Ironman Kalmar 2013!!
Lugnet och nervositeten som infinner sig innan starten går det inte att missa. Jag var inne vid växlinsområdet runt 5:15 tiden för att fixa med cykeln. Pumpade däcken och kollade så att allt var okej. Där inne sprang jag på en hel del bekanta ansikten.
Sofie var framme med kameran och fotade, Nelker studsade omkring och var på ett riktigt bra humör ( och han tog även en plats till Hawaii ). Det vimlade av bekanta ansikten inne i växlingsområdet. Vissa var väldigt fokuserade andra skrattade och man kan kort och gott säga att stämningen var på topp.
Eftersom det blev lite stressigt när jag skulle hoppa i vattnet då kön ut på bryggan var lång fick jag försöka ta mig i så snabbt som möjligt när jag väl var ute på bryggan. Brrrr…..lite kyligt i vattnet. Hade planerat att ställa mig i 1:15 fältet vid starten. Och PANG!! Där gick startskottet. Som alltid när det är dryga 2000 personer som ska starta samtidigt blir det lite trångt i vattnet. Armar och ben till höger och vänster……men det är ju lika för alla. Det var en hel del vågor denna morgon så en och annan liten kallsup blev det under mina 3860 meter i vattnet 
När jag kom upp för T1 var jag lagomt förvirrad när jag sprang upp ur vattnet. Men jag hörde några som hejade och ropade mitt namn någonstans i publikhavet. Det värmer alltid lika mycket.
När jag drog iväg på cykeln kände jag hur jag hade ett leende på läpparna. Wooohooo!! Nu väntade 18 mil på cykeln. På Ölandsbron blåste det väldigt friska vindar Fick hålla hårt i cykeln. Väl ute på Öland susade jag och Cervélon fram med bra fart. Cyklade förbi ett bra gäng triathleter under mina mil – tog tydligen dryga 500 placeringar . Hejade på alla SPIF:are som jag såg. Åt och drack och jag kände verkligen hur mina ben levererade. När jag sitter på cykeln och trampar stänger jag bara av smärtan i benen. Den finns där men inget mer. Men jag kände mig så ruskigt stark på cykeln denna dag. Försökte fylla på med något i magen var 20-30 minut för att inte gå tom.
Tillbaka på Kalmarsidan fortsatte mina cykelben att leverera. Och känslan när man kommer in i Kalmar för att ta en tur i rondellen innan man beger sig ut på sitt Kalmarvarv – den känslan är mäktig. Tokmycket folk, alla hejar och man får verkligen bra energi. Sista milen på cykeln började jag ta det lite lugnare. Och när man har suttit och cyklat 18 mil i sträck är det en fantastiskt skön känsla när man får hoppa av cykeln. Det är då……det är då man känner aj aj aj i ben och rumpa
Det är nästan så man inte kan hålla sig för skratt när man ska ta sina första löpsteg. Men efter några kilometer så är man på banan igen. Det rullade på bra ( trots alla toabesök och magproblem ). Sprang och sprang och sedan blev det några kortare promenader. Stannade på vätskekontrollerna och fyllde på med lördagsgodis . chips, cola, sportdryck, gel. Det går ingen nöd på oss ute på tävlingsbanan.
Träffade många bekanta ansikten där ute som man hann säga några ord till. Grymma Emma, hann även heja på Kathrin ( som även hon kvalade till Hawaii ), Nelker kom och lubbade förbi mig med lätta steg inne i city. Hade sällskap av träningskompisen Björn en stund ute på banan, sprang en bit med Anders som brukar följa mig på twitter ( det visade sig sen att vi skulle passera mållinjen nästan samtidigt. Sen var det många som man inte såg en enda gång under hela tävlingsdagen.
Bortsett från en krånglande mage och åtskilliga toabesök var det bra dag i Kalmar!! Känslan när man springer in på målrakan där i Kalmar – den är så fantastisk. Den känslan – den är underbar!! Den skulle jag inte byta bort mot något.
Efter målgången blev det målgångshäng med massa bekanta ansikten inne i målområdet. Pizza, öl, chips och godis väntade som belöning. Det går ju ingen nöd på oss som har tävlat Jag satt en stund där och pratade med gänget. Träffade på glada Lina en snabbis inne i målområdet. Sen tog jag mina stela ben och traskade hemåt.
Senare på kvällen tog vi oss ner till målgångsområdet igen för att heja fram de sista kämparna på banan. Otroligt vilka starka prestationer!! Och vilken stämning på publiken. Jag fick nästan gåshud. Sedan blev det dags att hämta cykeln och påsarna med grejerna från dagen.
Somnade som en prinsessa den kvällen. Sov riktigt gott tills jag vaknade vid 06 på söndagsmorgonen och var superhungrig
Ironman Kalmar 2013 är avklarad. Såg att jag hade 4:e bästa cykeltid av tjejerna i min klass 30-34 då jag cyklade på 5: 27. Jag har några minuter kvar upp till grymma Karin som är otroligt stark på cykeln.
Magen och löpningen är ett kapitel för sig och nu kommer hösten bestå av försöka testa sig fram för vad jag verkligen ska äta/dricka under löpningen. Jag ska jobba mycket med den mentala biten också.
Men nu ska jag bara njuta! Kommer stänga av omvärlden en stund då jag har semester nu och behöver få vila kroppen och knoppen. Men heeeey!!! Jag är en IRONMAN!!!!! Wooohoooo!!! Här kommer några bilder från dagen. Min gode vän och tillika fotograf Johan fanns även på plats och fotade under dagen…så det kommer fler bilder under veckan. Och tack snälla Åsa och Viktor som fanns på plats och tog en hel drös med bilder på mig…….klicka in här för att kika!!!
Och till sist! Ett stort GRATTIS till grymma klubbkomisen David Näsvik som blev bästa svensk på tävlingsbanan i lördags!! Otroligt stark kille!! Heja David!! Kika in på hans blogg och låt dig inspireras! Hann se honom en snabbis när jag drog iväg med cykeln på Kalmarsidan – då hade han redan avverkat sina dryga 5-6 mil och gjorde sig redo för sin löpning.
//IronmanBea
Rickard
Emma Graaf
Moi
Grymma LIna
Hej hej!! Ironmanglad i målfållan
Jag och klubbkompisen Annika i målområdet!!
