet ÖS och fick in mina 2km. Det visade sig räcka till en 14:e placering i damklassen och en tid på 6:00:38. Mitt mål var att ta sig under 6 timmar så jag var riktigt sur och inte alls nöjd med det.

Premiärade även i mitt första ultralopp i löpning – rätt otränad skall tilläggas. Skövde 6-timmars. Vi sprang runt , runt, runt på en isig bana i en park som var 1,2 km lång. 6 timmar senare hade jag fått in dryga 56 km.

Triathlonträningen var under all kritik. Simmade nästan ingenting, cyklade minimalt men sprang desto mer. Fick hem min nya älskling. Min Cervélo P3:a. Jag blev kär!!! En lång och kall vinter gjorde att vi fick bekanta oss på trainern till en början.

Började visa riktigt bra löparform under vårkanten. Sprang riktigt fort och kände mig riktigt löparstark.

Sprang Stockholm marathon – vilket egentligen inte låg i mina planer och kan ha varit det dummaste jag har gjort detta året……skulle det visa sig senare. Bestämde mig för att inte gå på för hårt och gick i mål på 3:40 och kände mig knappt trött…..

Två veckor senare var det dags att ställa sig på starlinjen till Ironman Nice. Jag och ett härligt gäng SPIF:grabbar var på plats i soliga och varma Frankrike. Jag hade knappa 20 cykelmil i benen men kände mig riktigt löpstark. Var mest orolig för cyklingen och längtade efter att få springa ett marathon på promenadstråket i Nice. Tjeeeeena!!!!

Simningen var fruktansvärd. Hade panik första kilometern och såg inte ett skit. Hade panik. Väl uppe på cykeln släppte allt och jag susade fram i dom tunga uppförsbackarna och i dom tekniskt svåra nedförsbackarna. Kände mig stark som en oxe på cykeln. Kom in för växling till löpningen och där hände något. Kroppen sa STOP!! Jag kunde knappt röra benen. Började med att promenera ut från växlingen. Var helt borta. Tog mig dryga 7 km innan jag fick ledas tillbaka dryga 3 km till sjukhustältet. Där blev det 2 påsar dropp och 3 timmar i sjukhustältet. Jag var helt bort. Så det blev ingen målgång i Ironman Nice för min del. Det slutade med en kollaps!!! Min första och förhoppningsvis sista. Inget jag rekommenderar. Fy tusan!!!

Väl hemma blev det vila och dags att ladda om för nästa race. Triathlontävling i Halmstad på medeldistans. Simmade som en kratta, cyklade som en gud och gick ut i ledningen på löpningen. Sen kraschade magen och jag kunde inte springa. Tappade ledningen och blev en riktig surtant  på banan.

Magen skulle visa sig förstöra de flesta av mina tävlingar detta året. Det hände något där under sommaren. Varje gång jag skulle springa gick jag magen ut i strejk. Fattade inte vad det var. Försökte kämpa på med löpningen under sommaren men det gick knappt att träna löpning längre. Testade alla möjliga olika upplägg med kost och liknande. Men inget hjälpte eller gjorde att det blev bättre.

I augusti blev det dags för Ironman Kalmar. Kände mig inte det minsta förberedd och mådde inte riktigt bra mentalt. Kände mig dock ruskigt cykelstark men nu var det löpningen som spökade. Det gick inte att springa. Jag kämpade och slet som ett faan ute på banan. Sprang på toa varje gång jag såg någon. Jag led. Tog mig i mål och mådde inte helt okej. Sen ville jag bara glömma den tävlingen!

Under augusti och september hände det inte mycket. Mest jobbande och det blev väl en och annan träningstimme. Privat hade jag en tuffare period vilket tog mycket energi och gjorde att jag inte hade någon riktig träningslust.

Under senhösten fick jag för mig att springa Vintermarathon ute på Djurgården. Det gick så där. Tog mig dryga 30 km sen fick jag kasta in handduken. Det fick sätta punkt för tävlingsåret 2013. Jag ville så mycket och så blev det bara pannkaka av allt.

Jag känner att jag inte varit där mentalt tävlingsmässigt detta året och det är något som jag jobbar väldigt hårt med nu. Men nu är det bara att blicka framåt mot 2014!!!

Inför kommande år kommer det bli bättre fokus och jag kommer ta hjälp av en träningscoach. Jag kommer ha betydligt bättre strukturerad träning, jag ska sova mer och jag vet precis vad jag vill. Mina målsättningar är klara och just nu pågår arbetet mot att nå mina mål! Jag bestämde mig redan under hösten för att det inte kommer bli någon full Ironmandistans för mig under 2014. Jag kommer satsa på halva distansen kommande året. 1,9km simning, 90 km cykel och 21 km löpning. Det känns som att den distansen passar mig bäst.

Under 2013 har jag lärt känna otroligt många nya människor. Jag har sprungit sönder X antal träningsskor, ätit alldeles för mycket godis och chokladbollar, fyllt 32 år ung. Haft en hög med olika träningskompisar som förgyllt mina träningstimmar. Jag har skrattat mycket men även haft stunder av gråt. Jag har varit ute på många tävlingar som åskådare detta året. Jag har spenderat X antal timmar på trainern, i simhallar och i löparskorna. Jag har cyklat otaliga mil på min gamla tantcykel runt om i stan.

Inför 2014 händer det lite nya spännande grejer: Jag kommer jobba mycket med tidningen PT Kvinna som kommer finnas i handeln från 7 januari. Där kommer jag vara skribent och PT.

Jag kommer börja köra klass på Sats genom Urban Tribes – trodde aldrig det skulle hända att jag skulle köra klass på Sats. Kommer även börja köra klass på ute på myndigheter.

Jag har min tävlingskalender någorlunda klar. Det kommer bland annat att bjudas på Vasaloppet ÖS där jag ska åka sjukt fort, triathlontävlingar, löptävlingar, swimruntävling, cykeltävling med SubXX

Jag ska äta mindre godis! Jag ska bli snabbare i alla tre triathlongrenarna! Jag ska skratta mer och framförallt – jag ska njuta av livet! Det går inte i repris!!!

Det var en liten liten del av det jag har hunnit med under 2013. Jag har ju så klart inte bara tränat, tävlat och jobbat. Jag har hunnit med en massa annat också……. 🙂

Hepp Hepp på er och GOTT NYTT ÅR!!!!!

En vecka går fort och nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Veckan hemma har innehållit ett och annat. Jag har mest umgåtts med familjen vilket har varit riktigt skönt! Jag har haft en vecka med snö – en vit jul!

Längdskidor, godis, släktträffar, godis, löpträning, godis, en tur upp till stugan, massa mat, SPA, skoterkörning ( vilket jag för övrigt är sjukt grym på ), mera mat, mera träning, massa vila i soffan……listan kan göras lång.

Bjuder på ett gäng sköna bilder istället!

Det slog mig igår att jag är ledig en vecka till. En hel vecka!!! När hände det senast? Det blev ju inte mycket till semester i somras…..okej tävlingsledig. Men det är en annan slags ledighet. Så jag njuter i allra högsta grad och sen att jag får vara där det finns snö är ju inte heller helt fel. Lajk på den!

Kroppen är överlycklig som får sova minst 8-9 timmar per natt och jag har verkligen kommit ner i varv. Riktigt välbehövligt.

Igår åkte jag jag mamsen till Storhogna Högfjällshotell & SPA som ligger några mil härirfrån Hede. Det var verkligen en stilla morgon när vi drog iväg. Men väl uppe på fjället blåste det starka vindar när vi hoppade ur bilen.

Jag tog och startade dagen med en yogaklass som hette Fjällmorgon. Vi jobbade mycket med andningen och kroppen fick sig en skön stretch och en bra start på dagen och framförallt en bra start på min SPA-dag.

Efter yogan hade jag bokat in mig på en behandling som hette Fjälldröm AHA. Vad säger man?! Underbart och väldigt välbehövligt.

Sedan blev det hopp i bubbelpoolen och en lugn och skön stund. Till min stora förtjusning hade dom även en bassäng där. Okej ingen riktig simbassängen men den var i alla fall 22meter lång. Så jag kunde ju så klart inte hålla mig utan fick äntligen ta några friska simtag. Det blir ju tyvärr inte så mycket simträning för min del här uppe då jag inte har tillgång till någon simbassäng. Men nu fick jag äntligen damma av några meter i bassängen! Huraaaa!!! Jag saknar att simma!!!

Efter några timmars chillande blev det en tur i bastun som jag måste säga hade en grymt härlig utsikt. Snö och fjäll. Är man på fjället så är man fjället! Dagen avslutades med god mat i restaurangen där det bjöds på viltskav och råröda lingon. Slurp!! Och man ska inte bli förvånad om man möter folk med skoterkläder, skidkläder och hjälm tillsammans med folk som går omkring med morgonrocken i lunchrestaurangen så här på fjället 🙂 Inga konstigheter alls.

Efter en skön dag på Storhogna blev det dags att styra kosan hem till byn igen. Och nu ville även solen titta fram. Det händer inte varje dag att man få sitta och kisa med ögonen nuförtiden. Väl hemma i byn väntade ett träningspass tillsammans med grymma löpartjejen och talangen Ida Svensson. Jag var lite orolig att jag skulle ha problem att hänga på den här snabba bruden….som springer milen på si så där 38 minuter. Heja Ida!!!

Vi två skogstomtar drog iväg i mörkret ( okej vi hade 1 pannlampa ) och hade planen att springa en runda som vi Hede kallar för Halvfarirundan. Det är en runda som går mitt ute i skogen längs en gammal, gammal bilväg. Under vår/sommar/höst brukar det krylla av björnar längs med den här vägen. Vi kom cirka 3km sedan insåg jag att jag var så jäkla mörkrädd där ute i den kolstvarta kvällen. Försökte på ett fint sätt säga det till Ida utan att verka alltför mesig 😉

Jag började fantisera om att vi skulle möta en älg eller massa renar efter vägen – vilket det också kryllar av i skogarna här kring byn. Så efter 3 km vände vi tillbaka i mörkret och sprang tillbaka mot byn och tog den klassiska åsenrundan istället. Och vips så hade jag och Ida pratat bort dryga 10,5 km medans vi sprang. Men man vet ju aldrig om man springer på något djur här hemma i skogarna…..eller så är det kanske en vilsen turist som är ute och smyger i mörkret. Allt kan hända och inget förvånar mig här uppe. 😉

Tack för trevlig träningssällskap Ida! Det får vi göra om!

Efter 9 timmars sömn är det snart dags att bege sig ut i längdspåret! Löve it! Det blir en tur till Vemdalsskalet idag igen och planen är att damma av några mil i spåret.

Men hörrni!!!!

Fan vad fint jag har det!!

Hepp hepp!!

//”RäddförälgenBea

Människan är av naturen lat. Så även jag!! Varma grader och längdskidåkning brukar innebära klister på skidorna. Att valla skidorna är inte det allra roligaste man kan göra ( tycker jag ) och framförallt inte köra med klistervalla.

Så jag tog det säkra kortet och körde med skateskidorna idag (igen) där det inte behövdes någon valla på skidorna. Okej det skulle säkert gå att fixa till dom lite men jag var en riktig latmask när det kom till vallningen idag. LatBea!! 😉

Tog mig iväg till Vemdalsskalet denna juldag och började med att shoppa lite grejer i skidshopen innan jag tog mig iväg till skidspåret.

Jag måste säga att det var riktigt fina spår på skalet idag. Både skatedelen och dom klassiska skidspåren. Okej den första kilometern var lite si och så efter stormen Ivar som hade skräpat ner spåren med massa kvistar och skit. Men resterande 9km på 10km slingan var riktigt fina. Så det blev 3 varv på 10km spåret idag och totalt 30km fin skidåkning! 

Men det finns en del saker jag tycker man ska tänka på när man är ute i skidspåret! 

1. Förstör inte spåren genom att bromsa i spåren. Gäller framförallt i nedförsbackarna.

2. Åk i färdriktningen! Jag vet inte hur många jag mötte som körde i fel färdriktning vilket kan sluta väldigt illa om man kommer i full fart i nedförsbacken och får möte. För det är inte så att de som kör i fel färdriktning flyttar på sig! Nej nej!

3. I uppförsbackar – saxa inte i skidspåret utan gå utanför spåret och saxa där!

4. Stanna inte i spåret – behöver du stanna hoppa ur spåret och ställ dig på sidan om. Gäller även i skatespåret.

Efter 30km skidåkning blev det isbana hem till Hede. Rena rama blankisen ute på vägarna här uppe nu. Det var nästan så jag att hade behövt använda min fina julklapp som snälla tomten kom med igår – min nya snygga hjälm som jag ska använda flitigt när triathlonsäsongen drar igång!!! Längtar!!

Igår blev det en helt okej träningsmåndag. Tog med mig mina ruskigt gamla skateskidor ( mina gamla älsklingar ) och åkte till skidstadion här hemma i byn, som för övrigt låg helt stilla. Mina gamla älsklingar som jag för övrigt tävlade med runt 1994 är ett par fantastiskt fina skidor. Det fina är dom funkar precis lika bra nu. Det där är det enda par skidor som jag aldrig kommer att göra mig av med. Dom får följa med mig hela livet. Gammal kärlek rostar aldrig!!

På med skidorna och sen susade jag iväg. Det var  tur att jag tog skateskidorna eftersom det inte fanns några preppade spår  för klassisk åkning.

Tog en liten repa på plan och kollade in skidskyttevallen, Startade sedan upp med ett köra ett varv på 1,5 km slingan för att känna av läget. Jag tror tusan det blev maxpuls efter 500m. Kroppen var nog i chocktillstånd. Men sedan började det ordna upp sig och jag måste säga att det kändes förvånansvärt bra. Det var säkert 4 år sedan jag stod på skateskidorna senast. Men det var kallt. Kylan bet sig fast rejält i kinderna och fingrarna förlorade snabbt känseln…..som jag för övrigt har förfrusit och blir snabbt kall och förlorar känseln i. Minus 10 grader kändes som minus 20.

Well well……det var verkligen så härligt att stå på skidorna så jag dundrade iväg och körde 3 varv på 2,5 km slingan och avslutade med att köra 1,5km slingan två rundor till.

Skidpremiären för den här vintersäsongen är avklarad och den gick över förväntan. Framåt eftermiddagen hade jag planen att köra ett löppass men det började bli betydligt kallare ute. Men det var bara att bita ihop. På med varma kläder och ut i den kalla vinterkylan som nu visade minus 16 grader. Kylan, mörkret och den lite smått isiga vägen gjorde det svårt att kunna gå på i lite snabbare fart. Men det blev ialla fall ett helt okej pass.

Nu är det Julafton och idag vaknar vi upp till ett nollgradigt väder hemma i Härjedalen. Man kan verkligen säga att det växlar snabbt med vädret.

Vill passa på att önska er en fantastiskt härlig och fin

GOD JUL 

Jag hörde att jag hade varit väldigt snäll i år och att Sonfjällstomten skulle komma förbi med en väldigt fin julklapp idag……eller så drömde jag det…….men det tror jag inte 🙂

GOD JUL

från

Härliga Härjedalen

Hur gött är det inte att vakna upp till snö och kyla? Jo det är riktigt riktigt härligt.

I lördags tog jag lilla flygplanet upp till min gamla hemstad Östersund. Där var allt sig likt….nästan. Jag bodde där mellan åren 1997-2001 ( gick gymnasiet där bland annat ) så okej……en del hade väl förändrats. Jag gillar Östersund. En mysig vinterstad. Det blev en träningsfri dag i lördags och istället blev det lilla julafton med brorsan och hans familj som kommer fira julen nere i Småland detta året.

Efter massa god mat, julklappsöppning och ”några” chokladbitar senare däckade jag klockan 22. Helt slut!

Igår morse blev det en riktigt bra start på dagen. Vid 8-snåret drog jag på mig löparpjuckerna och reflexvästen och drog iväg på ett löparpass i mörkret. Måste säga att det är riktigt najs att springa i snön. Fick in ett grymt 62 minuterspass i snön. Ursäkta mig….men faaaan så fint det var! 🙂 Det firades med en bilresa till Hälsingland och lite julfirande med en annan del av släkten…..stor släkt som är utspridda lite här och där i landet.

Idag vaknar man upp till -10,4 grader, snö och en skön sovmorgon efter 9 timmars sömn!!! Löve it!! Nu blir det grötfrulle sen åker längdskidorna på. Är det verkligen sant? Jag ska skidpremiära redan i december 2013 den här vinter. En smärre skräll om jag får säga det själv. Tänkte ta mig ner till skidstadion här i Hede och åka några varv på banan. Min gamla hembana. Oj oj oj vad jag har åkt många varv på denna bana. Bodde i princip nere på skidstadion i mina yngre dagar.  Dock tror jag att det får bli skejtskidorna som får göra mig sällskap idag. Lite osäker på om dom har preppat längdspåren. Men här ska åkas skidor…..Yiiiihaaaaa!!!

Dags att åka från hem till hem. Det är fint att ha många hem. Hem och hem. Vilket är vilket? Det är lite oklart dock. Jag kommer iallfall åka från hem till hem…..eller till hem från hem?!  🙂

Firade in julledigheten med att riva av ett sjukt jobbigt trainerpass igår. 75 minuter med en granne som stod och tittade på mig i minst 55 minuter av dessa. Lite att göra? Ja det verkar inte bättre 🙂 Jag hann ialla fall vinka till grannen innan han försvann från fönstret…..men fick ingen vink tillbaka. Lite dålig stil kan tyckas när jag ändå hade bjudit på underhållningen i dryga timmen. Trainer är trainer och jag försökte låtsas som att jag var ute och cyklade igår. Ser verkligen fram mot att få cykla utomhus igen.

Men satan i gatan vad tungt det var igår. Kan det bero på att jag tidigare under dagen hade tryckt i mig en massa godsaker som jag hade fått i juklapp från en av mina klienter som tycker om att baka. Det var ju svårt att bara ta en kaka liksom 😉 Tack ialla fall för den otroligt goda julklappen…..allt var hembakt.

Idag blir det vilodag för min del. Hoppar snart på flyget och lämnar 08-land för att bege mig norröver och upp till Östersund. Där väntar välkomstkommitéen och en dag i Östersund innan den lilla bilresan på 15 mil ska ta mig hem till Hede. Det kan vara ett litet projekt att ta sig hem till byn ibland.

Alternativen för att kunna åka hem till Hede när man inte har någon bil är:

1. Bussen…..som tar sin lilla tid och jag är inget big fan av att åka buss.

2. Tåget – jaaaa eftersom det inte går några tåg till Hede så får man helt enkelt åka till Östersund ( som ligger ovanför Hede )  och då har man fortfarande 15 mil enkel väl hem till Hede. Alternativt så åker man tåg till Ljusdal ( som ligger på vägen hem till Hede ) och då har man dryga 20 mil enkel väg hem till byn.

3. Flyget – smidigt och enkelt upp till Östersund….sen har man 15 mil i bilen kvar. Alternativt så kan man flyga betydligt mindre flygplan upp till Sveg…..då har man 7 mil enkel väl hem.

Det är synd att det inte finns någon snö här nere….annars hade det nästan varit enklast att ta skidorna hem till byn. I sommar funderar jag faktiskt på att ta cykeln upp. Måste väga testa nya färdsätt 🙂

Imorgon hoppas jag att man kanske hinner få in ett skidpass. Det hade varit riktigt grym! 🙂 Annars väntar ett distanspass löpning. Tyvärr kommer det inte bli någon simning nu under den kommande veckan. Hede har en bassäng som ligger ingefär 50 meter från vårat hus……men den är 12,5 meter lång så det blir svårt att kunna få in ångra simmeter där….annars kan jag ju alltid träna på vändningar i vattnet. Nääää… Det får helt enkelt bli skidor och löpning under julen.

Ja vad säger man…….bye bye 08:or…..eller ?

Eftersom Härjedalen är så litet….det bor knappt 10 000 människor i hela kommunen tillika landskapet …….och det kryllar av skidbackar, skidspår och fjäll så brukar ju hela Härjedalen invaderas av 08:or den här tiden på året. Så jag kommer nog känna mig som hemma när jag kommer hem!!

Vi hörs och ses i Härjedalen!

Hepp Hepp

Välkomstkommitéen väntar på mig i Östersund idag. Syns det vad dom fick av faster Bea i julklapp förra året……träningskläder så klart 🙂

Svooosch säger det när jag susar för förbi på min P3:a.

Löööööve you darling!!!